Papperslösa flyktingar - en lucka i det svenska sjukvårdssystemet
Image
På konsthallen i Göteborg, i samband med utställningen av fotografen
Yto Barrada, gav Rosengrenska stiftelsen, en ideell organisation som
ger vård åt papperslösa, ett "Art after work", om deras verksamhet. I
samband med seminariet fanns en möjlighet för besökare att studera
Barradas fotoutställning i konsthallen, vilken skildrar staden Tanger i
Marocko och dess flyktingpolitik. Platsen attraherar ständigt ett stort
antal flyktingar från nord- och Västafrika vilka vill ta sig över
Gibraltar sund för ett nytt, hägrande liv i Europa. Det väntande livet
på andra sidan blir dock ofta på samhällets bottenskikt. I ett
samarbete, genom konsthallen i Göteborg belyser fotografen Barrada och
organisationen Rosengrenska några av de villkor som råder för dagens
flyktingar.
När man pratar om en papperslös, menas en person utan
uppehållstillstånd i Sverige. Denna person har ofta fått ett avslag på
sin asylansökan men väljer att stanna kvar inom landet och kanske gömma
sig. En papperslös kan även inbegripa en person som migrerat från sitt
hemland av olika skäl och befinner sig i Sverige utan att ansökt om
visum eller stannar kvar då visumet gått ut. Det uppskattades befinna
sig cirka 10-15000 papperslösa flyktingar i Sverige, 2008 och enligt
Röda Korset var 1000-1500 av dessa barn. Om någon av dessa flyktingar
är i behov av vård har de enbart rätt till omedelbar vård ifall de kan
bekosta den själva. Vad som kan bli dilemmat här är dock, att
flyktingar i dessa situationer sällan håller inne på en förmögenhet och
omöjligt klarar av att bekosta ett vårdbesök. Det kan även uppstå
problem vid uppsökning av vård då flyktingarna ofta kan vara rädda för
att bli upptäckta och så småningom överlämnade till polisen och
utvisade. Enligt en undersökning av Läkare utan gränser, kostar ett
vårdbesök på en svensk vårdcentral 260 kronor för en svensk medborgare
och för en icke -svensk medborgare 5000 kronor. Det råder en uppenbar
prisskillnad mellan dessa två grupper. Vidare i undersökningen står att
läsa att en förlossning för en svensk medborgare kostar 0 kronor men
för en icke-svensk medborgare minst 20 000 kronor. Det förekommer en
rad bistånd till att hjälpa papperslösa människor runtom i Europa men
Sverige är ett av de länder som bistår med minst hjälp till människor
utan uppehållstillstånd.
Rosengrenska stiftelsen grundades med en övertygelse, att alla
människor på lika villkor skall ha rätt till vård. När man förnekar en
människa vård, oavsett om personen är papperslös eller ej, strider det
mot FN:s deklaration över mänskliga rättigheter. Det ironiska är att
det i flertalet fall är dessa människor som är i mest behov av akut
vård. I Hälso och sjukvårdslagen går att läsa att den som har störst
behov av vård skall ges företräde. Sverige saknar uppenbarligen ett
regelverk för hur papperslösa skall gå tillväga ifall de är i behov av
vård och konkreta statliga bidrag till de vårdinrättningar som faktiskt
hjälper de "gömda".
Rosengrenskas verksamhet sköts ideellt och är uppbyggt av
sjuksköterskor, läkare, psykologer och arbetsterapeuter och andra
professionella yrkesinriktningar vilka ämnar hjälpa en flykting.
Organisationen har som målsättning att vårda hela människan. Det finns
någon där som man kan prata med och få stöd hos, som kan hjälpa rent
akut medicinskt men också med att exempelvis införskaffa ett par
glasögon och en möjlighet till tandvård. Flyktingar som är i behov av
vård men som inte har råd eller vågar vända sig till en vårdcentral
kommer i kontakt med Rosengrenska genom en jourtelefon. Organisationen
arbetar främst mot att en människa skall hålla sig samman och inte
bryta ihop, och under de år som organisationen bedrivit sin verksamhet,
har inte en enda patient tagit sitt liv. Rosengrenska har funnits sedan
1998 och grundarna bakom är "Svenska två läraren" Unni Brandeby,
barnläkaren Henry Ascher, Anne Sjögren, sjuksköterska, Anne-Marie,
sjuksköterska och kuratorn Nestor Verdinelli, f.d. flykting från
Argentina.
