Det skrivna ordet i kamp mot förtryck

Image

Folkets hus i Stockholm.

År av planering inför den litterära världskongressen Waltic (Writers' and Literary Translators' International Congress) nådde i dagarna sin kulmen i Folkets Hus i Stockholm. Ambitionerna var höga, resultatet?

Några veckor innan Waltic går av stapeln träffar jag en stressad men förvånansvärt samlad Mats Söderlund i författarförbundets lokaler på Drottninggatan i Stockholm. Författarförbundets ordförande berättar om en kväll på Rydbergs matsal för fem år sedan.

- På tv-skärmen visades det bilder från VM i friidrott, publikmassorna väckte tanken att det borde gå att göra något liknande, fast med litteratur i fokus. Första tanken var; vi tar tjugutusen författare till Stockholm. Men vi landade på en lite mer realistisk nivå och satte målet till tusen författare och översättare.

Image

Mats Söderlund. Foto: Albin Biblom

Ett mål som i efterhand visade sig vara lite väl tilltaget även det. Men Mats Söderlund är mycket nöjd med en uppslutning av sexhundra författare och översättare från över nittio olika länder.

- Det här var första gången något sådant här anordnades, ingen visste vad Waltic var och vad kongressen skulle ge. Inför Waltic 2010 har vi helt andra förutsättningar eftersom resultatet blev så lyckat, säger han.

Tidig måndag morgon, leende volontärer hälsar deltagarna välkomna till Folkets Hus i Stockholm. Under de kommande tre dagarna ska ösregn och solsken gå obemärkt förbi och all uppmärksamhet riktas mot litteraturens kraft och ordets värde.

- Författare har alltid varit aktivister och stått på barrikaderna. Nu står vi upp för det som bildar basen för de mänskliga rättigheterna, säger Mats Söderlund under sitt inledningsanförande på tal om kongressens tre grundbultar; läskunnighet, yttrandefrihet och upphovsrätt.

- Läskunnigheten hos barn och unga sjunker, vi kan inte låta det hända. Hur ska man kunna analysera en valdebatt och ta ställning om man knappt kan läsa en dagstidning? Kunskapen och pengarna för att hindra den negativa utvecklingen finns redan, men var är den politiska opinionen?

Så här i efterhand är den opinionsbildande kraften hos Waltic en av de saker Mats Söderlund är mest nöjd med.

- Kongressen skulle vara en manifestation och känslan är väldigt stark av att det verkligen blev det. Jag tror sällan att det har skrivits så mycket om litteratur som politisk kraft som i samband med Waltic. Internationellt, men också i Sverige där litteratur och politik sällan kopplas samman.

Den egyptiska författaren Nawal el Saadawi, en av kongressens huvudtalare, är en av dem som förvaltar temat litteratur-politik. Under rubriken "Words can be more powerful than guns" håller karismatiske el Saadawi ett tal som möts av stående ovationer.

Image

Nawal el Saadawi

- Politik och litteratur är ett för mig. Vi lever idag i vad jag kallar det postmoderna slaveriet, ett system fullt av ojämlikheter. Det är därför vi måste kämpa, kämpa genom att skriva, säger hon.

Det var när Nawal el Saadawi satt fängslad för sina många politiska och feministiska utspel som hon insåg ordets kraft. Som politisk fånge förbjöds hon tillgång till papper och penna. Med hjälp av en medfånge smugglade hon in toalettpapper och en ögonbrynspenna i sin cell, med vilka hon skrev sin bok Memoirs from the women's prison.

Under kongressens gång syns flera liknande exempel på mod. Ett av de mest lyckade initiativen är programpunkten "Best Practice" som löper parallellt med seminarieprogrammet. I ett femton minuter långt framförande kan kongressens deltagare dela med sig av exempel från sina egna länder. Rubrikerna är många och intresseväckande.

I de små, fullsatta rummen går det att lyssna till berättelser om allt från Filippinsk barnlitteratur till översättandets konst. Under rubriken "Rosewater" berättar den Zimbabwiske författaren John Eppel en gripande historia om svårigheten att leva som homosexuell i Mugabes förtryckande regim. På frågan om han själv tar risker genom att komma till Waltic och tala om ämnet, ser han på sina åhörare med öppen blick och svarar "självklart".

