Balettens många ansikten – Bolsjojteaterns hårda utbildning

Kränkningar, våld och timmar av träning; det är vardagen för eleverna på balettskolorna i Ryssland. Författaren Jurij Korotkov träffade några av dansarna och skrev en bok om vad som egentligen händer bakom kulisserna. Nyligen besökte han Stockholm.

I mitten på oktober gavs Jurij Korotkov roman Tyll, svett och frusna själar ut på svenska. Det är en bok som berättar om hur det är att studera och bo på internat på Bolsjojteaterns berömda balettutbildning i Moskva.

När Jurij Korotkov besökte Sverige träffade han yrkesdansutredningsgruppen vid utbildningsdepartementet i Stockholm, vars uppgift är att utreda och komma med förslag om en ny reform i dansutbildningen. Jurij Korotkov besökte även balettskolan i Göteborg och Lunds dans- och musikalgymnasium.

- Utbildningsdepartementet vill höja kvaliteten på de svenska balettutbildningarna eftersom de flesta eleverna inte får några jobb efteråt. Då tyckte jag att det var en bra idé att de fick lyssna på Jurij Korotkov om vad en elitsatsning på balett har för baksidor, säger hans svenska förläggare Irina Nilsson.

ImageAtt Ryssland har världens främsta balett råder inget tvivel om. En rysk balettdansare har hela världen som arbetsfält och på teatrarna i Moskva uppträder de inför ständigt utsålda hus.

- Balett har en lång historia i Ryssland. Under sovjettiden stod balettskolorna i direkt kontakt med Kreml, eftersom baletten var en stor inkomst för landet och ett viktigt varumärke, säger Jurij Korotkov.

Efter upplösningen av Sovjet 1991 och den ekonomiska oro som därefter följde flydde de flesta dansare landet, men nu har scenen återfått sin forna status. Dock har utbildningen aldrig förändrats. Baksidorna är desamma.

På de ryska balettskolorna antas eleverna vid tioårsåldern och blir färdigutbildade när de fyller 18 år. Galleringen är hård. Vem som helst kommer inte in. Först sorteras de in efter fysik och talang. Men Jurij Korotkov berättar att eftersom utbildningarna är så populära får kända och rikas barn ofta företräde, då med sänkta krav på talangen.

Att Jurij Korotkov skrev en bok om hur det är att vara ung och gå balettutbildning var egentligen en slump.

- Jag träffade en grupp tjejer på ett café i Moskva i början av 1990-talet som såg och betedde sig lite annorlunda. Jag hamnade i samtal med dem och när jag hörde deras historia bestämde jag mig för att skriva boken. De berättade om en värld som är helt annorlunda än någon annan jag hört talas om. I balettvärlden gäller helt andra regler, och man talar ett annat språk.

Jurij Korotkovs roman publicerades först i tidskriften Parus. Den väckte till en stor debatt. Bolsjojteaterns balettutbildning ställde in sina lektioner för att läsa och diskutera boken. Sedan tvingades eleverna att skicka ett brev till regeringen där de berättade att det som framställdes i boken var lögner. Jurij Korotkov beskylldes för att han gav sig in på ett område han skulle hålla sig undan.

- Men dansarna ställde sig på min sida, medan institutionsledarna var emot boken. De tyckte att jag klampade in på deras revir. En vanlig missuppfattning är att jag tycker illa om balett. Det stämmer inte. Jag snarare beundrar de tjejer och killar som utsätter sig för all träning. Det är inte synd om dem. De tycker snarare synd om oss andra som inte har deras talang, som enligt dem lever ett meningslöst liv, säger Jurij Korotkov.

Boken bygger på verkliga händelser, men namnen är utbytta. Har du någon kontakt med bokens huvudpersoner i dag?

- Nej, inte mer än att jag brukar läsa om dem ibland. Alla utom en av dem jag intervjuade har flyttat utomlands. Alla har fortsatt med baletten och livnär sig på det i dag.

Gustaf Andersson

Fotnot: Kungliga svenska balettskolan i Stockholm och Balettskolan i Göteborg hör till  Sveriges mest välrenommerade balettskolor. På Kungliga svenska balettskolan börjar eleverna vid årskurs fyra. Utbildningen pågår i nio år.

< Föregående		Nästa >