Partner och inte motståndare

Partner och inte motståndare

 I kampsporten aikido ska man inte besegra träningspartnern, utan i stället göra den stark.

– Det är ett förhållningssätt som man har nytta av i det vanliga livet, säger instruktören Peter Spangfort.

Med mjuka och böljande rörelser rör de sig, liksom i ett slags dans, på den grön-röda mattan i sporthallen. De är ungefär tjugo personer; män, kvinnor och barn. De mer avancerade utövarna har vit överdel och svarta vida byxor, så kallade hakamas, de andra tränar i helvita dräkter.

Det är lördag eftermiddag och Järfälla Aikidoklubb har ett träningspass i sporthallen i Stockholmsförorten.

Varje moment inleds med att gruppen sätter sig framför instruktören Peter Spangfort som demonstrerar rörelserna med en partner. Därefter övar hela gruppen på sekvensen. Utövarna turas om att kasta varandra och den som kastats faller mjukt för att därefter snabbt resa sig upp igen. Inte så sällan syns korta leenden lysa upp.

Tempot är högt, men det finns ingen aggressivitet i träningen. I aikido finns inga anfallstekniker utan kampkonsten går ut på att använda anfallets kraft för att kontrollera eller kasta partnern.

Man säger partner och inte motståndare, betonar Peter Spangfort när jag pratar med honom efter träningen. I aikido är det viktigt att göra partnern stark.

- Detta synsätt är också viktigt i vanliga livet, säger han. I verkligheten handlar det inte om att vinna, utan om att inte förlora. Det är så också i arbetslivet – om jag kan hjälpa den andra personen att bli starkare hjälper jag honom eller henne att bli bättre.

Med detta synsätt går det förstås inte att tävla i aikido. Tekniken går ut på att man ska låsa och kasta partnern på ett sätt som inte bryter dennes leder och inte gör honom eller henne illa.

Om man skulle bli tvungen att försvara sig på ett sådant sätt måste man förstås vara väldigt duktig och det kräver lång tid av träning. Det vore mycket enklare att försvara sig på ett mer våldsamt sätt, säger Peter Spangfort.

– Det är som med musik: man kan göra enkel musik eller mer komplicerad, jämför Spangfort som ägnade sig åt musik innan han började med aikido i slutet av 1970-talet.

Man börjar träna aikido av olika anledningar – man känner kanske någon som tränar och man får ett gott intryck, säger Peter Spangfort.

– Men det som gör att folk stannar är att det inte handlar om tävling och att det är häftigt. Man har alltid något att lära varandra. Det blir en livsgrej och man tar med sig det till resten av livet som till exempel till mötesrummet, berättar Kristina Isaksson som är ordförande i Järfälla Aikidoklubb.

Peter Spangfort säger att det viktigaste skälet till att utöva aikido är att det helt enkelt är roligt. Men man får också annat på köpet: man får motion och lär sig hantera besvärliga situationer.

Kristina Isaksson anser att man får bättre självkänsla av att utöva aikido.

– Om man är medveten om sig själv och sin kropp hamnar man inte i svåra situationer, säger hon.

Aikido kan utövas av människor i alla åldrar och Kristina Isaksson berättar att barn som tränar aikido växer som människor och liksom ”sträcker på sig”. Det handlar om att de får bättre kroppskänsla och det ger självkänsla, anser hon.

Peter Spangfort säger att det roligaste är att träna människor som inte har goda kroppsliga förutsättningar – ”de som har två högerfötter”, som han uttrycker det:

– Deras livssituation kan ändra sig, vissa får andra jobb. De lär sig hantera olika situationer med stress och situationer med många människor.

 Jarmo Juhani Riihinen