Falkenland undersöker outsidern

En av deltagare på Poesifestivalen i Stockholm var författaren Christine Falkenland. Under sitt framförande läste hon en lång och mycket vacker monolog ur hennes senaste bok, Vinterträdgården, som skildrar en växande passion mellan två kvinnor.

"dina axlar nakna, darrande
din nackes ensamhet
ansiktet betryckt
tiden efter passionen
lakanen tunga över mig
du slår vakt om ditt
det tredje ögat sluter sig
jag längtar efter oskuld,
eller efter åldrad, pånyttfödd oskuld"

För Christine Falkenland innebär författarskapet makten att påverka sitt liv med ordens kraft. Det var så 00-TALS chefredaktör Madeleine Grive presenterade henne inför framträdandet på poesifestivalen.

Då Christine Falkenland skrev sin senaste bok hade hon inte något hon särskilt ville berätta. Hon värjer sig mot att hon skulle rida på den ökade trend som synes råda just nu i förlagsbranschen, att skildra kärlek mellan kvinnor. Christine Falkenland ville ta reda på de frågeställningar som huvudkaraktären Laura, 40+, går och bär på i boken. Det bästa är att inte veta alltför mycket som författare inledningsvis om huvudkaraktären utan istället successivt dras in i berättelsen, tycker hon. 

- Laura är en kärlekstörstande medelålders kvinna som vill att det ska hända något.

Lauras liv är ofullgånget. Ett sätt att ta tag i tillvaron och bejaka sina känslor är att börja på en skrivarkurs.

- Det är ett stort steg för henne.

I boken skildras två ensamma individer som i ett skede i livet söker sig till varandra, förskolläraren Laura som bor hemma hos sin pappa och Shahrzad, en invandrarkvinna med en son på förskolan där Laura arbetar. Ett maktspel där utvecklingen mellan parterna "låter sig hända". Det är ingen lätt relation, men vilken är det i dessa dagar? frågar sig Christine Falkenland.

Dikter är insprängda i romantexten, poesin är Christine Falkenlands ursprungliga uttrycksmedel. Poesi som hon tycker håller än i dag. I bland skriver hon om vissa stycken från tidigare år och återanvänder dem.

I Christine Falkenlands prosa har de kvinnliga karaktärerna ett destruktivt drag eller ska man snarare betrakta dem som outsiders?

- Det stämmer. Karaktären i min näst senaste bok, Trasdockan, känner ett själsligt utanförskap. Hon är en outsider. Det är intressant att undersöka mänskliga vägar som inte kan förklaras.

Är du nöjd med din senaste bok?

- Nej, jag är aldrig tillräckligt nöjd. Ingen version kan tävla med den ursprungliga som sitter i mitt huvud, den är alltid större.

På frågan hur hon vill utveckla sitt författarskap säger hon att hon vill gräva djupare i den kärna hon rör sig kring då hon skriver. En kärna som hon inte kan förmedla i ord vad den står för. Utmaningen i framtiden är att skriva en bok som går på djupet på ett större sätt än tidigare. Kort sagt, hon vill skriva en bättre slags bok.

- Jag har aldrig skrivit dramatik eller musikaler. Musikaler kräver samarbete med tonsättare, kanske är det något för mig, kanske inte. Det finns också mycket att upptäcka och utveckla för mig då det gäller barnböcker.

Lilian Andersson

< Föregående		Nästa >