Rättvis handel innebär också bra naturhållning

vatten.jpg

foto Rättvisemärkt.

Rättvis handel innebär också bra naturhållning

Intervju med Världsbutikens Karin Sandström

Att vilja handla solidariskt är idag ett engagerande ämne som, fast på ganska osynliga nivåer, hör ihop med klimatpåverkan. Ibland kan man undra vilket som är bäst att köpa, är det rättvisemärkta bananer, KRAV-bananer eller Chiquitas groda, som skapat debatt? Den sistnämnda står för Chiquita Nature and Community Project, där en av företagets bananplantager i Costa Rica har byggts om till ett djur- och växtreservat.

Förvirring uppstår lätt vid moraliskt val av vara i butiken. Produkten kan vara ickedjurtestad, försedd med det nordiska miljömärket Svanen, KRAV-märkt, och så vidare. Hur hitta rätt i djungeln av produktmärkning om man vill dra sitt strå till stacken i arbetet för värdiga arbetsförhållanden, djurrätt och miljöhänsyn?

På Australiens och Nya Zeelands hemsida för Fair Trade hittar jag den matnyttigaste informationen. Där står att producenten ska vara sparsam med vatten, så att grundvattnet inte tar slut, värna om det ursprungliga landet, jorden, och ta hänsyn till växter och djur som befinner sig på området. Dessutom ska man påverka producenten med i värsta fall sanktioner, ifall denne inte gör sig oberoende av kemikalisk besprutning. Allt avfall måste identifieras så det återförs i naturens kretslopp. Strukturen i dessa organisationer ska vara tydlig och demokratisk.

- Ett problem med den nuvarande situationen för Rättvis Handel är att det finns två olika typer av rättvisemärkning, förklarar Karin Sandström när vi möts på caféet i Stadsbiblioteket i Umeå. Karin är ordförande i den lokala föreningen för Rättvis handel, som driver Världsbutiken.

- Antingen rättvisemärker företaget en enskild produkt (märkningen görs av FLO, Fairtrade Labelling Organisations International, som är en sammanslutning som består av liknande organisationer i olika länder), eller så köper man licensen för företagets alla produkter. I så fall måste allt gå under godkännandet av IFAT (International Federation of Alternative Trading). De kontrollerar att handeln går rätt till, och konsumenten garanteras på så vis rättvis handel till hundra procent när de handlar hos till exempel Världsbutiken. Det finns de som tror att rättvisemärkningen för enskilda varor kan urholka detta sedan länge seriösare arbete. Företagen kan ju fortfarande ha 80 procent av sin produktion utanför Fairtrade-förhållanden. Inom Rättvis Handel ska inte arbetarna styras ovanifrån. Det är viktigt att teamet längst ner också känner att de har stöd.

Hon lånar en penna av mig så att hon kan illustrera skillnaden mellan Änglamarks Rättvisemärkta te från Sri Lanka, "Ekologiskt Ceylon te", som jag håller fram, kartongen har jag tagit med som exempel, och ett te från Världsbutiken som inte har rättvisemärkningen mitt te har, men som enligt henne är ett säkrare alternativ. Hon konstaterar att kaffet här på cafeterian är Rättvis Handelkaffe och att konceptet har vuxit under senare år.

- Handelspartnern finns i Sydamerika, Afrika eller i Asien. Varför är uppdelningen mellan nord och syd så tydlig?

- U-länderna diskrimineras idag med höga tullar. Därför blir det så orättvist ur ett nord- och sydperspektiv. Vi försöker få in även syd på marknaden, genom att erbjuda dem bättre villkor. Också de som arbetar med händerna. Ett annat problem är att de flesta importörerna inte har råd att låta producenten förädla sina egna produkter i hemlandet. Det sköts ofta av importören. För att priserna ska vara någorlunda vettiga blir det så. Idag är bara 0,003 procent av all global handel rättvis, enligt de regler som IFAT står för, så det gäller att påverka hela den totala världshandeln. Då blir det en del kompromisser.

- Skulle man kunna utvidga den rättvisa handeln så den täcker även länder som inte räknas som U-land?

- Det har diskuterats. Kanske kunde organisationen sträcka sig till att stödja även marginaliserade grupper i I-länderna, till exempel de europeiska romerna. Men historiskt sett så handlar det om de gamla koloniala handelsförbindelserna, då man tog ut råvaror från till exempel Afrika, som kaffe och kakao.

- De kallas fortfarande i vissa sammanhang för kolonialvaror, upplyser Karin. Jag blev så förvånad när jag upptäckte det. Och kaffe säljs det näst mest av på den globala marknaden, näst efter oljan! Det blir svårare att upprätta nya kontakter i till exempel Europa som inte faller utanför våra ramar. Vi jobbar mycket för att förändra hela världsbilden. Naturligtvis sammanfaller vårt arbete med ILO (International Labour Organisation, fackföreningarnas internationella sammanslutning), påpekar Karin Sandström, men det blir svårare när det handlar om våra egna samiska hantverkare, eftersom Sverige har bra regler ändå, tycker hon.

- Hur kontrollerar IFAT företagen?

- De intervjuar anställda. Men vi, som sista led i handelskedjan har också kontakt med olika producenter och folk som jobbar med produkterna vi säljer. Det känns skönt att själv kunna ha den kontakten. Därför vet man att förhållandena är bra.

Rättvis handel är en hjälp till självhjälp, men egentligen en gren av den vanliga handeln, något som Karin nämner ett par gånger. Processen går till på ett sätt som alla parter trivs med och tjänar något på.

- Skulle man införa våra arbetsmiljölagar i U-länderna vore den rättvisa handeln så mycket större. På många sätt innebär också Rättvis Handel ett ekologiskt odlande. Om arbetarna slipper utsätta sig för gifter, då har man löst två problem samtidigt, berättar Karin för mig. Odlingen blir ekologisk samtidigt som kriterierna för en Fair Trade-licens kan stämma.

Erika Chotai