Kränga eller diskutera?

Kränga eller diskutera?

När Bok- och biblioteksmässan arrangerades för första gången 1985 var "målet att göra ett seminarieprogram som skulle ge ilningar i själen". Årets upplaga är mer än insiktsfulla seminarier. Idag är mässan i första hand en vinstbringande miljonindustri. Tidningen Kulturens Gregor Flakierski ser en av Sveriges forna kulturinstitutioner förvandlad till något som mest liknar Kiviks marknad.

- En triumf för "fåfängans marknad", säger Guido Zeccola.

Bok- och biblioteksmässan i Göteborg är en gigantisk tillställning, som samlar stora delar av det litterära Sverige. Frågan är om inte den har växt sig alldeles för stor. De mindre mässorna har börjat locka med just sin litenhet, en hanterlig miljö där det är lätt att mötas och utbyta tankar. Trängseln, ljudvolymen och stressnivån i Göteborg befrämjar knappast kreativiteten, och möten tenderar att bli flyktiga.

En starkt bidragande orsak är förekomsten av montrar som representerar företag som egentligen inte borde ha på en bokmässa att göra. Under en rundvandring kan man få sina glasögon putsade, lära sig hur man reparerar sina CD-skivor och knyta många värdefulla kontakter med företag som erbjuder kassasystem och inredningar. Vad har Skogsstyrelsen där att göra? Är det verkligen nödvändigt med alla tryckerifirmor, som dessutom har groteskt stora montrar? Samtidigt som vi vet att i år nobbades femtio utställare.

Svaret stavas uppenbarligen pengar. Kommersialismens apoteos måste vara att de länder som vill vara "årets tema" på mässan - i år Estland - får betala för det. Man undrar lite oroligt hur det var för något år sedan, då yttrandefrihet var temat.

Det är också pekuniära hänsyn som bestämmer hur stora montrar förlagen har och vilken placering de får. Och naturligtvis har de stora etablerade förlagen montrar centralt placerade, där bästsäljande författare drar stor publik. Risken är helt klart dels att obalansen på bokmarknaden cementeras och förstärks, dels att mycket uppmärksamhet stjäls från de mindre och ambitiösa förlagen och deras eventuella aktiviteter.

Det ägnar inte ens att förvåna att det finns ett flertal stora bokhandlare representerade och att dessa med ett generöst tilltaget utrymme helt oblygt kränger böcker för allt vad tygen håller.

Tidningen Kulturens chefredaktör Guido Zeccola svävar inte på målet:

- Mässan handlar bara om det yttre istället för det inre. Massor av usla författare kommer hit enbart för att visa upp sig. Det är en triumf för "fåfängans marknad".

Liknande tongångar hörs från många andra kulturarbetare. Ska Bok- och biblioteksmässan behålla sin status som en viktig kulturinstitution med en intellektuell heder i behåll vill det till att man rensar ut hela avdelningen som mest liknar Kiviks marknad och renodlar den litterärt inriktade verksamheten.

En annan idé kan vara att göra alla montrar lika stora - det förekommer på en del andra mässor och att placeringe­n lottas ut slumpvis. Vad det ytterst handlar om är frågan om vad man ser som sitt syfte och sitt mål. Vill man arbeta långsiktigt och vara en mötesplats för författare och deras läsare, eller räcke­r det bara med att kränga så mycket som möjligt, sak samma av vad?

Ska man säga något positivt om Mässan idag, så är det bästa med den seminarierna. Vilken rikedom av personligheter, tankar, idéer, hugskott och mer eller mindre lyckade litterära projekt!

Vilket egentligen bara bekräftar den kritik mot Mässan som framförts.

Gregor Flakierski