Stora konstverk i Härnösands konsthallsförråd
pict0009Stora konstverk
i Härnösands konsthallsförråd
Konsthallen i Härnösand ligger vackert mitt i stan vid Stora Torget. Huset som är byggt 1863 i nyrenässansstil, renoverades 1984, och har sedan dess tjänstgjort som konsthall. En självklar tillgång för kommunen kan det tyckas, men konsthallen hotas av nedläggning. Tidningen Kulturen träffade Torgny Åström, pensionerad lärare i bild och konstvetenskap vid Mitthögskolan, kulturjournalist och aktiv i Föreningen Kulturstadsbor, för att få en förklaring.
Beslutet om flytt, alltså inte nedläggning, fattades av den förra vänstermajoriteten, och frågan har varit på tapeten i åtminstone fyra år, berättar Torgny.– Vänstern har alltid haft ett kluvet förhållande till kulturen. Det finns alltid en misstanke om att den är borgerlig. Det är naturligtvis löjligt och saknar helt fog för sig. Men när det är kärva tider, sparar man på kultur. Jämför det med satsningen på idrott.
Är det verkligen vettigt att ställa idrott mot kultur? protesterar jag.
– Absolut, svarar Torgny med övertygelse. Idrott handlar om vår tids hysteriska rädsla för döden. Kulturen däremot ger oss djupare perspektiv på våra liv här och nu. Konst är för människan vad den vita käppen är för den synskadade. Konsten är ett andaktsrum för sökandet. Och det finns en viktig aspekt till, modern vetenskap är allt mer övertygad om att vi tänker i bilder, mer än verbalt. Det här utnyttjas av de kommersiella krafterna, och här kan konsten utgöra ett alternativ.
Härnösand har sedan det senaste valet en borgerlig majoritet. Den har legat lågt i frågan om konsthallen, och Torgny tror att de kommer att fortsätta med det.
– De har fattat så många korkade beslut på kort tid, ett till skulle vara självmål, säger Torgny Åström.
Dessutom har de massiva protesterna fått politikerna på bättre tankar. Man tycks ha förstått att en flytt av konsthallen till antingen Länsmuseet eller Sambiblioteket skulle vara dels praktiskt ogenomförbar, dels inte innebära några som helst besparingar. Konsthallen har mycket ändamålsenliga lokaler, där det är möjligt att bedriva många olika aktiviteter samtidigt: utställningsverksamhet, kommunal konstverksamhet, pedagogisk verksamhet med spännande kulturveckor, där inryms butik, och där håller Härnösands konstförening till. Dessutom är det en självklar mötesplats.
Konsthallen är redan nu ett dragplåster för den turism som kommunen vill satsa på, en kommun med vikande befolkning, knappt någon industri kvar och där den nya regionindelningen hotar att flytta ut stora delar av läns- och landstingsbyråkratin. Satsningen tycks emellertid innebära att man vill locka till sig lågprisaffärer och inte inser konsthallen otroliga potential.
För den oinvigde läsaren har vi nämligen sparat det bästa till sist: syskonen Elna och Nils Qvist, barn till en stenrik träpatron från Ådalen, har donerat en konstsamling till Härnösand stad. Den förvaras på Konsthallen, det mesta tyvärr i förråd. Samlingen innehåller verk av Chagall, Matisse, Picasso, Vlaminck, Utrillo, X:et Erixon, Ernst Josephsson, Otte Sköld, August Jernberg, med flera med flera. Det är inte mycket i Sverige som kan mätas sig med Qvistska samlingen.
– Härnösand skulle kunna bli Sundsvalls Lidingö, utbrister Torgny Åström entusiastiskt.
Med nedläggningshotet mot Härnösands Konsthall får begreppet kulturskandal en ny innebörd.
Gregor Flakierski
| < Föregående | Nästa > |
|---|


































