Politisk satir signerad EWK
EWK-museets galleriEWK-museet i Norrköping har varit öppet i dryga månaden när undertecknad gör ett besök för en guidad visning. Både jag och guiden Gunilla Zetterman förvånas över att jag tycks vara den enda som intresserat mig för en stunds kultur på söndagseftermiddagen. Vi får i sista minuten dock sällskap av ytterligare fyra personer, även om två av dessa inte alls tänkt se EWK-museet utan en annan av Arbetets utställningar. - På de två visningar vi haft tidigare var det etthundra respektive femtio personer. Jag hade räknat med något sådant även idag, säger Gunilla Zetterman.
Vi konstaterar att det bristande intresset förmodligen beror på den härliga vårsolen som lyser från klarblå himmel utanför de robusta industriväggarna. EWK-museet ligger en trappa upp från entréplanet och genast möts vi av ett fotografi av EWK, eller Ewert Karlsson som han hette. Under fotot står en text där konstnären förklarar var han fått sin drivkraft och inspiration ifrån; ur allt elände han varje dag möts av i nyhetsrapporteringar.
Ewert Karlsson föddes och växte upp i närheten av Söderköping. Efter en sexårig folkskola började han som tolvåring att arbeta som lantbrukare. Intresset för teckning fanns dock med från barnsben och han ägnade all sin lediga tid åt penna och papper. Med tiden växte intresset och, trots avrådan från familj och vänner, flyttade EWK och hustrun Alice till Huddinge 1951. I Stockholm blev EWK snart ett känt namn och han etablerade sig som professionell tecknare för Stockholms Tidningen och senare Aftonbladet och Land.
Med tanke på anknytningen till Söderköping fanns det från början en ambition att placera EWK-museet där. Idén föddes under tidigt 1990-tal då EWK-sällskapet grundades i Söderköping. Men det stod med tiden klart att Arbetets Museum i Norrköping kunde erbjuda bättre förhållanden både vad gäller tillgänglighet och förvaring. Tack vare en donation från Centerpartiet på 1,3 miljoner, samt ytterligare summor från LRF och Aftonbladet kunde idén bli verklighet våren 2009.
- Eftersom vi är ett nationellt museum med anknytning till forskarvärlden är vår ambition att göra EWK:s verk tillgängliga både för allmänheten och för konstforskare, berättar vår guide.
Museet är uppdelat i fyra avdelningar: Tema, Person, Galleri och Arkiv. Det är just Arkivet som möjliggör forskning då totalt 2052 teckningar, ett antal brev och andra personliga tillhörigheter deponerats av bland annat familjen och LRF.
I avdelningen Person presenteras Ewert Karlssons liv, med alltifrån lantbrukarbakgrund till flugfiskeintresse. Det finns på ett flertal platser tillfälle att lyssna på intervjuer av både familjemedlemmar, EWK själv och avporträtterade politiker. Dessutom finns möjlighet att sätta sig en stund och se en filmad intervju med hustrun Alice. Här beskrivs även den speciella teckningsstil som är så typisk för EWK, "den kraftiga svarta linjen", som han utvecklade med hjälp av kalligrafipennor och tillskurna sugrör!
I Galleriet visas ett urval av de många teckningar som deponeras på museet. I enlighet med EWK:s egna önskning kommer verken bytas ut med jämna mellanrum, naturligtvis för att så många verk som möjligt ska kunna beskådas och begrundas. Precis som vår guide uppmärksammar är det svårt att undgå den relevans teckningarna visar för dagens politiska och ekonomiska situation. Här skildras allt ifrån en tiggande frihetsgudinna till global miljöförstöring. I Galleriet finns också det som man valt att kalla "Mörka rummet". Där visas teckningar som berör särskilt mörka och tunga ämnen, vilket inte var något som EWK skyggade för. Tvärtom var det just det hemska, det orättvisa och det falska som intresserade konstnären, även om ett stänk humor ofta blandades med allvaret - allt i skarp satirisk anda.
Den fjärde avdelningen Tema består just nu av en utställning med fyra konstnärer som verkar i EWK:s fotspår. Det är här som namnförlängningen "Centrum för politisk illustrationskonst" kommer in. Som första temautställning tar konstnärerna upp frågan om vad politisk illustrationskonst egentligen är och vad som skiljer den från exempelvis karikatyrteckning.
- Meningen är att nya konstnärer ska bjudas in löpnade. Just nu visar Riber Hansson, Helena Lindholm, Karin Sunvission och Love Antell sina verk, berättar Zetterman avslutningsvis.
Därefter är den dryga fyrtio minuter långa visningen slut och vår lilla grupp strosar vidare på egen hand.
Johanna Andersson
| < Föregående | Nästa > |
|---|



































