Fröken Julie flyttar till Afrika

David Lenneman och Kim Anderzon som Jean och Fröken Julie Foto: Daniela AuerbachNu är det hög tid för teatersverige att börja tumma på giganternas storverk. På fredag utmanar regissören Sara Giese publiken med Fröken Julie goes Västafrika. En modig uppsättning som ligger närmare Strindbergs original än vad man först kan tro. 

Medan utländska dramatiker tillägnas nyskapande tolkningar av sina verk får svenska storheter ofta en traditionell inramning i hemlandet. För att se djärva nytolkningar av Fröken Julie, ett av August Strindbergs mest spelade dramer, har man fram tills nu fått bege sig till länder som Tyskland och USA.

Medan svenskarna ofta har valt att stryka verket medhårs har man utomlands bland annat placerat Strindbergs intrig i en slavkontext. På fredag får så äntligen Stockholms teaterpublik chansen att se Fröken Julie i en helt annan tappning än vad de är vana vid. 

Istället för en rusig svensk midsommarnatt är det sen lördagskväll i ett nutida Västafrika när Fröken Julie ger sig in i en förförisk lek med den afrikanske betjänten Jean i David Lennemans gestalt. I Sommarteater i Hågelbyparkens uppsättning är Julie ingen naiv fröken utan en ambassadörshustru, spelad av Kim Anderzon, som börjar bli lite till åren och inser att hon vill ha ut mer av livet.  

På samma sätt som den unga svarta betjänten förkroppsligar Julies drömmar om spänning och passion, ser Jean Julie som nyckeln till ett bättre liv.  

- Strindbergs version var lite förlegad redan på sin tid. Det var inte särskilt troligt att Julie skulle ha tagit livet av sig efter att ha haft ihop det med betjänten. Genom att lägga till det postkoloniala perspektivet och genusanalys gör vi pjäsen mer lättbegriplig och relevant för vår tid, det är så det nya klassamhället ser ut, säger Sara Giese. 

Den största utmaningen för Sara Giese har varit att upprätthålla en balans mellan Jeans och Julies skilda situationer och skapa en förståelse för dem båda.
- Julie förstår inte skillnaden mellan dem och tror att de har samma möjligheter, hon inser inte att Jean tar en enorm risk om han lämnar sitt arbete och sin relation med kokerskan Kristin. I vår version är det till stor del Julie som manipulerar Jean och klassperspektivet blir på så sätt starkare. Samtidigt har Jean redan ett fungerande liv och hans längtan blir därmed, precis som Julies, en längtan efter något ytterligare, något mer än ren överlevnad. 

När Sara Giese blev tillfrågad om hon ville jobba med Sommarteater i Hågelbyparkens uppsättning av Fröken Julie var hon först tveksam.
- Grundkonceptet fanns redan när jag blev inkopplad i projektet och jag tyckte att det lät otroligt konstigt. Dessutom var Fröken Julie den sista pjäs jag hade tänkt mig att regissera. Men det lät så skruvat att jag ville ge det en chans. 

Tidigare har Sara Giese nästan uteslutande arbetat med nyskriven dramatik, ofta med genusfrågan i fokus. Från föreställningar som Maria Svelands Bitterfittan och Jonas Hassen Khemiris Fem gånger gud visade sig hoppet till Fröken Julie vara stort men smärtfritt.
- Jag har ofta jobbat i samspel med författaren och har stor respekt för texten och framförallt för författarens intentioner med den. Strindberg bjuder i fröken Julie in till ett samtal om klass och ett samtal om kön, det har jag velat lyfta fram och göra begripligt och drabbande för en nutida publik, säger Sara Giese och berättar att trots att kontexten är en annan så har hon velat bevara Strindbergs språk.
- Vi har till exempel ändrat slutet ganska radikalt, men inte i texten, utan i händelseförloppet. Jag tror att även de mer konventionella i publiken kommer att känna igen sin Strindberg och känna att han är levande.

Erika Walukiewicz