Svenskt-vietnamesiskt möte på Atalante

Den 1 april uppträdde det svensk-vietnamesiska musikprojektet "The Six Tones" på Atalante i Göteborg. Det var en del av en kommande skandinavienturné vilken understöds av Sida. I ett möte mellan öst och väst blandas musik och kultur i ett hopp om lärdom och musikalisk utveckling.

"The Six Tones" är en mix av traditionell musik och konstmusik från Västeuropa och Vietnam. Kvintetten började sin musikaliska bana med ambitionen att skapa ett möte mellan olika kulturer och musikstilar, där mötet är det väsentliga då det sker på lika villkor. Musiken spelas med traditionella instrument blandat med ny musikalisk elektronik. "The Six Tones" består av konstmusiksveteranen Stefan Östersjö, tonsättaren Henrik Frisk samt Nguyen Thanh Thuy och Ngo Tra My. De två senare kommer båda ifrån Hanoi och spelar de traditionella vietnamesiska stränginstrumenten dan trahn och dan bau.

Musiken är ett möte mellan västerlandets allra smalaste och Vietnams mest folkliga tongångar. Dock är det den vietnamesiska andan som lyser klarast, och vilken utan problem skulle bära sig själv genom den dryga timman i Atalantes mörka salong. Frisks knappande på datorer och mixerbord och Östersjös plinkande och hamrande på tiosträngad gitarr, banjo och vietnamesiska luta, vilka han alla vinklade och greppande likt akustiska fallosar, kändes aningen malplacerat, inte för att de två herrarna är dåliga musiker utan snarare överflödiga i sammanhanget.

De låtar som hämtats från renodlad vietnamesisk tradition var precis så vackra och vemodiga som man kunnat hoppas på innan konsertens början.  De mer konstnärliga musikaliska stycken som framfördes, var ekon i jämförelse med den avskalade, enkla vietnamesiska musiken som var konsertens styrka. Under konsertens mest extrema stunder kunde musiken liknas vid den stora katten "Cat-Bus" från filmen "Min granne Totoro" då den jagar en MT5a genom ett kloaksystem .

Framträdandets visuella delar skulle kunna ha livats upp lite mer då föreställningen utgjordes av Östersjö sittandes på en stol på mitten av den mörka scenen, blängandes befallande på de två vietnamesiska kvinnorna till höger och vänster om honom. Som spindeln i nätet satt sedan Frisk men tyvärr vänd med ryggen mot publiken. Inget fel i detta, men kanske lite ljus- extravaganza och vietnamesiska dans eller teater stycken kanske skulle ha kunnat liva upp stämningen något?

Vad som främst fångar en åskådares intresse, utöver Östersjös komiska mimik, var alltså de två vietnamesiska musikerna. Dessa verkade båda kunna hantera sina respektive instrument mycket bra. Fångad blev jag därför och buren bortom ledan av trånga säten och sorlet i foajén innan konsertens början. Jag har en böjelse för sydostasiatisk musik överlag och ett begär av att gräva vidare i genren väcks förhoppningsvis inte bara hos mig. En bra introduktion alltså. Så i bästa fall öppnar projektet "The Six Tones" dörrar emot öst. 

Nicholas Malmberg

 

 

< Föregående		Nästa >