Stället för frilansande serietecknare

– Alla som sitter här är egna företagare, men gör helt olika saker. Alla försörjer sig inte heller helt på sina serier eller så gör man en viss typ av serier för att försörja sig. Ibland gör man sånt man brinner för, ibland tjänar man pengar, säger Jimmy Wallin som själv tecknar i flera olika stilar.

– Just nu håller jag till exempel på med intervjuer med sexarbetare, samtidigt som jag ritade en affisch för FN:s barnkonvention, säger han.

Ur Cbavol av Susanne Johansson. Ingen i Seriestudion har något emot att vara kommersiella, tvärtom. Hedvig Häggman-Sunden har till exempel väggarna kring sin arbetsplats full med Disneybilder.

– Det är det jag helst vill rita, säger hon.

Vid bordet intill sitter Kim W Andersson och tecknar skräckromantiska serien Love Hurts som kan läsas i serietidningen Nemi. Han tilldelades i år Malmö Stads Kulturstipendium.

– Jag är den första serieskapare som får stipendiet. Malmö som stad tar serier på större allvar, det märks till exempel genom att de lade till serier som kategori för Malmö Stads Kulturpris, säger han.

Nästan alla i Seriestudion flyttade till Malmö för att läsa på Serieskolan, och blev kvar. Men vägg i vägg har de en kulturinstitution för serier som funnits betydligt längre än Serieskolan – där har Seriefrämjandet sitt högkvarter.

Seriefrämjandet har funnits sedan 1968 och ger ut serier ”som ingen skulle ge ut annars”. De arbetar bland annat med forskningsprojektet svensk seriehistoria och delar ut priset Urhunden till de bästa seriealbumen.

För en plats i Seriestudion gäller det bara att köa och vänta på sin tur. Och förstås att man är professionell serietecknare.

– Vad för serier man gör är ointressant, det viktiga är att man har ambitioner, säger Kim.

Ambitionerna är stora på Seriestudion. Även om många av tecknarna har andra jobb för att försörja sig går de hit för att arbeta. Malin Biller ritar humorstrippen Biller som går att läsa i Helsingborgs Dagblad och serietidningen Pondus. Hon håller på med både alternativa och kommersiella serier.

– Man måste få betalt för att kunna göra hobbyprojekten, det man vill göra, säger Malin.

– Man blir inte rik av serier, men lycklig, inflikar hennes kollega Johanna Kristiansson och alla skrattar.

Johanna Kristiansson själv ritar bara för barn, bland annat serien Katten Nils i Kamratposten.

ImagePå Seriestudion finns en stor respekt för varandras arbeten och olika stil. Här uppmuntras seriernas mångfald. Att de samarbetar märks främst genom att de skickar över jobb mellan varandra, gör gemensamma projekt som att föreläsa ihop och kan hjälpa varandra med frågor om betalning och upphovsrätt.

Finns det plats för hur mycket serier som helst? undrar jag.

– Nja, seriemarknaden är liten, men den håller ju på att expandera, säger Kim.

En åsikt är att det går bra för de alternativa serierna som nu får mer uppmärksamhet i medier och blivit kulturellt accepterade men att det går sämre för de kommersiella serierna.

– Jag tycker att det som är kul är att nå ut, jag vill inte göra serier som bara 100 personer läser, säger Joakim Gunnarsson.

 Lina Samuelsson