Poesi med stödben

En av ambitionerna med Poesifestivalen är att visa att poesi finns i alla sorters konstformer. Poeten Ulf Karl Olov Nilsson tror att det på sikt kan urvattna poesin:

– Gör man det man själv tycker är intressant och bra måste man lita på att det räcker.

Efter ett gästspel på Dramatens stora scen var 00-tals poesifestival i år tillbaka i Elverkets lokaler där den en gång startade. Kan poesifestivalens blandning av poesi, musik och prosa locka en bredare publik att närma sig lyriken, utan att få inbitna poesiälskare att dra åt sig öronen?

Utåt sett är poesifestivalens besökare en brokig skara. Går man närmare hörs amtal om litteratur och författare från
de flesta grupper i Elverkets foajé.

Eva Dahlberg och Gunilla Cullmark hade främst kommit för att se Kerstin Ekman och Bengt Emil Johnsson. Men också
för att inspireras till ”Skrivsprånget”, skrivarkurserna de leder tillsammans.

– Det här är ett bra tillfälle att fylla på energierna för att kunna inspirera andra, säger Gunilla Cullmark.
Festivalens kombination av musik, prosa och poesi tycker de båda är positiv.

– Poetiskt språk kan bli så mättat, det behövs växlingar med andra konstarter. Samtidigt kan det bidra till att ta bort
den introverta bilden av poesin när den blandas med musik och folkkära författare som Kerstin Ekman, som kanske inte
ses som poet i första hand, säger Gunilla Cullmark.

Madeleine Grive, poesifestivalens konstnärlige ledare, säger att poesifestivalens koncept är att blanda olika poetiska uttryck och se vad som händer när poesin och den poetiska prosan möter dansen, musiken och konsten.

– Alla konstarter har en poetisk dimension när de når en hög konstnärlig nivå. Vi vill visa att poesi kan finnas överallt, den behöver varken bemötas på ett högtidligt sätt eller vara svårtillgänglig, säger Madeleine Grive. Faktum
är att en majoritet av vår publik är mellan 16 och 30 år gamla.

Alla är dock inte odelat positiva till kombinationen poesi, musik och prosa.

– I princip är det ett symptom på att man tror att poesin i sig inte är tillräcklig, säger poeten Ulf Karl Olov Nilsson och tillägger:

– Vilket i och för sig kan vara en korrekt iakttagelse. Men det kan inte vara poesins problem att locka folk, om du
gör det du själv tycker är intressant och bra måste du lita på att det räcker.

Trots kända namn och mer populärkulturella inslag verkar poesifestivalen 2007 locka en homogen publik. Många
besökare är själva verksamma inom kultursfären och de allra flesta tycks, trots den låga medelåldern, ha ett grundmurat
intresse för poesi.

Avsaknaden av poesinoviser kan antingen ses som ett problem eller så gör man som Ulf Karl Olov Nilsson, litar på poesins inneboende kraft och har förtröstan.

Erika Hesselgren