Roslagens sista järnmalmsgruva öppnar igen

När Dannemora gruva lade ner brytningen och stängde 1992 slumrade den gamla stolta vallonbygden till. I över 500 år hade gruvverksamheten och malmen präglat trakten och människorna. Ökad eftefrågan och stigande världspriser gör nu brytningen lönsam igen och nästa år slår portarna till gruvan upp på nytt.

Fyra mil norr om Uppsala och några kilometer väster om orten Österbybruk ligger Dannemora, en liten sömnig gruvby med ett par hundra invånare. Över 80 gamla gruvhål i området vittnar om byns storhetstid. Från en vackert vitmålad paviljong i Dannemora kan man kika ner i det största, en  200 meter lång och 100 meter djup dagöppning.

Storrymningen kallas den och här bröt man järnmalm redan på medeltiden. Storrymningen är Europas största dagbrott där malmen brutits genom tillmakning, en gammal malmbrytningsteknik där man hettar upp berget med hjälp av eld och sedan snabbt kyler ner det med vatten så att det spricker. Smedjorna hade olika hål där de hämtade malm och med tiden rasade hålen samman till ett enda stort.

Mittemot den dramatiska Storrymningen, på andra sidan vägen, tronar den betonggrå gruvlaven. Här hissades malm och människor upp och ner i gruvan. Siluetten av det 72 meter höga tornet syns på långa håll och har blivit en naturlig del av det norduppländska landskapet, ett nästan spöklikt minne av gruvfolkets tid. Dannemora gruva var Roslagens sista järnmalmsgruva när den stängde 1992. 120 personer blev av med jobbet. Det blev tyst i gruvbyn.

Anders Englund blir 80 år i år. I hans familj jobbade fem generationer vid gruvan. Han själv var gruvanställd i 50 år, först som lärling och från 1961 som elchef med personligt ansvar. När han började i gruvan på 1940-talet var den en mäktig arbetsgivare. Många av gårdarna i trakten lydde under gruvan som också ägde mycket skog för att kunna elda i berget. Det gick åt mycket virke för tillmakningen. Gruvan var en farlig arbetsplats. Anders Englund berättar att den försåg Dannemora med hela 24 änkor under 1900-talet.

- Min pappa jobbade 57 år i gruvan. Han började som nioåring när hans pappa gick bort. De var fem syskon och han var tvungen att hjälpa farmor med försörjningen.

På den tiden kunde barn och även kvinnor gå på sylta som man sade, vilket innebar att man gick på varphögarna och handskredde - knackade i stenarna efter malm och slog sönder blocken.

Anders Englund trivdes med arbetet. Han tyckte speciellt mycket om att vara nere i gruvan på vintern. Där var det alltid omkring tio grader varmt och man slapp urvädret. Visst var Gruvfrun framme och stökade ibland. Efter gammalt, innan Anders Englund började, höll man sig väl med henne genom att hålla gudstjänst innan man åkte ner i gruvan.

- Det var en del som blev rädda när man åkte ner, de som inte tålde det. Man var ju tvungen att kunna kliva på stegar. Det var en hård arbetsplats, men det var en fantastisk kamratanda, minns han.

Sedan tio år tillbaka bor Anders Englund i Uppsala. Huset i Dannemora sålde han.

- Det blev så dött vid gruvan sedan den lades ner. Man var van vid det som en del kallade oljud från krossar och sprängningar i gruvan. Det blev dött. Det var därför vi flyttade.

Pelle Westerman är en av två personer som jobbade nere i gruvan och som har blivit kvar även efter stängningen, när gruvbolaget drevs av kommunen som fastighetsbolag.

Med början 1973 jobbade han både ovan och under jord. Även för honom var stängningen ett tråkigt kapitel. Han saknar tiden under jord i tunnlarna som han jämför med Stockholms tunnelbana, men mycket större. Pelle Westerman berättar att folk i trakten var upprörda över beslutet från dåvarande statlige ägaren SSAB att stänga gruvan.

- Man var förbannad för man visste att det fanns malm kvar i gruvan, men att det var för dåliga priser på malm just då. Det var både lönsamt och olönsamt, men hade de drivit gruvan vidare så hade den blomstrat. Det var storfinansen som styrde det hela.    

Enligt Pelle Westerman trodde många att byn skulle bli en spökstad där varenda fönster var utslaget. Nu blev det inte så. Själva området kring gruvlaven med utfraktsbanor som leder ut från anrikningsverket förblev ett grått minne från andra, bättre tider. Men tack vare satsningar på att iordningställa och modernisera bostäderna som tillhörde gruvan, upprustning av markytorna kring gruvan och rensning av gruvhål skapades ett nytt Dannemora. Gruvbyn levde kvar som turistmål och intresset för guidade visningar bland gamla byggnader, dagbrott och isberg i djupet är stort bland turisterna.

Fortfarande ruvar gruvlaven som ett gammalt kärt spöke över Dannemora, men mycket snart får den liv på samma sätt som just nu sker med sovande gruvor över hela landet. 16 år senare ska nu Dannemora till mångas glädje återgå från att vara turistmål till aktiv gruvverksamhet.

Utvecklingen på världsmarknaden har lett till att gruvnäring blivit lukrativt på nytt i Sverige. Denna industri som i åratal präglats av en våg av olönsamhetsproblem som oftast slutade i nedläggningar och arbetslöshet lever nu upp igen. Hela Sverige kokar av gruvfeber.

Kopparproduktion i Kiruna och Gällivare, järnmalmsprospektering i anrika Grängesberg och Ramhäll liksom Lovisagruvan i Bergslagen där man bryter zink och bly på nytt sedan 2004, är bara några exempel.

