Isolering och olika slags outsiderskap – Amanda Hellberg om debuten Styggelsen

Singa heter flickan som inte är som alla andra. Från marknad till marknad åker hon med sin far och visar upp sina konster för en storögd landsortspublik. Det är strax efter det andra världskriget och gränserna har äntligen öppnats och tivolivagnarna rullar återigen ut på vägarna.

En kväll står en kvinna i publiken. Singa öppnar porten till den andra sidan, en andeuppvisning, som gör folk illamående och förskräckta. Någon kräks. Men kvinnan längst fram står och ler. Den där flickan! Vilka fantastiska möjligheter hon skulle ha med den där flickan!

Dagen därpå erbjuder hon Singa ett lockande förslag. Och därmed tar styggelsen sin början. Styggelsen är också titeln på Amanda Hellbergs debutroman. För Tidningen Kulturen berättar hon om sina motiv och inspirationskällor.

Jag undrar först och främst om miljön: Du förefaller bekant med den tidens resandekultur. Jag tänker på tivolit och språkbruket, omständigheterna under och efter andra världskriget. Hur kan du vara så förtrogen med detta? Egna erfarenheter i familjen, släkten?

- Nej, jag är faktiskt inte alls personligen bekant med resandekulturen. Här får man nog säga att jag tog ordentliga friheter när jag försökte frambesvärja en för mig okänd miljö och livsstil. Jag avstod avsiktligt från alltför mycket efterforskningar - jag ville snarare teckna en bild av min egen drömlika version av en obestående, otrygg tillvaro. Men jag växte upp helt nära Axevalla hed; en atmosfärisk plats som huserat både gånggrifter från stenåldern och fungerat som övningsplats för Skaraborgs regemente alltsedan 1600-talet. Det är också platsen för Axevalla marknad, en årlig tillställning vars glittrande tingel-tangel, skeva karuseller och förrädiska lerpölar jag alltid såg fram emot som barn som något mycket exotiskt - en glimt av en annan värld, säger Amanda Hellberg.

- Givetvis är jag också influerad av mitt liv här i Storbritannien sedan flera år tillbaka. Här finns fortfarande en väldigt stark resande-, tivoli- och marknadskultur och en självklar tradition, speciellt bland arbetarklassens kvinnor, att besöka en "klärvoajant konsult" nästan som en slags belöning någon gång om året och bara "prata av sig" fast man "egentligen vet att det är nonsens". Och närmast mytologiska referenser till "Den farliga cirkusen" ekar ju ofta i dokumentärfilmer, estetik och komedi i hela den anglo-amerikanska kulturen; League of Gentlemen och i musikvideos till exempel. På Brighton Piers nöjesfält, runt knuten till mitt första hem i England, står fortfarande en gammal målad trävagn varifrån en modern siare arbetar - en väldigt populär attraktion.

- Beträffande språkbruket och omständigheterna efter andra världskriget tror jag att jag har sugit upp mycket från mina morföräldrar och till och med deras föräldrar: Statare som föddes på sent 1800-tal och som jag hade turen att hinna umgås med som liten. Jag minns deras värdighet, enorma vänlighet och hur de brottades med att komma underfund med moderniteter. Också deras sorg och häpnad över slit-och-släng-samhället och den nästan ofattbara respekten och beundran för "överheten".

- Mina morföräldrar har i dag vid 85 års ålder, och trots en mycket modern livsstil, fortfarande ett fantastiskt språk kryddat med ålderdomliga dialektala egenheter och uttryck. De är båda naturliga historieberättare med färgstarka minnen från sina uppväxter, och detsamma kan också sägas om min pappa. Det inledande stycket i romanen är en direkt bearbetning av mormors minne av att se de vita bussarna anlända till en hushållskola där hon studerade, och hur hon i sin ungdomliga naivitet i ett enda slag förstod vidden av nazism när hon såg de stackars människospillror som bars ut, fortsätter hon.

Det finns fångenskap och utnyttjande på flera nivåer i berättelsen: flickan som fånge hos fadern, senare hos Eva, församlingen som fångar hos Bror och Eva och Bror som fångar i sitt bedrägeri. Varför valde du det här temat? Varför är det intressant för dig?

