Kureishi: identitetspolitiken har brutit sönder vänstern

Hanif Kureishi har blivit gråhårig, fyllt femtio och fått en orden. Författaren till The Buddha of suburbia kan sedan i våras kalla sig Commander of the British Empire. Han har också lärt sig bemästra den torra brittiska humorn till fulländning. Hos honom är den torr som aska.

- Överraskade det dig att få medalj av drottningen, frågar Kristofer Lundström honom under seminariet på Bokmässan i Göteborg.

- I've been waiting for ages, svarar han, utan att röra en min.

Man står i kö medan man väntar på sin medalj, berättar han, och under tiden har man gott om tid att prata med varandra. Vad har du gjort, frågade han mannen framför sig i kön. Ägnat livet åt att bekämpa den internationella fattigdomen, blev svaret. Sin egen verksamhet beskriver Kureishi som ett liv av perversioner, oduglighet och allmänt kringdrivande.

Lundström försöker få igång honom genom att be honom presentera sig själv. Det går inte.

- It's your job, mate.

Eller åtminstone genom att fylla i titlarna på de verk han är känd för.

- Och sen gjorde du en film som hette My son the... Kom igen, My son the... , försöker han.

Kureishi spelar inte med (filmen heter My son the fanatic).

Det blir en rätt oinspirerad diskussion om hans nya bok Något att säga dig och om samhället. Allt pratar Kureishi om med samma glädjelösa tonfall.

- Det är mycket sex i boken?

- Ja, en orgie är ett bra sätt att få alla romanfigurer att mötas.

Han avskyr både Thatcher och Blair med ett kallnat, åldrat förakt. England uppfattar nu sig själv som ett multikulturellt samhälle, säger han, men det har skett på ett sätt som inte gör honom entusiastisk.

- En av de intressanta saker som hänt är att identitetspolitiken har brutit sönder vänstern. I början av 80-talet, när jag gjorde My beautiful laundrette, trodde vi att vi hade en gemensam sak, alla svarta, kvinnor och gays inom vänstern, idag verkar den tanken absurd.

Det slags liv som hans generation hade inriktat sig på, en kamp för livsglädje och utrymme mot en föråldrad överhet, kom snart av sig. Istället började hotet mot friheten växa från ett håll de inte var beredda på, och de hamnade i en kontext som deras känslor och värderingar inte var anpassade för.

Fatwan mot Rushdie gjorde stort intryck på Kureishi, något han försökte beskriva i The black album. Folk började som antirasister, säger han, och utvecklades till muslimska fundamentalister, anammade en ideologi som vände sig mot en författare.

- Jag besökte moskéerna och träffade alla de här ungdomarna, och det skrämde mig hur mycket de hatade Väst, hur de ville bli muslimer.

Själv ville han bli brittisk när han växte upp, säger han, eller skaffa sig ett liv där han kunde blanda allt han tyckte om.

Det går inte att komma ifrån intrycket att Kureishi är en författare som aldrig nådde längre än i sina första, briljanta ögonblick. Han fick en lysande start med My beautiful laundrette och The Buddha of suburbia, men allt det som gjorde honom annorlunda, hans speciella blandning av intelligens, fräckhet, livslust och känslighet, verkar ha lämnat honom.

Håkan Lindgren

< Föregående		Nästa >