Sista "bekännelseromanen" för Birgitta Stenberg

Birgitta Stenberg Det är som om Birgitta Stenberg kan se rakt igenom en där hon sitter rak i ryggen med fokuserad blick bakom stadiga svarta glasögonbågar.

Hon har just hållit ett lågande tal på bokförlaget Normals stödfest. Ett förlag som för tre år sedan publicerade hennes första bok, Fritt förfall, om kärlek mellan kvinnor.

Ett manus som Bonniers refuserade på 1950-talet, det ansågs inte hålla tillräcklig litterär kvalitet. Birgitta Stenberg menar att Normal förlag, som ger ut gaylitteratur sedan fyra år har haft och har en stor betydelse då det gett homosexualiteten legitimitet gentemot omvärlden. Homosexuella har blivit en etablerad grupp som får finnas. Hon blev väldigt glad då förlaget startades.

- Normal är en enastående väldig megafon, vår röst ut i världen, säger hon. Det måste räddas!

Till och med så kallade "vanliga" förlag börjar ge ut fler böcker med homosexuella teman, konstaterar hon. Däremot höjer hon ett varningens finger för den växande fascismen, ett orosmoln att ta på största allvar.

- De kan förbjuda vår litteratur och oss själva, det har hänt förr.

Hon tillägger att det i England är högre straffpåföljd för pedofiler som förgriper sig på pojkar då pojkarna riskerar att bli homosexuella av övergreppet.

Hon anser att gayrörelsen befinner sig i en backlash på grund av läget i världen. I en tuffare tid finns det mindre utrymme för minoriteter. I en tuffare tid kan det vara extra provocerande att avvika från normen.

Hon anser att få har glädje av kvinnorörelsen, de som avviker betraktas fortfarande som freaks.

Hon tror inte att någon ny fantastisk bok om gaylivet hjälper med tanke på hur världen faktiskt ser ut.

- Många tror att läget är stabilt, jag har sett för mycket. Det är extra mycket mer våld numera, med större gäng, brottsligheten har blivit mer rationaliserad. Det blir inte bättre av att media, manliga journalister, glorifierar män i den kriminella mc-kulturen. Vem kan vara optimistisk när det sker mord på homosexuella?

Det har skett tidigare också...

- Förr fanns etik, i dag misshandlar man mer för att skada inspirerad av våldsfilmer. Det finns ingen heder i slagsmålen. Det har blivit råare. Skolan har tagit över uppfostran av barnen och skolan hinner inte med...

Samtidigt tillägger hon, med ett litet leende, det hör till att den äldre generationen kritiserar den yngre.

Många har väldigt mycket att tacka författaren Birgitta Stenberg för, det var hon som banade väg för den "förbjudna litteraturen" i folkhemmet Sverige för ett halvt sekel sedan. På 1960-talet rönte hon stor uppmärksamhet med romanen Rapport, om sitt eget amfetaminmissbruk.

Det var ovanligt att en ung kvinnas självständighet skildrades på det sätt som Birgitta Stenberg gjorde i sina böcker. På ett väldigt ärligt och träffsäkert sätt har hon utforskat världar som få kan med sin känsliga radar för detaljer och scener. Hennes alter ego berättar om resor på egen hand, resor på vinst och förlust där slumpen och nyfikenheten är avgörande drivkrafter.

Hon skriver om omtumlande möten och stark passion. Hon skriver okyskt om kraften i den fysiska kärleken.

Hon har stått utanför normen och struntat i omgivningens fördömanden.

Men, det utlevande författarskapet och vad det medför har självfallet haft sitt pris.

- Jag är nog fullständigt vedervärdig att leva med, vistas ständigt i mina texter. Nickar och låtsas följa med i samtal men är med tankarna någon annanstans. Jag vill fortfarande inte missa att beskriva den tid vi lever i.

Nu, vid 77 års ålder, har hon "hoppat av" det självbiografiska.

Är färdig med det, har fått distans.

Hon lever i ett lyckligt förhållande, har fantastiska vänner, författar och målar. Hon har deltagit i 15 konstutställningar och blev innerligt glad av en liten men fin konstrecension i Svenska Dagbladet.

- Jag trodde inte mina ögon... Och senare följde andra.

Den 4 juli är det premiär för teaterpjäsen Huitfeldt - Drottning av Bohuslän. Hon jobbar på ett spelfilmsmanus och vissa lördagar skriver hon krönikor för Göteborgs-Tidningen.

I sommar ska hon och några vänner bygga en friggebod på tomten hemma i Åstol, den ska bli en ateljé.

En fjärde diktsamling är på väg, någon gång i framtiden.

Men självkritiken lämnar henne aldrig.

- Jag blir aldrig nöjd med mina böcker!

Egna öden. Det är titeln på den senaste boken av Birgitta Stenberg som hon nyligen har lämnat ifrån sig. Den blir också den sista i sviten av självbiografiska böcker, de som blivit hennes signum och som hyllats av läsare, generation efter generation.

Det har tagit henne åtta år att skriva boken. En resa, som började då hon som fyraåring hade uttryck och scener i skallen som bara måste ut, har rundats av.

Det är en slags lättnad.

- Jag är fri nu och mår jättebra. Jag har hållit mig pigg och frisk. Det är nästan för bra för att vara sant. Jag behöver inte längre begagna mig av världen. Nu vill jag ta reda på vem jag är bakom författarrollen.

Lilian Andersson
 Fakta om Birgitta Stenberg
Hon har förutom 33 böcker med debuten Mikael och poeten från 1956 skrivit ett antal manus till film och radioteater. Hon har tilldelats fyra utmärkelser, senast 2008 Bokcirklars stora läsarpris för boken Erotiska noveller. Birgitta Stenberg var en av fem manusförfattare till den första tv-såpan i Sverige, Lösa Förbindelser och skrev manus till filmen Raskenstam. Hon är översatt till sju språk, bland annat turkiska, och har fått en ny publik som barnboksförfattare om lilla pojken Billy. Förutom arbetet som författare har hon varit verksam som journalist, översättare, illustratör, tolk, fiskare och kommunpolitiker i Bohuslän.