Dikter från Hammarby sjöstad

ImageDipak Mazumdar är författaren som föddes i Bangladesh, reste till Frankrike och for vidare till England innan han hamnade i Sverige för 40 år sedan. Nyligen belönades han med Klas de Vylders stipendium för sina engelskspråkiga dikter.
- Jag blev glad och överraskad, säger han.

Stipendiet delas ut vartannat år till författare boende i Sverige, men som är födda i ett annat land och består av 50 000 kronor.  

Enligt Immigrant-institutet, som dokumenterar alla invandrarförfattare i Sverige, finns det ungefär 1 200 författare i landet som har ett annat födelseland än det blågula. Dipak Mazumdar är en av dem.

Det var för drygt 40 år sedan som den 73-årige författaren flyttade till Sverige. Han växte upp i distriktshuvudstaden Mymensingh i Bengalen i nuvarande Bangladesh. I 20-årsåldern reste Dipak Mazumdar till Europa för att studera. Först gick resan till Marseille i Frankrike, där han stannade några veckor innan han flyttade vidare till London. Där träffade han en svenska som han gifte sig med och flyttade med till Stockholm. I Sverige har han arbetat som språklärare.

ImageDipak Mazumdar publicerade sig i sin ungdom i den Indiska tidskriften Thought. Det var förläggaren P. Lal som hjälpte honom att få sina dikter publicerade där. När Dipak Mazumdar senare ville ge ut debutdiktsamlingen The Toxic Sun skedde det på P. Lal´s förlag Writers Workshop. Efter The Toxic Sun (1982) följde böckerna The Black Banquet (1984) och Dope Trick in Paris and Rope Trick in Calcutta (1986).

Sedan dröjde det 15 år innan det lilla svenska förlaget Passage publicerade boken Den här apelsinen har jag skalat förut, som bestod av en svensk översättning och en originalutgåva på engelska. Den boken blev Dipak Mazumdars genombrott i Sverige. I våras kom boken Fluid Twillight ut på det svenska förlaget Ars interpress.

Nyligen belönades Dipak Mazumdar med Klas de Vylders stipendium med motiverigen: "Dipak Mazumdar ger oss en av tider och röster genomströmmad poesi som sinnligt låter läsaren uppleva okända landskap i den faktiska geografin."

Dipak Mazumdars dikter har haft svårt att nå ut till den stora publiken. Trots att han har blivit publicerad i tidskrifter som Karavan och Lyrikvännen.

- Det är svårt att ge ut böcker i Sverige på ett annat språk än svenska, det finns inte många förlag som gör det. För att nå ut ordentligt krävs det att du har en agent och ligger på ett stort förlag, säger han.

ImageHur vill du beskriva din poesi?

- Jag eftersträvar att ha min egen stil. För mig är dikter ett sorts sätt att se och uppleva världen på nytt; det vill jag ska genomsyra mina dikter. Man kan säkert uppleva mina dikter som "hallucinating", därför att "real is hallucinating". Jag vill även att man ska känna sig en smula hemlös efteråt, säger han.

Känner du dig hemma i Sverige efter 40 år i landet?

- Jag känner mig snarare van. Det finns alltid saker som formar en. Jag ser mig fortfarande som en outsider och det är en självvald position.

Har du någon kontakt med din barndomsstad?

- Min syster bor kvar. Det är allt.

Just nu håller Dipak Mazumdar på med en ny bok som kommer att ges ut någon gång nästa år.

- Jag medverkar dessutom med dikter i en kommande antologi på Ars interpress. Dikterna är ett samspel med bilder från konstnären Giorgio Krallis, säger Dipak Mazumdar.

Gustaf Andersson

Fotnot: Förutom Dipak Mazumdar hörde Bosnien och Hercegovina-födde Zulmir Becevic och Tunisien-födde Claude Kayat till årets pristagare av Klas de Vylders stipendium.