Kultur utan konstnärer?

ImageEn av huvudpunkterna i Lena Adelsohn Liljeroths kulturutredning är en uttrycklig önskan att kulturskaparna ska övergå till att bli entreprenörer -trots att arbetet med utredningen pågått i ett och ett halvt år har utredarna tydligen missat att upptäcka att de flesta kulturskapare redan är egna företagare.

Om de inte rent av har två jobb, som Martin Q. Larsson:

- Jag är tonsättare och kör buss.

Alla tonsättare jag talat med har någon annan inkomst, från kantor till tidningsbud.

Visste man inget om kulturskaparnas vardag kunde man lära sig det på debattkvällen "Kultur utan konstnärer?" som hölls på ett fullsatt Kafé Panorama på Kulturhuset i Stockholm. Alexandra Pascalidou ledde diskussionen och kulturutredningen fick, inte oväntat, massiv kritik från författare, konstnärer och skådespelare. Niklas Rådström kallade utredningen för ett totalt haveri. På scenen deltog bland andra även Linus Tunström (chef för Uppsala stadsteater), konstnären Mats Bigert, Susin Lindblom (förbundsdirektör på Dramatikerförbundet och avhoppad från utredningen) samt Bengt Westerberg (numera ordförande i författarfonden).

För en beställning som tog ett och ett halvt år att komponera fick Martin Q. Larsson avtalsenliga 45 000 kronor (hälften kvar efter skatt eftersom han, som företagare, även betalar sociala avgifter), pengar som han drar in på en bråkdel av den tiden när han kör buss. Så ser verkligheten ut för kulturlivets entreprenörer.

Operasångerskan Anna-Karin Simlund behövde barnomsorg på kvällarna, eftersom det är då en operasångare jobbar. Från kommunen fick hon blankt nej och en uppmaning att byta jobb, berättade hon. Kommunerna är nämligen bara skyldiga att erbjuda barnomsorg under normala arbetstider.

Utredarna vill att kulturskaparna ska öppna sig för samarbete med andra politikområden (skola, hälsa, miljö), något som fått det vackra namnet aspektpolitik, samtidigt som de glömt bort att kulturskaparnas möjlighet att göra sitt jobb inte bara beror på kulturdepartementet.

Arbetsmarknadsdepartementet bestämmer över A-kassan, finansdepartementet över skattereglerna, justitiedepartementet över upphovsrätten, och några förslag att dessa departement ska förbättra kulturskaparnas villkor finns inte i utredningen. Bland utredningens 900 sidor snömos står inte ett ord om upphovsrätt och fildelning, trots att det är de hetaste frågorna just nu. Det står heller inte ett ord om att yttrandefriheten ska försvaras, sade journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén, och räknade upp de inskränkningar i källskyddet och yttrandefriheten som kommit från EU och svenska myndigheter de senaste åren.

- En sak kan jag lova, avslutade teaterförbundets ordförande Anna Karlsson sitt inlägg: vi kommer att se till att kulturfrågorna hör till de viktigaste i valrörelsen 2010. De orden ringde i luften när seminariet övergick i mingel.
"Kultur utan konstnärer?" var det andra i en serie av fem seminarier kring kulturutredningen som anordnas av Koalition för kulturdebatt, en sammanslutning av fackförbund och konstnärsorganisationer startad av tankesmedjan Arena Idé.

Nästa seminarium, med rubriken "Civilsamhällets betydelse för det svenska kulturlivet", kommer att hållas den 2 april. Mer om Koalition för kulturdebatt kan man läsa på deras facebooksida.

Håkan Lindgren, text och bild