Miljöhotet – ett Thatcher-trick eller verklighet?

apr272008
Skrivet av Gregor Flakierski
ImageImage

– Koldioxidutsläppen påverkar inte klimatet. Professor Wibjörn Karlén har bestämda åsikter. Att människan har förstärkt växthuseffekten på ett märkbart sätt är en myt anser han. Klimatförändringar beror inte på människan. Att åsikterna går på tvären mot allmänt vedertagna uppfattningar bekymrar honom inte det minsta. Wibjörn Karlén är tidigare verksam vid Stockholms universitet och har forskat kring klimatet i många år. Han betonar det historiska perspektivet, och säger att man måste använda temperaturdata som går långt tillbaka i tiden.

– Då ser man tydligt att uppvärmningen under 1900-talet ingalunda är unik. Och, vilket är viktigt, att den är dåligt – om alls – relaterad till koldioxidutsläppen.

För Uppsalas del (se diagram), säger Wibjörn Karlén, kan vi under förra århundradet notera den största uppvärmningen mellan 1920 och 1940. En tid då relativt lite fossila bränslen användes. Hur går det ihop, frågar han retoriskt.

Koldioxidutsläppen påverkar inte klimatet, fastslår Karlén bestämt, inte heller temperaturen. Däremot finns det en växthuseffekt som till 98 procent bestäms av atmosfärens innehåll av vattenånga. Eller för att vara exakt, rättar han sig, det kan påverka temperaturen lokalt, det är faktiskt varmare i städer, men inte globalt.

En annan aspekt som många bortser från, påpekar Wibjörn Karlén, är att oljan är en ändlig naturresurs, och med ökad efterfrågan och mindre tillgång kommer den att bli mycket dyrare, vilket gör att oljekonsumtionen inte kommer att öka nämnvärt.

Visst finns det miljöproblem, och den stora boven är kolpartiklarna, som påverkar miljö och hälsa negativt. Det är utsläppen av partiklar och gifter som är farligt, koldioxiden däremot är i själva verket nyttig i naturen.

Det är häpnadsväckande uttalanden, och jag frågar Karlén hur det kommer sig att alla, FN:s klimatpanel med tre tusen forskare, så gott som hela det vetenskapliga samfundet, alla seriösa klimatdebattörer, hävdar något rakt motsatt.

Och menar han verkligen att alla koldioxidutsläppen från industrin, bilismen, flyget, och vad det nu kan vara, inte har någon betydelse för klimatet, att det på fullt allvar inte skulle ha någon inverkan?

De flesta som uttalar sig i klimatfrågorna, svarar Wibjörn Karlén, är medie­folk, byråkrater och politiker. Av de tre tusen forskare som jag har nämnt i FN:s klimatpanel, är på sin höjd tio forskare, som har verkligt inflytande över textens utformning. De vetenskapliga rapporter som publicerats i klimatfrågan, fortsätter han, håller inte en vetenskaplig standard som man kan kräva, och granskningen av dem är helt enkelt undermålig.

Vad beträffar frågan om varför, fortsätter Wibjörn Karlén, så började allting med Margaret Thatcher. Hon ville lägga ner kolindustrin, och därför började hon tala om faran med försurning. Hennes regering initierade en rad klimatundersökningar, och lät förstå att här fanns det pengar att hämta. Sedan framhävdes det från flera håll att det var viktigt att uppmärksamma miljöproblemen, och att det inte spelade någon roll om det var rätt eller fel. Det viktiga var att tala om miljön. Stora pengar styrdes till forskningen kring klimatfrågan, och så småningom kan man tala om att det bildas ett nytt paradigm. Och tack vare det kan många forskare, och än fler byråkrater, åka på flotta konferenser till Bali.

– Och nej, fastslår han än en gång definitivt, koldioxidutsläppen påverkar inte klimatet nämnvärt. Det finns ingen global uppvärmning som inte beror på naturliga variationer, och som inte kan förklaras med naturliga orsaker, säger Wibjörn Karlén.

Stefan Edman är biolog, och har nyligen kommit ut med en bok tillsammans med biskop Martin Lönnebo. Boken heter Jordens och själens överlevnad, och är en science fiction-brevväxling som utspelar sig år 2018. Den är en existentiell betraktelse med utvecklingen i världen, med bland annat stora naturkatastrofer, som bakgrund. För Edman är Wibjörn Karléns ståndpunkter obegripliga.

– Obegripliga och tragiska, säger han.

Det är rent nonsens, säger Edman, att de flesta i FN:s klimatpanel skulle vara byråkrater. De flesta är forskare, duktiga sådana, och deras resultat är vetenskapligt vederhäftiga. Detsamma gäller naturligtvis också mängder av andra forskare över hela världen.

När jag nämner Wibjörn Karléns teori om Margaret Thatcher för Stefan Edman, skrattar han generat.

– Forskare har studerat människans påverkan på klimatet sedan 1900-talets början, säger han. 

Det är dumheter, fortsätter Stefan Edman, att dagens klimatförändringar skulle bero endast på naturliga variationer. Självfallet finns det också naturliga orsaker, men det är vetenskapligt ofrånkomligt att den globala uppvärmningen inte kan förklaras utan mänsklig påverkan. Koldioxidhalten idag är långt högre än det var före industrialismens genombrott.

Och visst har Karlén rätt om koldioxidens nyttighet, alla minns väl från skolan hur fotosyntesen fungerar, men han bortser helt från att den är också värmande, därav den omtalade växthuseffekten.

Stefan Edman berättar att han för några år sedan intervjuade Wibjörn Karlén. Till slut, säger han, kunde jag inte låta bli att be honom om ursäkt och fråga om han var finansierad av oljeindustrin. Det förnekade han naturligtvis, och det är för mig en gåta hur en naturvetenskapligt skolad forskare som han kan hävda sådana uppenbart felaktiga ståndpunkter.

Är professor Wibjörn Karlén förnuftets röst eller en narr som bara gör sig till åtlöje? Kan vi sova lugnt om natten, eller hotar mardrömmar om rykande skorstenar och miljontals bilar?

Det är en diskussion som absolut bör fortsätta.  

 Gregor Flakierski
Inline article positioning by Inline Module.