Barnpoesifestivalen i Stockholm

Skådeplatsen för historien är en djungel där solen är röd som en apelsin men där farorna lurar bakom träden. Djungelns poet, Apollonaire, kidnappas av amerikaner på jakt efter en apa att skicka upp i rymden. Hans kära Apollonette, som väntar deras apbebis, ger sig ut för att hitta sin älskade bland planeter vi inte visste fanns. Frukt- och grönsaksplaneten med Sissela Kyle som banankungen, Poesiplaneten och Skräckplaneten är några av stoppen på vägen. Plötsligt blir det kallt, in på scenen kommer den onda isdrottningen, spelad av Arja Saijonmaa. Till sin isande planet har hon tagit Apollinaire för att smittas av hans värme. Hon vill så gärna älska, men allt omkring henne blir till is.

Sång och dans blandas med bitar av poesi i en föreställning som vill vidga vår uppfattning av begreppet poesi. De delar som framkallar ljudligast uppskattning är de fartfyllt visuella framträdandena. Breakdansen får hänförda applåder och när apan Bingbong trasslar in sig i en ballong och tappar byxorna fylls salongen av skratt både från barnen och deras föräldrar.

I publiken sitter Parann och Arian Behtoui med sin pappa. Det är tredje gången nioåriga Parann besöker Barnpoesifestivalen, i år tycker hon att hon är lite för gammal för pjäsen.

- Jag tror att den passar bättre för yngre barn, säger Parann som mest tittar efter kändisar medan lillebror Arian är mer road av föreställningen.

Parann och Arians pappa har tagit med sina barn till festivalen flera gånger. Den här gången blev han dock lite besviken.

- Jag saknar interaktionen mellan skådespelarna och barnen, säger han. Det har varit bättre tidigare år, det var lite för seriöst den här gången.

Förutom i inledningen lyser interaktionen med sin frånvaro. Trots det behåller barnen koncentrationen under hela föreställningen. Mycket tack vare tempot, vi stannar bara en liten stund på varje planet. Musiken från den skickliga ensemblen med Monica Dominique i spetsen och Sissela Kyles träffsäkerhet lyfter Apiara, om inte till rymden, så i alla fall över trädtopparna.

 Erika Hesselgren