Han var en mästare i inlevelse

 

För drygt en månad sedan dog författaren Björn Collarp 61 år gammal. Han utmärktes främst av sin goda inlevelseförmåga och skicklighet i att bygga upp starkt laddade stämningar. Ett genomgående tema i Collarps böcker är homosexualitet och människors beroende av varandra. Det var först 1985, vid 38 års ålder, som Collarp debuterade med romanen Tårar för Alexander. En kärlekshistoria om två unga män som båda heter Alexander, en tysk och en svensk. Boken är en omskakande och varm berättelse med levande karaktärer och träffsäker dialog. Den ställer frågan om hur mycket man är beredd att offra för den man älskar och speglar samhällets syn på homosexuella under 80-talet. Fram till 1979 var homosexualitet officiellt klassificerat som en mentalsjukdom i Sverige och bara för ett tjugotal år sedan betecknade en del tidningar sjukdomen aids som "bögpest". Samma år som romanen publicerades debuterade Jonas Gardell med romanen Passionsspelet på samma tema. Gardell och Collarp var också goda vänner i många år.

Mest känd är Collarp dock för den drygt 800-sidiga episka krönikan Palatsbarnen, som kom ut 1999. Berättelsen bygger på författarens livskamrat psykiatrikern Torbjörn Nerdrums släkthistoria och handlar om två ryska systrar, varav den ena är Nerdrums mor. Collarp gjorde många djupintervjuer med henne som förberedelse. Personerna följs från tsartiden, via revolutionen och ända fram till början av 60-talet. "En oerhörd berättelse att förvalta" skrev Lennart Bromander i Aftonbladet om boken.

Under sin livstid hann Collarp med att skriva ytterligare fyra romaner och även dramatik för Radioteatern. En dröm om Sala och Café Blå Mörkret heter två av hans radiopjäser. Han har också arbetat som dramaturg på Sveriges radio och som lärare i dramatik på författarskolan på Biskops-Arnö.

Det sista verket Collarp skrev var den samtida novellsamlingen Hur har andra det?, som bland annat skildrar drogmissbruk och sorg; hur ensamt det kan vara när man nått botten av olyckan. Boken blev kritikerrosad i många tidningar och nominerades i årets början till Stora Läsarpriset. Carl Erland Andersson skrev i Göteborgs Posten: "Vad Collarp gestaltar är allas vår situation då den berövats det självklaras smink".

Sara Hjalmarson

< Föregående		Nästa >