Björn Ranelids aforismer och metaforer på fyra språk

altBjörn Ranelids senaste: "Jag skänker dig mina vackraste ord" har kommit ut. Han skriver under stundom en mycket njutbar prosa.

Man kan ju undra vad som ligger bakom tanken att publicera en tankebok av den kaliber som det nyetablerade förlaget Beijboms Books vågar sig på. Idén som sådan verkar ju genial.

Själv skriver förläggaren Karl Beijbom på omslaget att "Detta är en bok att citera när du ska hålla tal eller skriva ett tackbrev, när du ska uppvakta eller belöna, trösta eller uppmuntra." Som om man inte skulle kunna komma på något att skriva själv! Beijbom fortsätter sin marknadsföring: "... en bok som aldrig blir färdigläst" och mer i den stilen. För mig låter det som om han talade om själva bibeln. Och att Ranelid anser sig själv vara unik och enastående kan man även läsa i det egna förordet. I det sagda instämmer även kören av recensenter. Per Larsson på Östgöta Correspondenten jämför honom med Strindberg.

Ändå är konceptet banbrytande. I motsats till våra svenska universitet som har minimerat eller till och med avskaffat "småspråken" tyska och franska, slår Karl Beijbom ett slag för interkulturen. Han bygger broar, har insett att det finns ett värde i själva idén att publicera en författares aforismer och metaforer, det vill säga en persons sätt att se på världen och jämföra den med andra kulturers.

Björn Ranelids metaforer och aforismer är tagna ur hans långa författarskap. Han verkar ha skannat av sina texter och hittat tvåhundraåttiofem egna trossatser, vilka han har funnit gränslöst unika och låtit dem uppenbaras på engelska, tyska och franska för världen utanför Svedala.

Jag har intervjuat två av översättarna, de som står för översättningarna till tyska och franska om deras översättningsarbete med boken, nämligen professorn, översättaren och litteraturvetaren Frank-Michael Kirsch (FMK) från Mångkulturellt Centrum och universitetsadjunkten i franska vid Stockholms universitet och Franska Skolan, Françoise Sule (FS).

- Den tilltänkta engelsk- tysk- eller franskspråkige läsaren har kanske inte läst någon av författarens böcker och Björn Ranelid verkar obekant utanför den skandinaviska läsekretsen.  Bara två av hans böcker har publicerats på franska och ingen på tyska. Det vore intressant att få veta hur det kan vara möjligt att överföra tankar och idiom, som är slitna ur sitt sammanhang så att de i lika hög grad blir förståeliga i andra kulturvärldar. Ett språk är ju mer än ord. Utan att recensera själva boken, något som faller utanför mina avsikter, undrar jag om det var några av översättningarna som beredde större eftertänksamhet än andra, vad gäller det kulturella synsättet?

FMK: - Vi hade ibland långa diskussioner. Jag hade till exempel svårigheter med att som subjekt placera det personliga pronomenet JAG i förhållandet till andra pronomen först, något som anses förmätet och på gränsen till megalomani i den tyska kulturkretsen.

FS: - I Frankrike är det tvärtom. Där är det riktigt och viktigt att ta plats, att framhäva sig själv är naturligt. Därför passar Björn Ranelids ego alldeles utmärkt i franska kulturkretsar.

FMK: - Omkastningar av typen "fattiga och rika" till "rika och fattiga" går heller inte hem i Tyskland. Av det skälet ändrade jag det tillbaka.

FS: - Vi hade också långa diskussioner om interpunktionen och om hans användning av konjunktionen "och", där vi i franskan sätter ut ett komma. Sedan handlade det även om tankestreckens betydelse.

- Det låter spännande, men det måste ju också ha funnits andra kulturella och religiösa skillnader.

FS: - Ja, det var svårt att hitta en samlande beteckning för ordet "präst", som är neutralt i svenskan. Konstitutionellt är staten och kyrkan skilda åt i Frankrike, men vi har ju katoliker, protestanter och alla övriga trossamfund. Översättningen till franska stötte ibland verkligen på stenbumlingar vad gäller symboliken!

