Israeliska immigranter söker sin identitet under fyra filmhelger vid Judiska Teatern
Israeliska immigranter söker sin identitet under fyra filmhelger vid Judiska Teatern
Under våren arrangerar Judiska Teatern i Stockholm fyra filmhelger. Vid varje tillfälle står en israelisk dokumentärfilmare i fokus. Alla filmer visas i närvaro av regissören med efterföljande diskussion.
Israel är känt för sin starka dokumentärfilmstradition. Det är lätt att förstå att det israeliska samhället pockar på att dokumenteras och analyseras. Förutom den seglivade konflikten med palestinierna och grannländerna, samsas på denna lilla yta immigranter med helt skilda bakgrunder från nästan världens alla hörn som alla försöker hitta sin plats och identitet.
Först ut var Doron Tsabarei 2-4 februari med tre filmer. Som politisk aktivist dokumenterar han ekonomiskt och socialt utsatta människor i samhällen utanför storstäderna. Underdog: a war film handlar om en klasskamp på fotbollsarenan i den lilla israeliska staden Beit Shean, belägen i en ökentorr dal nära Jordaniens gräns. De flesta invånarna är religiös arbetarklass och härstammar från marockaner som flyttade hit på 1960-talet. Förr var staden ett utsatt mål för attacker från Jordanien. I Sewing for bread får publiken följa femtitiotalet anställda, mest kvinnor, som vägrar att lämna sin arbetsplats, Ramons textilfabrik, efter beskedet att företaget ska läggas ner. True to life är en serie kortfilmer, skapade av utsatta ungdomar från staden Ramla. De berättar om sina drömmar och motgångar i den etniskt blandade staden med judar, araber och nyinflyttade från Ryssland och Etiopien.
Helgen 9-11 mars ägnades åt fyra filmer av Tomer Heyman som år 2006 utsågs till mottagare av Israel Cultural Excellence Foundation’s pris. Heyman berättar om ungdomar på glid, gästarbetare, judiska och arabiska barn som delar skola och den gay-lesbiska kulturen.
Serien inleddes med den flerfaldigt prisbelönta Paper Dolls där vi får följa en grupp gästarbetande, transexuella filippiner som nattetid kör sin dragshow och dagtid arbetar som hemsjukvårdare för äldre. Heyman medverkar ofta själv i sina filmer. I Paper Dolls kan man följa Heymans egen relation till gästarbetarna och hur han själv kommer till insikt om sina egna fördomar och tillkortakommanden.
I Bridge over the Wadi skildras svårigheterna att etablera en arabisk-judisk skola i den lilla staden Kara där alla elever ska undervisas i både hebreiska och arabiska, i både judendom och islam. I filmen Aviv presenteras den israeliske rockikonen Aviv Geffen som vägrat göra sin militärtjänst och i början av sin karriär var hånad av publiken.
I It kind of scares me filmar Heyman sitt arbete som ungdomsledare. Genom ett teaterprojekt försöker man rehabilitera ett gäng unga, brottsbenägna pojkar. Efter en tid berättar Heyman att han är homosexuell, vilket chockerar ungdomarna. Hur de hanterar den situationen löper som en tråd genom filmen.
Helgen 13-15 april presenteras Amit Gorens arbete. Goren visar på den anspänning och det utanförskap som kan drabba en människa i sökandet efter sin identitet. Född i Israel flyttade han som nioåring till New York tillsammans med sin familj men återvände ensam till Israel som vuxen och bor och arbetar nu i Tel Aviv.
För den som vill få en inblick i det israeliska samhället bortom medias sedvanliga rapportering bör inte missa den återstående filmhelgen, 13-15 maj. Programmet är dock ännu inte bestämt.
Yvonne Granath
| < Föregående | Nästa > |
|---|


































