En skön blandning av populär musik

En skön blandning av populär musik

Umeå Open
29-31 mars, Folkets hus, Umeå.

Umeå Open smygstartade redan på torsdagskvällen. Arrangörerna på Kulturföreningen Humlan går en svår balansgång: vilket band ska få öppna festivalen? Det måste vara ett band som drar folk till Folkets hus, samtidigt som de största namnen inte får brännas av i förtid. Runt 200 personer har samlats vid scenen för att se bandet som fått äran att inviga festivalen: The Mountain Goats. Första kvällen är det bara en scen, men mycket folk och förväntansfull stämning. Mingel och prat, och fyra uppträdanden som avlutas av duon Taxi, Taxi.

Fredagskvällen är livligare. Utsålt och kö långt ut på gatan. Festivalen är igång på riktigt nu. Med tre scener på olika våningsplan och dessutom två barer med dj´s är det stor yta att röra sig på, och en del besökare, som inte varit i lokalerna tidigare förefaller gå vilse. Den största scenen, Idun, är så gott som fullsatt under alla konserter. God stämning bland en publik som huvudsakligen är någonstans mellan 20 och 30 år, och avgränsade barområden gör att även de under 18 är välkomna. Strax efter 01.00 går jag ner i Studion för att lyssna på några låtar med Asta Kask, men de fångar inte mitt intresse, antagligen för att jag aldrig lyssnade på dem under tiden de var som mest i ropet, så när de några låtar in i spelningen sjunger "jag orkar inte längre, nu får det vara slut!" så känner jag att jag håller med, hämtar kläderna i garderoben och går hem.

Lördagen bjuder på seminarier, demopanel och en mässa med olika utställare under dagen. Tyvärr är det inte särskilt många som hittar dit. Men kvällens konserter är utsålda redan i förväg. Musiken i sig drar uppenbarligen mer än vad man eventuellt kan säga eller tänka om den.

I Studion, där den lokala punkklubben Ny våg står för programmet är kvällens självklara samtalsämne Final Exit. Kommer de verkligen att spela, eller kommer de bara att gå upp och läsa upp något statement ? Eller kommer de att låta några andra kliva upp på scenen, jag hör många olika spekulationer. Naturligtvis avhandlas också om de, som under sin avslutningsturné för 10 år sedan, kommer att spela i bara mässingen. Ju längre kvällen lider, desto fler är det som kommer ner i Studion för att vara säkra på att få en plats och när Henry Fiats Open Soar har avslutat sin spelning är det få som lämnar lokalen, de flesta sätter sig bara ner på golvet.

En våning upp finns det dock folk som pratar om annat, till exempel hur Ane Bruns spelning var eller hur Timbuktus spelning skall bli.

Det jag saknar på festivalen är annat som kunde finnas runt omkring. Bord med försäljare av skivor och fanzines till exempel, men även ett bredare utbud av mat. Nu är man begränsad till smörgås, varmkorv och nötter. Det borde kunna finnas intresse från andra aktörer att delta på festivalen och bredda utbudet. Dessutom saknar jag det som har funnits på alla tidigare upplagor av festivalen. Några riktigt bra hårdrocksband. Det har varit en skön blandning att i en lokal kunna njuta till vacker singer/songwriterpop för att i nästa stund bli totalt överkörd av ett stenhårt dödsmetallband en trappa ner. Men sammanfattningsvis har man lyckats bra. Utsålt är ju ett betyg på att många tycker om det utbud festivalen har att erbjuda. Man har bokat en del breda artister men har ändå plats för alternativa band som inte lockar särskilt stor publik.

Under de tio år som festivalen har arrangerats har den hunnit få ett välförtjänt gott rykte.

Krister Mörtsell