En av nätverkets sjuksköterskor Anne Sjögren håller regelbundet
föreläsningar och seminarier om Rosengrenska. Hon är en av grundarna
till organisationen och har under sina många år som verksam
sjuksköterska otaliga erfarenheter och upplevelser bakom sig i sina
möten med de gömda flyktingarna. Det ger henne mycket att kunna hjälpa
andra människor som i sin flykt från sitt hemland utsätts för en stor
mängd lidande. Jobbet är på många sätt kreativt och hon får träffa
många starka människor, med mycket svåra historier bakom sig, vilket
ofta berör henne starkt. Hon anser att kvaliteten och nivån på det
svenska samhället är låg, då sjuksköterskor och läkare måste behöva
välja ifall de vill ge vård eller inte till människor. Det går inte att
tvinga ut människor med hjälp av lidande enligt Anne, och gällande
frågan om de "gömda" är det ett rättshaveri, eftersom de mänskliga
rättigheter som Sverige skrivit under om är juridiskt bindande. Anne
fortsätter:
-Det är skamligt med de höga priserna flyktingarna måste få betala för
att få sjukvård, Sverige förlorar på det, just med tanke på anseendet
utåt, det blir säkert krockskadat med tanke på att vi behandlar
människor såhär. Vi träffade exempelvis en kvinna i Småland som inte
fick abort om hon inte betalade femtusen kronor, detta rörde sig om en
våldtagen kvinna ifrån en hederskultur, hur blir det för det barnet och
hur blir det för den stackars kvinnan? Vi träffar på väldigt mycket
svåra öden.
Flertalet frivilligorganisationer, kyrkor, och ideella organisationer
har velat belysa frågan om de papperslösa flyktingarna, och vill bistå
med hjälp då det svenska sjukvårdssystemet ej tillgodoser de "gömdas"
behov. De medicinska nätverk, vid sidan om Rosengrenska, vilka stödjer
gömda flyktingar i Sverige är Läkare i världen, Stockholm, (sedan
1995), Läkare utan gränser, Stockholm, (sedan 2004), Röda Korset (sedan
2005) och Deltastiftelsen, Malmö (sedan 2000) Tillsammans har dessa
organisationer startat "Rätt till vård initiativet" Det viktigaste
budskapet från initiativet lyder:
-Vi uppmanar den svenska regeringen att ta sitt ansvar för att
papperslösa och asylsökande ska få tillgång till hälso- och sjukvård på
i allt väsentligt lika villkor som övriga invånare. En lagstiftning som
särbehandlar eller utestänger vissa grupper är inte förenlig med
mänskliga rättigheter om lika värde och icke-diskriminering
Rosengrenska tillsammans med andra frivilligorganisationer försöker med
alla medel att hjälpa så många de kan. Men det räcker inte till. Något
måste göras. Dock har fleratlet sjukhus och landsting i Sverige, bland
annat Sahlgrenska universitetssjukhus tagit beslutet att inte avvisa
sjuka vilket är lovande i väntan på ett större nationellt beslut. Det
pågår en intensiv kamp mot illegal immigration i de flesta länder inom
EU och dessa bestämmelser har blivit mer bestämt restriktiva mot
papperslösa flyktingar. Restriktionerna försöker motverka ett ökande av
illegal emigrering men kan samtidigt förminska flyktingars tillgång
till samhället de befinner sig i, främst i frågor som hälsa och
sjukvård. Det saknas uppenbarligen ett statligt regelverk för de
papperslösa flyktingarna, vilket påtagligt skulle förenkla den svåra
process och situation en gömd flykting besitter när denne behöver och
söker sjukvård. Subventionerad sjukvård och statliga bidrag till de
sjukvårdsinrättningar som behandlar papperslösa skulle förenkla
processen för en människa på flykt, som inte har resurser eller är
kapabla till att betala för sin sjukvård. Vi är alla människor, vi har
alla rätt till vård, med eller utan papper.
Linda Johansson
Läs mer på
www. rosengrenska.org
www.vardforpapperslosa.se
www.lakareutangranser.se
| < Föregående | Nästa > |
|---|



