- Alla sentenser är ju numrerade i boken. Kan du ge oss något speciellt exempel?

FS: - Låt oss ta nummer 1: "Alla mirakler börjar i kvinnans sköte". Franskan väljer "le vagin" i betydelsen "födelsekanalen", som i franskan är neutralt och mindre laddat. Ett nyfött barns första "skrik" benämns i franskan "vagissement".( vagir latin, vagire hur ett nyttfött barn skriker). Simone de Beauvoir kämpade mycket för användningen av ordet vagina.

FMK: - Där hade jag ingen svårighet. Tyskan översätter ordet "sköte" med det liktydiga "Schoß".

FS: - Det går inte an i franskan. Det är alltför laddat! Låt oss jämföra med nummer 105: "Mänsklighetens framtid avgörs i mötet mellan mannens och kvinnans könsorgan. Vägen dit kantas av strider, tvister och till och med riktiga krig."

En direkt översättning blir direkt anstötlig och förargelseväckande i franska ögon. Jag måste översätta:"...la rencontre entres les sexes de l'homme et de la femme." det vill säga: "... mötet mellan det manliga och kvinnliga könet."

FMK: ­- Samma diskussion gällde väl även nummer 104?

FS: - Ja, ordet "sköte" igen, men i en annan betydelse. För en mors sköte har franskan ett annat ord "le ventre", som betyder magens upphöjning vid ett havandeskap inklusive vaginan. Det är ett mycket vackert ord för mig.

Vilka kulturkrockar! Man upptäcker verkligen den Andre, när man översätter! Hur gick arbetet egentligen till?

FMK: - Arbetet med boken var mycket trevligt, men ovanligt tidskrävande. I april 2009 arbetade var och en för sig med de sentenser som Björn Ranelid levererade och när antalet stigit till ungefär 200, träffades alla inblandade och diskuterade de uppkomna svårigheterna. De diskussioner som uppstod var av ett utomordentligt intresse för alla parter. Björn Ranelid lyssnade uppmärksamt och ödmjukt.

FS: - Han verkade mycket nyfiken inför nya tankesätt och han sa ju också rent ut att han vann nya insikter av diskussionerna.

FMK: - Samarbetet har varit mycket positivt. Samtalen fortsatte sedan via e-post. Karl Beijbom samlade in frågorna och förmedlade dem till Björn Ranelid, som reflekterade och tog ställning. Karl Beijbom var dessutom bollplank och engagerade sig verkligen i texterna, något som inte är så vanligt bland svenska förläggare. Efter tre månader var texterna färdigöversatta och boken kunde gå i tryck. Jag kan jämföra samarbetet med det som Günter Grass erbjuder i Tyskland. Han håller nämligen rena översättarseminarier, något som är mycket värdefullt och till stort gagn för förståelsen av verket.

-Som språklärare ser jag själv många olika möjligheter att få nytta av detta projekt, exempelvis som diskussionsunderlag i språkundervisningen och i översättarutbildningen. I motsats till många svenska rektorer som strukit "småspråken" från schemat är ju det här en verklig insats för språkutbildningen. Vilka fler kommer att kunna använda boken?

FMK: - Ja, på de olika skandinaviska instituten runt om i världen finns det enligt uppgift fyratusen tyska och kanske några färre studenter i Baltikum som studerar svenska.

FS: - Och lika många franska studenter som är intresserade av svenska och svensk litteratur.

FMK: - Dessutom har Björn Ranelid-priset instiftats av Lärarnas Riksförbund.  Tanken är att animera svenska elever att formulera sig klokt, poetiskt och vackert som motvikt till det magra språk som ibland kan höras på skolgårdarna. Vinnaren får tiotusen kronor och ett diplom. De bästa exemplen på vacker klokskap kommer att ingå i en bok med kloka tankar, som ges ut våren 2010.

Kommer den boken också att på liknande sätt översättas till andra språk?

FMK och FS: - Det vore en alldeles utmärkt idé!

 Lilian O. Montmar
http://home.swipnet.se/Alerta