Ny media i periferin

nmmtiger.jpg

Karolina Sobeckas tiger förvandlar Värmekyrkan till en magisk dröm för ett ögonblick.

Ny media i periferin

En liten och alldaglig kvinna intar den jättelika scenen som ser ut att svälja hennes varelse hel och hållen. Men när hon börjar tala, far orden som osynliga tentakler och fängslar åhörarna med fascinerande tankar kring magisk verklighet. Hennes namn är Karolina Sobecka, en polsk mediekonstnärinna som arbetar med att göra vår dagliga värld mer vacker och meningsfull. Till exempel genom den jättelika tigern som får liv på natten och likt en legend rör sig smidigt genom staden. Tigern i Sobeckas p­erformance Wildlife är en animationsprojicering kopplad till en projektor och varvmätaren på en bil. Likt en avatar för bilföraren, rör den sig i samma takt som bilen och skiner ut genom rutan för att förgylla den urbana miljön.

- Magisk verklighet är att utvidga och förhöja en rymd med samspelet mellan det fysiska och det virtuella, säger Sobecka. Jag vill projicera min fantasi in i folks vardag och upplyfta den på något sätt. Skapa magiska stunder i verkligheten, förklarar hon och berättar att tigern ska vara som någons fantasi i andras verklighet.
- Frånvaron av tigern är mer kraftfull, än när den var där, berättar Sobecka. Jag vill att mina projiceringar ska skapa något nytt i den vardagliga miljön och därför finns de bara på natten. Då fyller vi ändå verkligheten med drömmar och bilder ur fantasin. Ungefär femtio procent av jordens befolkning bor i städer. Vi har nya sätt att kommunicera i det offentliga rummet och relationen mellan objekt är viktigare än fysiskt utrymme numera. Vi är vana att leva där mer än att skapa en relation med fysiska objekt.
- Konst i urbana miljöer måste därför vara ett spektakel för att nå ut ur den övriga miljön som tävlar om tittarens uppmärksamhet. Det ska vara en metafor för en djupare interaktion. Kanske finns det flera lager i vår verklighet som är dolda för oss, säger Karolina Sobecka.

New Media Meeting (NMM) ställer frågor kring den digitala kulturens betydelse för samhället och människorna på både lokal och global nivå. Likväl ser man kulturen för kulturens skull och ger sig gärna in i diskussioner om form och innehåll.
- Karolina Sobecka passade bra in i årets tema "konst i urbana miljöer", säger Lina Johansson, moderator och pressansvarig för NMM 2007. Det är andra året vi kör nu och vi kan se att det är ett mycket större intresse i år. Syftet är att lyfta fram det som inte får plats annars och det är viktigt att skapa en kreativ mötesplats som kan inspirera andra. Teknik i sig kan skrämma bort folk, men här får du en chans att leka i olika workshops, performance och samtidigt gå på föreläsningar med dem som har gjort dem.

- Det här ska inte vara en MTV-festival utan vi vill plocka fram det som är på väg upp. Jag förstår inte alla som är här, vad de gör. Men de gör saker som gör en nyfiken. Jag fattar inte, med det är skitcoolt, utropar Anders Grentzelius, som är en av grundarna till NMM. Det är också det som är det fina med det här, det krävs inga förkunskaper. Och det är så kul att folk vill komma hit, till Norrköping av alla ställen, tillägger han.

- Man känner ju ett slags hatkärlek för det här med projekt, säger Lina Johansson och skrattar. Och vi har redan börjat planera nästa års New Media Meeting. Vi ser inte föreläsningarna själva men när folk kommer ut och ler, som efter Zachary Liebermans föreläsning, då känner man att det är värt allt slit.

Zachary Lieberman från USA äntrar ivrigt scenen och visar en bild på sig själv som ung, med en vild och styrig afroliknande frisyr och säger att det alternativa namnet till hans föreläsning är How I came to loose all of my hair in the last five years. Så berättar han inlevelsefullt om de projekt han har skapat, samtidigt som han totalt tar ner tekniken. Exempelvis med projektet Reci, reci, reci, (Ord, ord, ord) och ställer frågan:
- Hur ser dina ord ut? Vi kan höra, känna och lukta på ord men inte se dem. Därför byggde vi den massiva kollektiva hallucinationen Reci, reci, reci, där man kan se sina ord med hjälp av specialglasögon. Genom dem antar orden formen av serieteckningsinspirerade bubblor i olika färger och rör sig som vindpustar mellan deltagarna.

Lieberman kallar sig helst för "researcher" även om han har en bakgrund som konstnär. Han är en av de största i världen på scenen för interaktiv konst och använder teknologi på ett lekfullt sätt för att studera kommunikation och att synliggöra det osynliga. I verken undersöker han gestaltande input och förstärkningen av kroppen som exempelvis kinetisk respons. Ett exempel är Leaving The Screen som mer eller mindre är en overhead du kan lägga motiv på och skapa mönster, ljud samt färger. Till detta går det också bra att använda den egna kroppen, vilket jag gjorde mer än en gång i leken med denna förunderliga pryl som stod i foajén bland de andra leksakerna.

- Interaktionen är leken och konstverket, säger Lieberman. Min största inspiration är att ha roligt och att få andra att le.

Gemensamt för deltagarna på NMM är att de använder enkel teknik för att bygga basen i sina idéer och att konsten är snudd på minimalistiskt utförd. NMM hålls i en gammal industristad, precis som i Österrike där förebilden Ars Elektronika har funnits i 27 år i Linz. Båda är plattformar för digital konst och ny mediekultur i gamla miljöer. Någon som passar bra in i begreppet "ny media" är Andreas Nilsson, animationsinnovatör och kreatör som bland annat har ställt ut en hög med pannkakor på Moderna museet.
- Jag känner mig som en teknisk analfabet här, för jag jobbar ofta i primala material, säger Andreas Nilsson lite förläget och presenterar en skulptur i sjögräs inspirerad av filmen The Wicker Man från 1973.
Uppe på scenen på en stol med ett glas vatten framför sig berättar han om den första musikvideon han gjorde för The Knife och låten Heartbeats.
- Den här är gjord med stor naivitet. Jag trodde inte att den skulle visas, men sen blev den årets mest visade musikvideo. Det var inte videons förtjänst, säger han.

I Heartbeats kan man se en tydlig ambivalens, som när någon provar något nytt, men inte behärskar hantverket. Konstnären har med skräck närmat sig ett nytt medium, som sedan använts för att utveckla en egen stil, men behållit grundkänslan. I produktionerna finns en underliggande humor som är obehaglig, men samtidigt kittlande och naiv. Bilderna har en suggestiv och surrealistisk känsla, som mer ger ett intryck av konstfilmer än musikvideos. Trots den snabba klippningen finns ett lugn, en hypnotisk känsla och en slags stagnation i den outtröttliga upprepningen av motiv. Nilsson visar en bredd som är typisk för det luddiga begreppet "ny media".

För det är i mötet mellan och integrationen av digital kultur, forskning och samhälle som ny media uppstår. Det är även där i gränslandet, med alltifrån lokala och oetablerade digitala kulturproducenter, långt utanför populärkulturens epicentrum, och världsartister på den digitala musikscenen, som New Media Meeting existerar och inspirerar.

Sara Larsson