En bransch bland andra

Image Svenskt kulturliv mår bättre än någonsin. I alla fall om man ska tro Johanna Nylander, som nyligen presenterade rapporten ”Kulturskymning inställd”. – En god privatekonomi är den största anledningen till varför det går bra för kulturbranschen, säger hon.

När ”kulturskymning inställd” presenterades av Timbro i slutet på januari blev det ett ramaskri på landets alla kultursidor.

Dagens Nyheters Stefan Jonsson skrev att ”Det fanns en tid då Timbro bidrog till samhällsdebatten. Det pågick ett tänkande i den östermalmska tankesmedjan. I dag har Timbro upphört med det. Man räknar”. I Helsingborgs dagblad skrev Björn Gunnarsson att ”Problemet med såväl Nylanders som Kulturrådets beräkningar är emellertid att ingendera skiljer på äpplen och päron”. Och i Aftonbladet sågade Marianne Steinsaphir rapporten: ”Nylanders rapport Kulturskymning inställd (Timbro) har ett överskuggande problem: den saknar barnperspektiv och är därmed inte relevant för en seriös diskussion om kulturpolitik och kulturklimat.”

Johanna Nylander är 21 år och läser till dataspelsutvecklare vid högskolan i Skövde. Hon har en bakgrund inom det liberala ungdomsförbundet, där hon var med mellan 2002 och 2007. Men i samband med att Jan Björklund blev ny partiledare tappade hon det partipolitiska intresset. Hon tyckte partiet drastiskt ändrade inriktning och blev mer sossiga med en massa regler.

– Jag är nog för liberal för dagens Folkparti, säger hon.

Varför tror du att din rapport väckte så starka känslor?

– Jag tror att många reagerade negativt eftersom den gavs ut av Timbro. Vad jag ville undersöka med rapporten var i fall det råder ett bra eller dåligt kulturklimat i Sverige. Slutsatsen är att det råder ett bra klimat. Och jag tycker det är viktigt att komma ihåg att en stor bredd även gynnar smalare kulturyttringar. Det tycker jag har kommit bort i debatten. Att bara tala om kvalitetskultur tycker jag är orättvist. Kvalitetslitteratur är ett så subjektivt begrepp. De flesta i Sverige har inte läst humaniora på universiteten som många kulturjournalister har. Och man ska komma ihåg att min rapport inte är en heltäckande rapport. Jag har bara undersökt en liten del av kulturlivet, säger Johanna Nylander.

”Kulturskymning inställd” gjordes på beställning av tankesmedjan Tim­­bro. Den tog sammanlagt ett halvår att färdigställa.

Erik Zsiga på Timbro berättar att titelnamnet hämtades från Orfei drängars motivering till 2007-års Torgny Segerstedt-pristagare, skådespelaren och ordföranden i Teaterförbundet Anna Carlson. Hon fick priset ”för att hon ’kraftfullt och engagerat fört teaterns och skådespelarnas talan i ett hårdnande kulturklimat’”.

– Att det är ett hårdnande kulturliv är något jag tyckt mig höra från flera olika håll under en lång tid. Det här var den utlösande faktorn till varför vi beställde rapporten, säger Erik Zsiga.

På 20 sidor beskriver Johanna Nylander, med stöd av statistik, hur kulturlivets lönsamhet ser ut i dag. Och slutsatsen är att den är större än någonsin. Fler personer brukar och konsumerar kultur. Bland annat har kommunernas kulturbudgetar ökat stadigt sedan 1999, det har skapats fler jobb och den svenska bokbranschen ökar sin försäljning för varje år.

– Det som förvånade mig mest var ändå att klassiska konstformer som opera och klassisk musik ökar sin publik. Och att de skapar fler arbetstillfällen, säger Johanna Nylander.

Man kan fråga sig varför ren statistik kan förarga kulturfolket så mycket. Kan det vara så att kulturvärlden länge varit en skyddszon för marknadstänk. Att folk i medelklass och uppåt som inte har velat göra affärsmässiga karriärer som sina föräldrar, sysslat med något mer ”meningsfullt”, som den rena konsten.

När kulturlivet sedan blir en bransch bland andra, kommer syskongeniernas missnöjesvrål som ett brev på posten från elfenbenstornen.

Kan inte det griniga mottagandet bero på att det varje år skapas fler kulturarbetare än det sammanlagt finns jobb för. Hur många litteraturmagistrar finns det inte som är vårdbiträden eller brevbärare?

– Jo, det ligger en del i det. Men att folk väljer att läsa humaniora tror jag har att göra med att det ger något mer än bara en utbildning. Det utvecklar en som person, säger Johanna Nylander.

Har inte staten ett ansvar att ordna jobb när de likt råttfångaren frestar in folk på humaniora-utbildningar?

– Jag kan hålla med om att universiteten utnyttjar sin ställning. Till exempel ökade de platserna till mitt program som dataspelsutvecklare till i år bara för att få in mer pengar till högskolan, inte för att det är sånt tryck på arbetsmarknaden.

Ser du en framtid för dig själv inom dataspelsbranschen?

– Dataspelsbranschen är speciell, man har klarat av fildelningsproblematiken. Det är en bransch som klarar sig helt på kommersiell grund. Trots att man ligger i framkant inom nyskapande kultur. Det är häftigt. När jag går ut i juni hoppas jag få ett jobb inom spelbranschen. Jag vill inte bli bidragsberoende, utan jag vill att vanligt folk ska vilja köpa mina spel för att de är bra.

Vilken är din huvudförklaring till varför det går bra för svenskt kulturliv?

– Jag tror att en god privatekonomi är den största anledningen. Men även att intresset generellt har ökat, säger Johanna Nylander.

Hur ska kulturbranschen växa mer? 

– Det gäller att vara utåtriktad och ha en bra produkt som i alla andra branscher.

Vad ser du för problem i dagens kulturliv?

– Bland annat att all kultur inte har samma värde i den offentliga debatten. Om man diskuterar vad som är bra konst är det alltid någon professor som säger sig ha rätt – och tillåts få det. För att göra kulturlivet mer jämställt måste man släppa in mer nytt folk. Man måste byta ut gamla konserverande och normsättande personer i institutioner och styrelser. Sedan är jag inte säker på om statliga bidrag ska vara den enda inkomsten för vissa kulturyttringar.

Gustaf Andersson