”Generösa samhällen fostrar generösa medborgare” – Tiina Rosenberg om svensk politik

Tiina Rosenberg har de senaste åren hunnit med att skriva ett antal böcker, bilda ett nytt feministiskt parti och bli prefekt för Centrum för genusvetenskap vid Lunds universitet. Tidningen Kulturen träffade en av Lunds mest kända professorer för att diskutera den borgerliga regeringen, feminismens framtid och vilka politiska mål den svenska vänstern egentligen bör kämpa för idag.

Det som för tillfället upprör Tiina Rosenberg är den nyliberala ekonomiska politiken i Sverige och resten av världen. En politik som främst drabbar låginkomsttagare och kvinnor. Att samma höger som under tjugo års tid privatiserat och sålt ut stora delar av den offentliga sektorn, nu i skuggan av bankkrisen, vill att staten ska stå för kostnaderna finner hon både paradoxalt och hycklande. På frågan om vilken vänsterns uppgift idag är svarar hon:

- Vi måste få ett slut på nyliberalismen. Parollen bör vara "Stoppa privatiseringarna nu- återförstatliga allt!". Det gäller de privatiserade företagen, bostäderna, skolorna; allt som privatiserats de senaste åren. Den här absoluta tilliten till en självreglerande kapitalism och marknad är helt vansinnig, säger Tiina Rosenberg.

En annan huvuduppgift för vänstern, enligt Tiina Rosenberg, är att hejda medlemsflykten från fackföreningarna. Fackföreningsrörelsen ser hon som central när det gäller att skydda arbetarklassens intressen i fråga om löner och arbetsmiljö. Det är också fackföreningsrörelsen som måste lyfta den för kvinnor helt centrala frågan om en generell arbetstidsförkortning. Tiina Rosenberg bedömer det som uteslutet att kvinnors situation på arbetsmarknaden kommer att förbättras så länge arbetarklassens organisationer försvagas.

För att vända utvecklingen och slå tillbaka nyliberalismen menar hon att vänstern måste vinna kampen om "berättelsen om Sverige". Vänstern måste återerövra vissa begrepp, som exempelvis solidaritet. Istället för borgarnas bild av "flitiga arbetare" mot "lata bidragstagare", måste vänstern föra fram tanken att det goda samhället är ett generöst samhälle där alla har rätt att leva. Ett samhälle där människor hjälps åt i stället för att konkurrera med varandra. Utgångspunkten måste vara att om man är långtidssjukskriven eller går på arbetslöshetsunderstöd finns det goda skäl för det.

- Sedan tror jag att vänstern bör kämpa för ett mer kollektivt samhälle. Vi kan skapa fler kollektivhus så att vi slipper värma upp enorma privatbostäder. Vi kan skapa en helt ny modern kollektivtrafik. Det är tydligt att 1980- och 90-tals individualismen inte fungerar längre.

För Tiina Rosenberg går feminismen och socialismen hand i hand. Det kan inte finnas någon vänsterpolitik som inte samtidigt är feministisk. En feminism utan klassperspektiv blir i praktiken en feminism för den övre medelklassens kvinnor.

- Jag tror inte på ett feministiskt parti som inte är ett vänsterprojekt. Det finns många frågor där liberala feminister och vänsterfeminister kan mötas. Lika lön för lika arbete, anti-diskriminering etc. Men den centrala frågan som liberala feminister och vänsterfeminister aldrig kan enas om är den ekonomiska politiken. Med sin individbaserade syn på kön kan de liberala feministerna inte se hur viktigt det är för kvinnor, som kollektiv, att få ett stopp på privatiseringarna och försvara välfärdsstaten.         

Inte sällan låter Tiina Rosenberg som en klassisk svensk socialdemokrat. Hon talar mycket om vikten av en solidarisk lönepolitik och om möjligheterna att via skattesystemet omfördela resurser från de rikaste till de fattigaste.  

- Vi måste alla inse att demokrati kostar pengar och en socialistisk politik kräver höga skatter. Jag tror att många rika skulle klara sig med mindre pengar. Vi skulle behöva en utjämning, de som idag tjänar minst skulle få högre löner och de som tjänar mest, lägre löner. Om vi ska ha ett generöst välfärdssamhälle kan inte löneskillnaderna mellan låg- och höginkomsttagare vara så stora som idag. Jag tror att man måste vara mycket tydlig med att det är privilegierade människors plikt att via skattesedeln avstå från en del av sina inkomster för att kunna ha en fungerande demokrati, där även fattiga människor har en möjlighet att leva. Jag tror att det är så enkelt som att generösa samhällen fostrar generösa medborgare.

På upplysningen om att hon låter som en radikal socialdemokrat uppdaterad till 2000-talet svarar hon med ett generöst och långvarigt skratt. 

- Sanningen är att jag alltid har röstat på vänsterpartiet både när jag bodde i Finland och sedan jag kom till Sverige. De flesta känner mig ju som feminist och queer-aktivist, så det kommer som en överraskning för dem att jag är en klassisk vänstersocialist. I grunden är jag feminist och socialist.

Tiina Rosenberg är dock inte okritisk till vänstern. Den är "för macho" och hon tycker att det är ett misstag att lyfta upp feminismen som ett perspektiv inom vänsterpolitiken. I stället måste feminismen vara ett fundament inom all politik som vill beteckna sig själv som radikal.

Plötsligt har det gått en timme och Tiina Rosenberg måste förbereda sig inför nästa intervju. Hon berättar att den mediastorm som drabbade henne och partiet Feministiskt initiativ under valrörelsen hade det något märkliga resultatet att hon genomgick en "ikoniseringsprocess". Tidningar, feminister, universitet, partier och studenter hör av sig kontinuerligt för att be henne diskutera genusfrågor. Något aktivisten, feministen och professorn Tiina Rosenberg gärna gör. 

Alexandra Franzén

< Föregående		Nästa >