Hedersrelaterat våld i vårt demokratiska samhälle

ImageJag mötte Maria Hagberg i arenagruppens lokaler i Stockholm i samband med hennes boks release. Vårt lilla trygga land upplevs lätt som lite av en skyddad verkstad för den oinvigde. Tyvärr väljer även många av våra politiker att se landet på det viset: jämlikt, lugnt och tryggt. Man ojar sig åt hur många problem det finns ute i världen men "blundar" inför vår egen bakdörrs fasor. En av de värsta av dessa skamfläckar är hedersrelaterat våld. Maria har lång erfarenhet av det bland annat som socialarbetare vilket har lett till utgivandet av denna bok: "Vid 20 börjar den ruttna", Premiss förlag 2009.

Maria, engagerad i kvinnorörelsen sedan tonåren, berättar att det är nästan tre år sedan hon fick idén att skriva boken delvis därför hon är "arg på undfallenheten inför detta våld". Hon fortsätter: "dessa invandrarkvinnor har inget nätverk, de lever under hot och förtryck och har svårt att gå ut öppet och berätta om sin historia". Hennes bok är en skildring av fem olika kvinnoöden, modiga kvinnor som vågat ta steget ut och relatera sina liv. De har gemensamt att båda föräldrarna kommer från könssegregerade samhällen där "hedern" är det viktigaste att bevara. I dessa samhällen är det inte individen som räknas utan gruppen. Invandrarna tar med sig dessa invanda mönster då de flyttar till Europa. Likt en sekt försöker de bevara sina patriarkaliska och förlegade seder även i Sverige. Det enda sättet att inte integrera sig är att leva isolerat från det övriga samhället: jag känner igen sekttänkandet: vi (det vill säga invandrarna) mot dem (svenskarna); elitismen (den egna kulturen står över den svenska); hoten (psykiskt såväl som fysiskt våld mot de som vågar sätta sig emot); okritiskt ledarskap (i detta sammanhang: föräldrarna eller den äldste brodern) och grupptrycket (från hemlandet men även från andra invandrare). Ursäkten för att upprätthålla denna isolationistiska och våldsbelägna mentalitet är mödomshinnemyten: "mannens heder sitter mellan kvinnans ben" säger Maria och Gud verkar ha fastnat i håret... vilket kan konstateras genom slöjas myter och sexualmoralismen. Unga flickor får inte gå på gymnastiklektionerna eller lära sig simma på grund av samma förlegade syn på sexualiteten!

Jag håller med Maria att friskolor bör förbjudas. Barnen måste ha en fristad i skolan där alla bör ha samma undervisning utan indoktrinering eller tryck från föräldrarna. Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder men ändå tillåter vi segregering av vissa barn som inte får samma undervisning som resten av samhället. Friskolor kan få katastrofala följder för barn som kommer från slutna och/eller fundamentalistiska miljöer (se även http://www.fri-sverige.se/ ). Religion bör vara en privatsak och mänskliga rättigheter skulle undervisas i stället för religion i skolorna så att ungdomarna lär sig våra demokratiska regler. Mental påverkan (genom grupptryck, hot och okritiskt tänkande) borde också stå på agendan i våra skolor för att motverka rasism, förtryck och osunt elittänkande. Det är viktigt att vi försvarar alla som kommer till vårt land och att vi inte tolererar förtryck och våld. Hedersrelaterat våld är inte accepterbart i ett demokratiskt samhälle där vi själva ska kunna välja partners och sätt att leva på. Äntligen - efter en långvarig kamp - har vi uppnått en viss jämlikhet bland alla (homosexuella inberäknade) i Sverige, då kan vi inte bara blunda och låta "några få" utstå vad vi själva inte vill genomlida! I annat fall är vi inte en sann demokrati utan en demokrati för "vissa".

Maria bör hyllas för att hon har vågat ta ställning för de förtryckta mot detta internationella begrepp hedersrelaterat våld är. Våld som bottnar i religiös fundamentalism och konservatism där barn, kvinnor, män, transpersoner, homosexuella och bisexuella blir offer för kvinnofientliga, rasistiska och homofobiska grupper motverkas i ett partipolitiskt obundet nätverk: www.minheder.nu/svenska.htm där Maria Hagberg är en av initiativtagarna.

Jag hoppas att hennes bok kommer att läsas av en bred samhällsgrupp och att våra politiker kommer att uppmärksamma den och denna våldsavart och göra någonting konkret och varaktigt åt situationen!

Anne Edelstam