Makt och ledarskap vid Uppsala stadsteater

Linus Tunström, foto Urban JörénUppsala stadsteater ska vara Sveriges främsta konstnärliga teater. Visionen står kvar. Trots finanskris, lågkonjunktur och mindre resurser till kultursektorn har inte teaterchef Linus Tunström, som nyligen tackat ja till ytterligare tre år på posten, förändrat det övergripande målet med teatern. En av konsekvenserna är visserligen att föreställningen Anna Karenina, vilken han själv regisserat får förskjutet premiärdatum ett halvår framåt i tiden, men det är ändå med en stor energi och entusiasm som han presenterar höstens sammanhängande tema.

Den kommande hösten på Uppsala Stadsteater kretsar kring temat politik och makt. Tio nyproduktioner varav två är Sverigepremiärer och fem urpremiärer.

- Vi har hittat berättelser som griper in i samtiden, antingen skrivna av nya författare eller skapade på plats av våra skådespelare och regissörer, säger Tunström då han presenterar programmet.

Två av höstens inledande föreställningar handlar om två stora, svenska ledargestalter. Den förste av dessa är drottning Kristina, i en uppsättning med samma namn, i regi av Farnaz Arbabi.

Kristina är enligt Arbabi en person som de flesta känner till, men i själva verket vet mycket lite om. Pjäsen syftar till att utforska vem hon var; men även vilket regissören menar är ännu viktigare: hur hon uppfattas och vilken påverkan hon har på nutida generationer. Arbabi säger att hon till skillnad från forskaren och historieskrivaren arbetar med personers subjektiva upplevelser av och relation till Kristina.

Regissörens fascination för 1600-tals drottningen beror från början på att hon ansåg Kristina vara "så överskridande både vad gäller kön och identitet men också att hon faktiskt abdikerade och konverterade. Att hon gick emot alla förväntningar på henne som chef men också som kvinna och människa."

Vem hade Kristina varit om hon levt idag?

Jag tänkte mycket på Britney Spears. Som också rakade av sig håret och gick helt emot vad som förväntades av henne, säger Arbabi.

Den andra pjäsen, Palme, beskrivs som ett drömspel, en fri fantasi och är skriven och regisserad av Carolina Frände. Uppsättningen handlar givetvis om forne stadsministern. Liksom hos Arbabi och drottning Kristina, finns det hos Frände finns en vilja att utforska personen Olof Palme, både ur ett privat och politiskt perspektiv. Frände menar mordet på  Palme på senare år hamnat i vägen och skuggat bilden av en av 1900-talets mest framstående politiker, en politiker som alla har en relation till vare sig de vill det eller ej.

Arbetet med pjäsen är processinriktat. Det finns alltså från början inget färdigt manus.

Jag tänker att när man arbetar med scenkonst så kan man försöka att tillföra något med den konst man gör. Något som böcker, litteratur inte kan berätta.

På frågan om riskerna med att försöka skapa en bild av en person som de flesta har en åsikt om svarar Frände:

Palme, Åsa Forsblad Morisse. Foto: Linus MeyerDet är givetvis ett kamikazeprojekt. Alla kommer att tycka något om det här. Vissa kommer att hata det, andra kommer att tycka att det är kul. Men det är samtidigt scenkonstens och teaterns uppgift att väcka debatt och att människor ska tänka olika. Syftet är inte att nå fram till en absolut sanning.

Palme har urpremiär på Ettan den 25/9 och Drottning Kristina på Lilla scenen den 26/9.

Höstens allra första föreställning heter Hantverkarna och har Sverigepremiär på Stora Scenen den 19:e september. Manus står den danske dramatikern Line Knutzon för och regi svenske Sven-Åke Gustavsson. Pjäsen är en komedi som beskrivs kretsa kring ett pars dröm om det perfekta hemmet, vilka absurda proportioner denna dröm antar och hur den slutligen driver bortom all hejd. I rollerna återfinns bland annat Mats Sundom, Viveca Dahlén och Mikaela Ramel.

Om höstens senare programpunkter vill teaterchef Tunström inte yppa allt för mycket i nuläget. En föreställning som redan nu är livligt omtalad, är dock Dennis Magnussons 7:3 Återbesöket. Namnet anspelar på dramatikern Lars Noréns omtalade pjäs 7:3, en föreställning vilken Norén uppförde i samband med tre interner från Tidaholmanstalten. På scenen framförde två av internerna repliker, vilka överensstämde med deras nazistiska åsikter. Parallellt med arbetet på pjäsen utförde dessutom en av dessa, Tony Olsson, en rånturné. En turné som kom att sluta med polismorden i Malexander.

Genom föreställningen vill frågan väckas vad det konstnärliga geniet är berättigat att genomföra i konstens namn. En diskussion som under våren fått ny luft i samband med Konstfacksdebatterna och som ännu inte klingat av.

En senare premiär som främst riktar sig till en yngre målgrupp är Peter Pan. Föreställningen visas första gången den 21 november. Under hösten kommer även gästspelet Torsk i soppan med bland andra Helge Skoog, utställningar i teatergalleriet med mera.

Josefine Ek