Poängen finns en våning upp

Den 25 september öppnar årets bokmässa i Göteborg, den tjugofjärde i ordningen.
Det verkar höra till att man ska klaga på mässan - varje år brukar de skribenter som bevakar den skriva artiklar där de suckar över att det är för mycket och för jobbigt. Klagar man på det sättet har man inte förstått hur man använder en bokmässa: välj ut det intressanta och strunta i resten.
Det är vad jag tänker göra i ett par kommande artiklar för Tidningen Kulturen.

Image

Undvik det här, anser Håkan Lindgren. Foto: Tove Falk-Olsson

Ian Buruma sätter fingret på de heta frågorna kring identitet och tolerans, och biologen Stefan Edman (med flera) berättar om jakten på naturtillgångar i Arktis.

På mässan finns något för alla, vare sig man vill lyssna på den uppmärksammade australiensiske poeten Les Murray (hans diktsamling Den svarta hunden har just kommit på svenska) eller höra John Ajvide Lindqvist berätta om hur man gjorde film av Låt den rätte komma in.

Varje år bjuds ett land in för att visa upp sin litteratur, i år Lettland. 23 lettiska författare kommer, från den 72-årige Knuts Skujenieks, med sju års erfarenhet av Gulag, till den unga videopoeten Artur Punte.

Ett annat land som presenterar sig på mässan är Rumänien. Det senaste året har det rumänska kulturinstitutet i Stockholm blivit en plats att hålla ögonen på, tack vare ett ambitiöst och intressant program. Till bokmässan har man bjudit in sex författare, bland dem Mircea Cartarescu, aktuell med diktsamlingen En lycklig dag i mitt liv och Herta Müller, vars romaner Hjärtdjur och Redan då var räven jägare nyligen kommit i pocket. Läs också hennes essäsamling Kungen bugar och dödar - där talar hon allvar om språk och erfarenhet på ett sätt som ingen annan kan göra.

Allt detta händer på mässan. Och de bästa grejerna står förstås inte i mässprogrammet, dem upptäcker man på plats.

Håkan Lindgren