Svensk science fiction - en översikt

Image

Nova Science Fiction

När John-Henri Holmberg får frågan om han kunde berätta lite om Nova och dess roll i Sveriges science fiction-scen, svarar han beklagande:

- Underförstått i frågan är att det skulle existera någon "sf-scen" i Sverige. Den saken är mycket diskuterbar.

Det står klart att science fiction (sf) som litterär genre i Sverige inte skördar samma framgångar som den på biograferna. Faktum är att litterär sf i Sverige verkar ha stora problem med att etablera sig.

Men en av de eldsjälarna som ändå håller genren vid liv är John-Henri Holmberg. Nova Science Fiction är en tidsskrift som ursprungligen kom ut åren 1982-87, som startades om 2004 och som fortfarande ges ut. Tidningen utkommer med fyra 160-sidiga nummer om året, vilket resulterar i cirka 20 noveller och ett par kortromaner varje år, samt recensioner och essäer med mera.

I en mailkorrespondens mellan Tidningen Kulturen och Hans Persson, ordförande i Linköpings Science Fiction Förening berättar Hans Persson att det är just i tidskrifterna som sf står som starkast i Sverige, och förutom Nova nämner Persson Mitrania, Jules Verne-magasinet och den finska fantastiktidskriften Enhörningen, som ges ut på svenska.

Förlagen har dock haft betydligt svårare att etablera sig. De nutida förlag som bör nämnas i sammanhanget är Wela Förlag och Järnringen Förlag, även om de ger ut mer fantasy och skräck. Allt som allt tror John-Henri Holmberg att det ges ut ett tiotal sf-romaner om året på svenska.

- Science fiction har haft oturen att i hög utsträckning sedan början av 1970-talet ha publicerats av små förlag drivna av sf-entusiaster. Framför allt Sam J. Lundwall var under tjugo års tid en mycket aktiv förläggare som på förlagen Delta och Sam J. Lundwall Fakta & Fantasi publicerade både tidskriften Jules Verne-magasinet och omkring 300 böcker. Andra små förlag svarade under perioden för tillsammans kanske nästan lika många titlar. Det här innebar att sf till skillnad från fantasy aldrig började ges ut av större och mer uthålliga förlag, och när de ensamma entusiasterna tröttnade försvann helt enkelt utgivningen.

En annan orsak till att sf-litteraturen vägrar rota sig tror Holmberg är den generelle svenskens syn på fantastik.

- Sf i Sverige upplevs som mycket främmande. Hos oss har den socialrealistiska litteraturen en jämförelsevis starkare dominans än i de flesta jämförbara länder, och det innebär att en spekulativ litteraturform för vuxna läsare tycks vara svår att ta på allvar. Liksom fantasylitteraturen betraktas sf ofta av kritiker och litteraturvetare som antingen skriven för barn eller som enbart populärunderhållning. Där man kanske parentetiskt kan säga är att den sistnämnda uppfattningen är rätt säregen i och med att science fiction åtminstone i Sverige aldrig nått någon särskilt stor publik. Dessa faktorer har även fört med sig en brist på författare.

- När det gäller science fiction av svenska författare har den alltid levt bara på marginalen. I Sverige har vi knappast haft mer än kanske ett tjugotal författare som med rimlighet går att kalla för sf-författare - långt fler har skrivit enstaka sf-verk, men få har skrivit mycket i formen. Grovt kan man dela in dem i två grupper: en som består av författare som läst och inspirerats av utländsk science fiction, och som medvetet skriver i samma tradition som utländska sf-författare, en annan som skriver "helsvensk" science fiction, där tonvikten entydigt ligger vid den relativt nära framtidens sociala och politiska utveckling, och där få eller inga tekniska, naturvetenskapliga eller mer långtgående andra spekulationer förekommer, säger Holmberg.

Hur många läsare vi har i Sverige är svårt att räkna. Däremot kan man tydligt se könsskillnader.     

- Mycket allmänt kan man säga att svenska sf-läsare fortfarande är företrädesvis män, även om kvinnorna i dag - om man får döma av sådant som svenska sf-konferenser och av Novas prenumeranter - är kanske mellan en fjärdedel och en tredjedel av läsarna. Utomlands är de fler, men ett skäl till att det ser ut som det gör hos oss kan kanske vara att så få av de senaste trettio eller fyrtio årens centrala kvinnliga sf-författare någonsin introducerats i Sverige. Åldersmässigt spänner sf-läsandet både här och i andra länder över alla grupper, från tonåringar till sjuttio- och åttioåringar. 

Det råder inga tvivel om att svensk science fiction står på en ostabil grund, men entusiasterna finns fortfarande kvar. Har genren en framtid?

- Det skulle förvåna mig om det inte fanns någon framtid alls, dels för att science fiction i dag står starkare än någonsin i många länder, dels också därför att ingen litterär form - inte ens vilda västern-romanen - någonsin upphör helt sedan läsare - och därmed framtida författare - väl har upptäckt den. Men för närvarande är det mycket påtagligt att sf i Sverige för en mycket blygsam tillvaro, säger John-Henri Holmberg.  

Stefan Hedström

Fakta svensk science fiction-litteratur:
Förlag: Wela förlag (har funnits sedan 2004 och är inriktad på ungdomsfantastik), Järnringen förlag (startade 2002 och ger bland annat ut författaren Henrik Örnebring).
Författare: Till gruppen författare som skriver likt internationella förlagor hör Lars Jakobson, Bertil Mårtensson, Sven Christer Swahn, Sam J. Lundwall, Dénis Lindbohm, Georg Johansson och Peter Nilsson ingå. Av renodlade sf-författare som skriver i den "helsvenska" traditionen hör bland annat P. C. Jersild.
Tidskrifter: Nova Science Fiction (se ovan), Mitrania (en fantastiktidskrift som kommer ut fyra gånger om året), Jules Verne-Magasinet (utkommer cirka fyra gånger per år och inriktar sig på noveller) och Enhörningen (en finsk tidning som ger ut fantastik på svenska, har även en nättidning, Näthörningen).