Nedbantad filmfest med glimtar

Nedbantad filmfest med glimtar

inrikes_film.jpg

Foto: Petter Stjernstedt

Den betydligt nerbantade festivalen visade i år bara 100 filmer jämfört med förra årets 400. Bland dessa var ett fåtal riktigt bra och ett det fanns ett sjok av medelmåttor. Höjdpunkter var Sicko, Michael Moores senaste dokumentär om Amerikas urusla sjukvård. Den gick förvisso inte att mäta med hans tidigare alster, men fortfarande höll den hög klass. Moore blandar skickligt samman bitsk och rolig humor med stort allvar.

Umeås internationella filmfestival har sett fetare dagar. Den tjugoandra upplagan bjöd på en sparsmakad upplaga; mycket på grund av ett indraget stöd från Filminstitutet. Trots detta visades flera spännande filmer såsom Michael Moores Sicko och den svenska Kid Svensk.

En överraskning var Kid Svensk av debutanten Nanna Houlman om den finlandssvenska flickan Kid och hennes mamma. Den visade sig vara en riktig pärla till svensk film. Kid som är född i Finland men uppväxt i Sverige hatar allt som har att göra med sitt hemland.

En dag bestämmer sig mamman för att besöka hemlandet bara över en helg, utan att lyssna på Kids protester. Det blir en resa de sent ska glömma, fylld av konflikter och oväntade vändningar. Regissören har själv sagt att filmen handlar om att komma från två kulturer men att inte känna sig hemma i någon av dem. Kid Svensk lyckas mycket väl skildra detta i ett starkt och mycke­t välspelat relationsdrama mellan mor och dotter.

Kid Svensk var för övrigt en av de nominerade filmerna i den internationella tävlingsserie som festivalen började med förra året. I tävlingen fokuserar man och uppmärksammar debutantregissörer och deras första film. Totalt deltog åtta filmer. Bland dessa, den finska svarta komedin A Mans Job om en man som tvingas arbeta som prostituerad för att kunna försörja sin familj. Franska A Parting Shot om sjuksköterskan Fred, skickligt spelad av Isild Le Besco, som tvingas ta hand om en unge hon själv har skadat. Grekiska Uranya, en nostalgisk tillbakablick på den ljuva bardomen sett ur fem grekiska pojkars ögon. Slutligen Reprise, en norsk film gjord av den egensinnige Joachim Trier.

Den åtråvärda pokalen och 5 000 euro gick till Jeanne Waltz för filmen A Parting Shot. Reprise fick ett hedersomnämnande.

Utanför tävlan fanns några minnesvärda filmer. Michael Winterbottoms senaste A Mighty Heart, en politisk thriller med Angelina Jolie som här gör sin livs roll. Och sen förstås Roy Anderssons Du Levande som fick Sverigepremiär på festivalen. Andersson är som de flesta vet inte så snabb i sitt filmskapande. Han arbetar snarare i snigelfart. Sju år tog det för honom att slutföra denna, hans fjärde långfilm. Här fortsätter Roy i samma visuella stil som Sånger från andra våningen att utforska människans otillräcklighet och själviskhet. Vi känner igen den stillastående kameran, de gråa dassiga färgerna och de likbleka ansiktena. Förutom det visuella bjuder filmen på en stor dos humor med många minnesvärda scener.

Under festivalen visades som alltid mycket kortfilm, i flera olika kortfilmserier. En med norrländsk film, en med utländsk, dessutom visades en med Umeå och Göteborgs konsthögskolas filmer. De norrländska filmerna ingår i Filmblicken, en tävling för den lokala filmen där en ungdomsjury utser vinnaren. Patrik Eklund fick motta priset för sin film Situation Frank som i korthet handlar om svårigheterna att mista någon nära.

Ett tiotal kortfilmer gjorda av Umeå Konsthögskolas studenter fick sin urpremiär på festivalen. Det var en mycket blandad kompott av skickligt genomförda filmskapelser till riktiga tramsverk. Allt från en amatörmässig hemmavideo till en betydligt intressantare kortdokumentär om prostitution i Vietnam.

Trots ett ganska tamt filmutbud var festivalen i stort rätt lyckad. Det som måste bättras till nästa år är organiseringen. Det nya biljettsystemet var verkligen inte smidigt och resulterade i långa köer. Till nästa år får vi även hoppas på ett större filmutbud och fler seminarier. Men det hänger ju på ekonomin, att man till exempel får stöd från Filminstitutet. Ja, festivalens framtid ser inte alltför ljus ut, men jag hoppas och håller mina tummar hårt för ytterligare en upplaga.

Umeås internationella filmfestival pågick 17-23 september.

Petter Stjernstedt