Skäggen kommer över havet

Tony DekkerKonserten är något försenad efter att Shearwaters turnébuss fastnat i tullen i Helsingborg, då den hade en övervikt på 400 kg. Bandmedlemmarna tvingades därför ta tåget för att lätta på vikten. Under tiden står en förväntansfull publik och trängs i trappan nedanför Pusterviksbaren. Och de väntar inte förgäves; väldigt snart får de bevittna en av flera skäggiga spelningar som förväntas under musikåret 2009.

Onsdagen den 6 maj var det dags för ännu en spelning anordnad av Woody West på Pusterviksbaren i Göteborg. På scen stod amerikanska Shearwater, men desto intressantare var förbandet Great Lake Swimmers från Kanada. Ytterligare ett band som visar att just i år är det yviga amerikanska skägg med flanellskjortor som gäller.

Två av förra årets mest hyllade skivor kom från kontinenten i väster och framfördes av skäggiga artister som kändes som om de kom direkt från skogen. Jag talar givetvis om Bon Iver och Fleet Foxes. Den förstnämnda spelade till och med in sitt debutalbum ensam i en stuga ute i skogen (Great Lake Swimmers debut spelades in i en silo för fyra år sedan).

Men man behöver inte ha skägg för att tillhöra den skäggiga scenen. Snarare bör skägget sitta i själva musiken. Föreställ er att Bob Dylans debut hade spelats in i dag, han hade platsat fint i sällskap med Tony Dekker i Great Lake Swimmers och Justin Vernon i Bon Iver. De akustiska gitarrerna och banjorna är viktiga, likaså känslan av skog, den tillbakalutade stämningen och melodierna i moll som ändå inte får en att känna sig nere. Samt de sammetslena rösterna.

Tony Dekkers gäng har allt det där och de bjuder göteborgarna på en magisk afton. Många går direkt efter spelningen, vilket var ett smart drag: Även om Shearwater senare på kvällen genomför en bra spelning, så finns inte magin kvar i rummet på samma sätt som tidigare.

För det är något visst med Great Lake Swimmers; De spöklika ljuden som kommer från synthen som spelas av bandets enda skägglösa medlem (men så är Julie Fader också den enda kvinnan på scenen); Hur Eric Arnesen ser ut som att han precis vaknat från en väldigt trivsam tupplur bakom sin bas; Och hur de får publiken att stormtrivas.

Även om det var förra året som Fleet Foxes och Bon Ivers album kom, så lever trenden vidare även i år. Bland annat är göteborgsfestivalen Way Out West skäggigare än någonsin, med band som Bon Iver, Band of Horses, Calexico, Vetiver och Wilco. Dessutom kommer solodebuten från Jason Lytle i år. Han är mannen som för några år sedan sjöng i Grandaddy, ett band som definitivt skulle ha nått större framgångar om de hade spelat i dagens skäggiga klimat, för mycket skäggigare är Grandaddy är svårt att bli, både visuellt och musikaliskt.

Varför kommer denna trend just nu då? En teori kan vara den pågående finanskrisen. När man ser de här banden så förstår man att pengar inte är allt, och att det går att bli väldigt harmonisk av att sitta barfota ute i skogen med en gitarr och låta håret växa. En annan teori kan vara den ökade miljömedvetenheten. Människorna i vågen av miljömedvetenheten som härskade i skarven mellan 60- och 70-tal såg ut precis så här; på något sätt ekologiska.

Så ta fram flanellskjortorna, lägg upp skor och rakhyvlar på vinden och spendera sommaren på så många skäggiga konserter som möjligt. Till exempel de i Slottsskogen i augusti.

  Rasmus Thedin, Text och foto