Projektet där olycksdrabbade ungdomar får nya boenden

Isabella Canow är ledare för det treåriga projektet Familjehem som finansieras av den Allmänna arvsfonden i syfte att rekrytera nya hem till ungdomar som har svårigheter och problem med sin egen familj.

Isabella Canow försöker mest finna familjer bland de sex etniska riksförbunden som har valt att vara med i projektet: assyriska, iranska, italienska, kurdiska, serbiska och turkiska. Isabella Canow är också författare och religionsvetare. 

Ursprungligen är Isabella från Bulgarien, men hennes språkkunskap är stor. En dynamisk kvinna är Isabella, en kvinna som driver flera projekt och - även om hon har sina egna åsikter, lyssnar hon varmt och ödmjukt på andra.

Vill du berätta lite mer om projektet Familjehem och om syftet med det?

- I dag adopterar folk inte längre barn som bor i Sverige. Så projektet handlar om barn eller ungdomar som av någon avledning inte kan bo längre hos sina föräldrar och därför placeras någon annan stans. Orsakerna är många. Till exempel barn som har föräldrar med alkoholproblem, psykiska sjukdomar, olika brottligheter, men också ursprungliga familjer som kan anknytas till hedersrelaterade brott eller hot. Ja, problemen kan vara många. Men det handlar också om barn eller ungdomar som har ramlat i dåligt sällskap som till exempel gäng på sin gård eller i skolan, det bästa är då att ta dessa ungdomar och flytta dem till en annan miljö där de kan finna tillbaka vägen till sig själva. Javisst, Socialtjänsten finns, men Skyddsvärnet (som är organisationen som driver projektet) blir i praktiken en avgörande hjälp för Socialtjänsten, en myndighet som nu förtiden hinner inte med allt jobb, utbildningar och så vidare. som dessa mänskliga fall kräver.

- Vi försöker att ge ett rum, en plats till dessa ungdomar. Så familjen ska vara som en vanlig förälder för dem och, beroende på åldern, kan hjälpa dem med städning, matlagning, skola. Men om de är äldre, kan de klara sig utan så mycket hjälp. Viktigt är värmen som dessa föräldrar kan ge till dessa ungdomar, öppenheten att lyssna på deras problem eller helt enkelt, låt de sköta sitt eget liv och hjälpa dem med det praktiska.

Får familjen någon ersättning?

- Jovisst. Det är kommunen som bestämmer storleken på den, men lönesumman motsvarar det som en vårdare har i lön. Sedan finns ersättningskostnaderna som hyra, el, mat, kläder osv. som man får och familjen behöver inte betala skatter för det.

Är denna "adoption" tidsbegränsad?

- Ja det varierar från fall till fall. Allt från några månader upp till några år. Det finns fall av ungdomar som stannar även när de blivit myndiga. Men oftast försöker ungdomarna själva fixa ett arbete, studier och ett boende.

Behöver dessa ungdomar vara av utländsk bakgrund eller kan de vara svenskar?

- Nej, de kan vara svenskar. Bara att vi i vår grupp mest tänker på ungdomar som har en annan bakgrund än svenska. Dessutom är tendensen i dagens samhälle att ett större och större antal ungdomar med annan bakgrund behöver omplaceras.

- Vi får inte glömma bort att det också finns ungdomar som kommer ensamma från vissa krigsdrabbade områden. Och de behöver hjälp.

- Vi tänker på utbildningar, språket och så vidare, men ungdomarna måste ha ett hem. Dessa individer skapar mindre problem jämfört med andra och de är lättare att mötas trots svårigheten med språket. Detta därför att dessa unga personer är så tacksamma för att vara här som försöker anpassa sig till miljön de lever i snabbare. Sedan finns hedersrelaterade problematiker, det handlar ofta om flickor som vill leva som svenskor, men de kan vara pojkar också. I dessa fall är det Socialtjänsten och polisen som kommer in. De tas bort från deras biologiska föräldrar och lever under skyddad identitet hos en annan familj.

- Det finns också ungdomar och unga vuxna som har suttit i fängelse eller på anstalter och skött sig bra. Det händer ofta att Kriminalvården bestämmer att de kan leva den sista delen av sin straff i ett familjehem. Denna vistelse kan variera från några månader upp till ett år. Dessa personer är också mycket skötsamma för att de inte vill ramla i fängelse igen.

Får familjen hjälp av psykologer och terapeuter?

- Jo självklart, ungdomarna träffas regelbundet av terapeuter och pedagoger. Det blir ett samarbete mellan terapeuterna och familjen.

Projektet startade 2008 och det ska pågå i tre år. Vad ska ni göra senare?

- Syftet är att fortsätta samarbetet mellan de sex riksorganisationerna och Skyddsvärnet. Om en familj är intresserad ska den ta kontakt med sitt riksförbund eller med mig, sedan är det Skyddsvärnet som tar över ansvaret för alla kontakter, utbildningar, hembesök och så vidare.

Hur gick det första året?

- Det är väldigt många familjer som har frågat mig eller oss om vad allt detta innebär. Det är därför som vi under det första året har annonserat eller har blivit intervjuade i tidningar, radio och teve, Vi har fått ett tjugotal familjer som har visat intresse. Sedan är det Skyddsvärnets familjekonsulenter som måste bestämma om dessa familjer är lämpliga.

- Jag vill påpeka att vi alltid försöker att ha en öppen dialog med familjen innan vi placerar ut någon, så att man lär sig känna varandra. Vi ringer inte till en familj som har önskat att få en av dessa ungdomar och säger: Vi kommer med en kille eller en flicka i morgon. Man har alltid en betänketid och man kan alltid säga nej.

Hur måste lägenheten eller huset se ut?

- Det ska avspegla samhället, så det kan vara en lägenhet i staden eller i förorten, eller en villa på landet. Det varierar från fall till fall, om barnet inte känner sig isolerad, utan känner sig mitt i samhället är bättre. Sedan behöver det inte vara en kärnfamilj. Det kan vara en ensamstående, det kan vara homosexuella... bara de visar en förmågan att ta hand om en ung människa. Vi kommer att ha offentliga och privata möten för de som är nyfikna och vill bli ännu mer informerade.

Familjehem är ett Stockholmsprojekt?

- Vi tänker på Svealand mest. Men det finns möjlighet att ta kontakt med familjekonsulter även i andra delar av landet så ingen behöver känna sig exkluderad.

Isabella du har skrivit en bok som heter Under samma tack men på olika plan - reflektioner om det mångkulturella samhället, etnicitet och religion. Boken är intressant och borde användas som lärobok på olika skolor.

- Ja, den finns som referenslitteratur på olika högskolor och jag har gjort över hundra föreläsningar runtom i landet. Boken väcker frågor, speciellt om islam. En bok som kan användas i tvärkunskaps utbildningar. Till exempel Södertörns universitet har kurser i religion-terrorism-politik. Detta betyder att det finns ett behov av kunskap om ämnet mångkultur och interkultur som inte var så stort för bara fem eller sex år sedan, säger Isabella Canow.   

Gilda Melodia

< Föregående		Nästa >