Mats Barrdunge och den muntliga kontra skrivna poesin

Mats BarrdungeJörgen Sandberg intervjuar Mats Barrdunge från Titel förlag.

JS: Titel förlag debuterar med en utgåva med poem och aforismer av John Peter Gister. Volymen Innan Dagen Gryr är också Gisters bokdebut. Hur kom sig allt det här, egentligen?

MB: Det började med att jag gav ut en egen essäsamling Sveriges Andliga Vänster under det egna förlagsnamnet Titel, och fortsatte med att jag gav denna förlagsidé fortsatt liv genom att ge ut andra. Förra året gav jag ut Andreas Björstens Muntliga Dikter och nu John Peter Gisters Innan Dagen Gryr. Båda känner jag sedan tjugofem år tillbaka, då vi uppträdde på Hultsfredsfestivalen, Bokmässan i Göteborg och annorstädes under andra halvan av 80-talet och en bit in på 90-talet. Vad är det som driver en nystartad förläggare idag? Ekonomin vacklar, kulturlivet skälls ut från höger till vänster, oaktat alla interna strider kulturarbetare emellan. Vad hoppas du uppnå?

Att ge ut andra, liksom sig själv, i detta initiala skede, är väl mest drivet av motivet att förhindra att något kulturellt värdefullt blir bortglömt. Jag ger ut Björsten och Gister, därför att jag inte vill att deras arbete, deras kulturella verksamhet och gärning ska falla i glömska. Just nu är väl det övergripande målet inte mer än att hålla kontinuitet på utgivningsverksamheten. Vad det sedan kan leda till, får väl bli ett nytt syfte. Jag tror att syftet ändras under resans gång.

John Peter GisterGister får man väl ändå kalla kult? Hans renommé bygger på uppläsningar inför publik. Är det en särskild utmaning att presentera en scenpoet i tryck?

Utan att gå in i någon debatt om den muntliga kontra skrivna poesin, så ser jag numera all konstnärlig verksamhet som att man arbetar med olika format. Man kan läsa poesi från scenen eller publicera den i något media, man kan stå framför eller bakom kameran, man producerar sig själv eller någon annan. Vissa kallar dessa för "mångsysslare", men det är den moderna tidens konstnär, som lämnat den klassiska strikta uppdelningen i konstnärer, författare, poeter, musiker osv, och istället jobbar i olika format för att hålla sitt skapande vitalt och sig själv engagerad. Att ge ut en sådan utpräglad scenpoet som John Peter Gister är väl en viss utmaning, men samtidigt inte alls, därför att scenpoeter fångar oftast sin publik med tydliga bilder och metaforer, som i skrift blir ett sorts berättande. Det är alltså det berättande elementet som går igen i båda formaten.

Vad hos Gister har slagit an just hos dig? Hur skulle du beskriva honom?

Gister är ju en poet som jag själv uppskattat varmt, både för att han uppriktigt lever det liv som han berättar om i sina dikter, men också för att han verkligen har något att berätta. Han har ett budskap som är filosofiskt, livsreflekterande, men också framhärdat genom en hård livskamp. Han lever sitt budskap. Att ge ut honom, är att hjälpa honom i denna kamp.

Du har planer för framtiden. Vad ska Titel ge ut framöver?

Jag tror stenhårt på både Björsten och Gister så det kan komma mer av dom, men jag skulle gärna fortsätta att ge ut andra "kultpersoner", som gjort viktiga insatser på främst kulturlivets undergroundnivå. Jag söker inte efter bara bra manuskript, utan det är en kombination av person och text. En tidig erfarenhet som förläggare jag gjort, är att det lika mycket handlar om att arbeta med en människa som med ett manuskript. Det verkar handla mycket om att hålla författarna på gott humör.

Jörgen Sandberg