- "Best Practice" är en av de delar jag är mest positivt överraskad av, säger Mats Söderlund. Där fick fotfolket ta plats och visa att de är kompetenta, drivna och har viktiga erfarenheter att dela med sig av. Innan kongressen kände jag en viss oro för den delen av programmet eftersom det ägde rum samtidigt som seminarier av mer etablerade talare. Men det visade sig vara ett stort intresse för hur man löser frågor i olika länder.

Under kaffepauserna minglas det för fullt utanför föreläsningssalarna. Flera av deltagarna framhåller möjligheten att träffa kollegor som något av det allra viktigaste med Waltic.

- Waltic för samman människor som annars skulle ha väldigt svårt att träffas. Det är underbart att det har uppstått så många nätverk under kongressen, säger Henning Mankell och får medhåll av Jamaica Kincaid, hyllad författare från Antigua:

Image

Henning Mankell. Foto: Lennart Guldbrandsson

- Vi kommer inte att uppnå världsfred, men den här typen av sammankomster skapar en helt ny förståelse för andra människor. Det är otroligt generöst av svenska författarförbundet att ge oss den här möjligheten att prata med och framförallt att lyssna till varandra.

Att förvalta de kontakter som knutits och de nätverk som uppstått ser Mats Söderlund som en av de viktigaste utmaningarna inför framtiden.

- Det ska bli otroligt spännande att se var de här kontakterna leder. Vi fick bland annat god kontakt med författarförbund runt om i världen och har bildat en grupp tillsammans med bland andra Pan African Writers' Association.

På initiativ av Dubrovka Ugresic från Kroatien bildades även ett kvinnligt nätverk (Waltic Gender Workshop).

Ytterligare ett ämne i fokus under Waltic var översättandet. Mia Couto, den andra av kongressens två huvudtalare, närmar sig översättandets svårigheter i sitt tal. Med två historier visar han hur översättandet inte bara är överföring av ord från ett språk till ett annat. Hans historier är dråpliga exempel på hur illa det kan gå i mötet mellan kulturer och människor som inte förstår varandra.

Fabeln om apan och fisken berättar om apan som försöker rädda fisken från att drunkna och därmed dödar den. Oförståelsen för andra människors levnadssätt kan ge handlingar, som utförs i all välmening, katastrofala följder. Mia Couto vägrar därefter att erkänna det talade språket och skriftspråket som de enda sätten att uttrycka sig.

- Naturens språk, kulturens språk, sådant det inte finns ord för spelar också in i betydelsen av ett litterärt verk. Det gör översättandet till en mycket svår konst, säger Couto.

Horace Engdahl är en av kongressens deltagare som önskar att koncentrationen på översättande hade varit ännu större.

Image

Jamaica Kincaid

- Från början förstod jag det som att översättandets problematik skulle vara i fokus för kongressen, vilket jag tyckte var en väldigt bra idé. Nu har tyngdpunkten kommit att väga över mer åt sociala frågor. På så sätt har det blivit en lite annorlunda kongress än vad jag trodde, men samtidigt har den varit ovanligt rik, säger Horace Engdahl.

Det som skiljer en kongress som Waltic från andra manifestationer för en rättvisare värld är just berättelserna.

- Vi författare berättar när vi vill prata om viktiga saker, det tar på djupet, säger Mats Söderlund.

Och det är just det, som gör författare som Nawal el Saadawi, Mia Couto och John Eppel till särskilt lämpade talesmän för demokrati och mänskliga rättigheter. Deras kraft bor i berättandet. De når även dem som inte orkar lyssna, som egentligen inte bryr sig om politik. Även för dem är det omöjligt att ducka för Nawal el Saadawis levande skildring av hur hon, fasthållen av fyra kvinnor, får sin klitoris bortskuren. Den typen av historier går inte att värja sig emot på samma sätt som statistik om världens förtryck.

Erika Hesselgren