Aldrig har så många ansökningar om nya undersökningstillstånd  kommit in till Bergsstaten - myndigheten för frågor som rör minerallagen - som nu. Åren 2005, 2006 och 2007 var antalet ansökningar det högsta sedan den nuvarande minerallagen trädde i kraft år 1992. 2007 beviljades 356 ansökningar, vilket är en fördubbling jämfört med perioden 2001 till 2004.

Staffan Bennerdt är koncernchef på företaget Dannemora mineral AB, som har fått tillstånd av Bergsstaten att återuppta brytningen i Dannemorafältet. Företaget har förutom den 25-åriga bearbetningskoncessionen i Dannemora runt 25 olika undersökningstillstånd för gamla gruvor både i Roslagen och Bergslagen. 2009 nystartar brytningen i Dannemora.

Staffan Bennerdt berättar att priserna på järnmalm och andra råvaror tidigare legat stilla mellan hela 10 och 20 år. Runt 2003 började priserna stiga främst tack vare den stora efterfrågan från Asien och främst Kina. Först ut var olja och koppar. Priserna på järnmalm började stiga två år senare. Staffan Bennerdt tror att trenden kommer att hålla i sig.

- Det som sker är att de här länderna bygger upp sina samhällen och det sker en enorm urbanisering. Råvarorna behövs för att kunna möjliggöra detta och framför allt ambitionen att modernisera samhällena och återta en ledande position i världen.

Man vet inte exakt hur mycket malm som finns kvar där nere och gruvan vattenfylldes efter stängningen. Staffan Bennerdt ser dock stor potential i Dannemorafältet.

- Det finns 28,5 miljoner ton i form av reserver i gruvan, men vi vet att det finns mer i det här fältet.

Brytningen av dessa reserverna kommer att ta 13 år. Hittar man mer malm kommer gruvans livslängd att förlängas ytterligare. Man planerar att sysselsätta runt 150 personer, vilket är mycket i kommunen som endast präglas av två större arbetsgivare - Sandvik i Gimo och Forsmarks kärnkraftverk, båda belägna några några mil bort från Dannemora och huvudorten Österbybruk.

Responsen i trakten på nyöppningen har varit enormt positiv. Både kommunalpolitiker och privatpersoner intresserar sig för gruvan. Redan droppar spontanansökningar om jobb in varje dag hos Dannemora mineral. Det är främst personer från trakten som söker. Personer som arbetade i gruvan vid tiden för stängningen söker sig tillbaka, men också folk från andra gruvor i Sverige. Staffan Bennerdt är övertygad om att nyöppningen kommer att innebära mycket för hela regionen.

- Det kommer att få en väldigt spin-off på företag runt i kring, säger han och menar att näringsverksamhet som byggande, reparation, underhåll, transporter, servicenäring och skolor kommer att profitera från gruvverksamheten.

Anders Englund och Pelle Westerman är lika förväntningsfulla inför nyöppningen av gruvan. Även de tänker främst på skapandet av arbetsplatser.

- Det behövs för bygden. Det är inte så gott om jobb. Väldigt mycket folk pendlar långt, ända till Stockholm, säger Anders Englund.  

Pelle Westerman som känner gruvan både utan och innan vill bidra med sina kunskaper till nyöppningen, åka ner och visa gruvan för det nya bergfolket. Han tror att det kommer att starta upp butiker i Dannemora tack vare gruvan. I dag finns de närmaste affärerna i huvudorten Österbybruk. Den sista stängde i Dannemora långt innan gruvan stängde. Men Pelle Westerman understryker också att det är svårare i dag att hitta rätt folk till gruvan än det var förr.

- Det är helt andra driftmetoder man arbetar med i dag. Det kommer inte bli lätt att få tag på folk till gruvdriften. Det går inte bara att hämta folk från gatan som man gjorde på 60-talet. Då stoppade man folk på cykel och anställde.  

Linda Karlsson Eldh 

 

Fakta Dannemora
Dannemoras historia är lång. Det anses vara möjligt att brytning skedde i uppländska Dannemora redan långt före år 1000. De första skriftliga källorna stammar från slutet på 1400-talet då gruvan nämns av Sten Sture den äldre.
1545 bildades ett mäktigt svensk-tyskt bolag för brytning av malmen och dess smältning i närbelägna hyttor. Gustav Vasa reserverade här åtta av de 86 andelarna för egen räkning. Några år senare övertog kungen bolaget helt.
Dannemorajärnet var världskänt. Det beskrevs som ovanligt rent eftersom det har väldigt låg fosfor-halt. Dessutom innehöll det mangan som gjorde det segt och hårt. Stora mängder exporterades till England och det har hävdats att stålstaden Sheffield växte upp och fick sitt världsrykte tack vare just Dannemorajärnet.
På 1600-talet invandrade ett tusental yrkeskunniga valloner från det som i dag är Belgien. De bidrog med sin skicklighet att göra järnet ännu bättre. Än i dag vittnar vallonbruken i regionen om vallonernas inflytande. I Österbybruk ligger världens enda  bevarade vallonsmedja från 1600-talet. Vallonernas ättlingar känner man igen på namn som Baudou, Gauffin, Gille, Hübinette, Mineur och Pousette.
1728 fick Dannemora sin plats i teknikhistorien då världens första så kallade eld- och luftmaskin av Mårten Triewalds installerades. Den skulle användas för bortpumpning av vatten, ett problem man kämpade med då malmfältet låg invid en sjö. Men maskinen fungerade inte som man önskade och hade ständiga driftavbrott. Efter sex år upphörde verksamheten och konstruktören åtalades. Det verkliga problemet var den outbildade personalen i Dannemora som inte klarade av att köra maskinen.

< Föregående		Nästa >