- För mig handlar det om isolering och om olika slags outsiderskap - jag känner att ett viktigt redskap inom inom skräck- och spänningsgenren är att isolera sina offer och i den här romanen hittar vi ju, som du säger, en rad olika offer för olika slags isolering och fångenskap. Singa, till exempel, är ju redan från början tvåfallt isolerad - dels genom sin särart och dels genom den livsstil som prackats på henne. När man sedan som författare isolerar offret ännu mera, genom en fysisk fångenskap, sätts offrets naturliga flyktmekanismen ur funktion och det skapar förhoppningsvis en skrämmande dynamik.

Steget från beroende till fångenskap tycks vara kort. Man pratar ibland om beroendeställning. Flera i din berättelse befinner sig i det här gränslandet, snärjda i sina förhoppningar och drömmar. Vad är det som driver oss dit? Och hur tar vi oss därifrån oskadda?

- Ja vad? Det heter ju också att man kan bli slav under sina drifter och begär. Jag är ingen expert på beroenden, men ämnet fascinerar mig uppenbarligen eftersom min D-uppsats i litteraturvetenskap till viss del rörde vid liknande tankegångar (den handlade om självsvältsmotivet i Brontêsystrarnas verk Jane Eyre och Svindlande höjder). Ofta tror jag att ett beroende kan komma till som en plåsterfunktion, en form av bedövning på en värkande längtan efter något annat. Eller som ett slags trots, ett långfinger mitt i ansiktet på livet, en "devil-may-care"-attityd. Men jag vet faktiskt inte om man kan ta sig ur ett beroende eller en beroendeställning helt orispad.

Strukturellt ser jag ett spegelmotiv: sanning-bedrägeri, fångenskap-frihet, manligt-kvinnligt, dåtid-nutid. Kom det spontant med berättelsen? Eller var det något som du medvetet arbetade med?

- Spännande fråga. De svartvita motsatser du nämner får mig att tänka på sagans värld och på många sätt ser jag på Styggelsen som en mörk saga. Jag skrev tämligen organiskt, men ett motiv som jag ville jobba med aktivt var dubbelhet och det är ju i princip samma sak; ekon, speglingar och genklanger - men inte nödvändigtvis helt lika eller varandras raka motsatser - utan snarare ofta med en skevhet, förvrängning eller förskjutning.

På tal om League of Gentlemen så antar jag att du syftar på Alan Moore. Är han en inspirationskälla?

- Alan Moore är ju något av en nationalklenod här, men jag är dessvärre mest bekant med honom som ett "talking head" i kulturprogram - han dyker ofta upp och säger bra saker när det handlar om tecknade serier och/eller skräck och fasa. Referenspunkter för mig är filmen Freaks (1932), Angela Carter samt Edgar Allan Poe - skräcknovellerna i synnerhet.

Hur du ser på själva den fantastiska genren? Varför är intresset så stort? Vad kan sägas i den här genren som inte kan sägas i andra - alltså vad är just den fantastiska berättelsens styrka och förtjänst? Är den radikal eller bakåtsträvande? Längtar vi tillbaka till romantiken? Handlar det om eskapism, eller?

- Jag tror att intresset för skräck-, spänning- och fantastiskgenren är stort därför att den fyller en funktion som nästan kan liknas vid adrenalin-sport. Det är i alla fall vad en kvinnlig läsare påpekade och jag tycker att denna tankeställning passar väl in. I en bekväm och ombonad tid får man genom skräckromanen möjlighet att ta en resa in i det okända mitt i sitt alldagliga liv, man får kittla sin slumrande "Fly eller fäkta-instinkt" och man riskerar ingenting alls, utom möjligen några timmars förlorad nattsömn.

- Uppenbarligen finns det ett stort sug hos människan efter det oerhörda; det groteska och det extrema - möjligen en nedärvd psykologisk rest från en farligare tid? Jag tror att genren ger oss möjlighet att låsa upp skåpsdörren till det undermedvetna, till barndomens monster under sängen - och grubblerier och oro kring verklighetens fasor - och undersöka dem, leka med dem en stund, rysa och sedan stoppa in dem i skåpet igen.

- Eskapism tror jag är en evig känsla och romantikens värderingar kan jag absolut se vädra morgonluft i våra dagar - nyandlighet och intresset för "det okända" som en reaktion mot den rationella vetenskapen, säger Amanda Hellberg.

Bo Jörgen Sandberg

< Föregående		Nästa >