Om asylprocessen

Om asylprocessen

Tema: Migration.

Migrationsverkets Birgitta Elfström om hur asylärenden behandlas i Sverige.

I åratal har jag som beslutsfattare på Migrationsverket försökt att väcka intresse i våra chefsled för att diskutera hur vi på ett smartare sätt bör  arbeta  med det stora antalet dokumentlösa asylsökande människor. Jag känner snart att jag har slagit mitt huvud blodigt utan att något hänt trots många goda förslag och idéer. Vi beviljar uppehållstillstånd ena stunden och i nästa stund står vi inför frågan om återkallelse av tillstånd på grund av att personen erkänner annan identitet eller att vi får in starka bevis om att personen ljugit om sin identitet. 

Varför är identitetsfrågan inte viktig? Vi utfärdar direkt ett bevis om att en asylsökande har rätt att jobba trots avsaknad av identitetshandlingar. Den asylsökande har rätt att bo och flytta var och hur som helst i landet trots att han/hon är okänd. Migrationsverkets ledning och migrationsministern är tydligen inte intresserad av dessa frågor. De är mera intresserade av att öppna upp för arbetskraftsinvandring och att höja statistiken på avgjorda asylärenden. 

Nu ska Sverige söka hitta krigsförbrytare och terrorister. Talar vi med dubbla tungor? Smugglarna har "fattat grejen". Den som inte tar fram identitetshandlingar har lättare att få tillstånd. Det är svårt att verkställa ett beslut om utvisning om personen saknar identitetshandlingar. Detta ger smugglarna information om. Sökanden hoppas att nya amnestibeslut kommer. Det kan löna sig att gå under jorden. Vi har givit tillfälligt uppehållstillstånd på ett år till många med uppmaning om att inkomma med handlingar som klarlägger identiteten. Vi vet inte vad vi skall göra om de inte visar upp handlingar inom denna tid. Kommer de att beviljas uppehållstillstånd trots att identiteten inte är klarlagd? Kan de vara terrorister eller krigsförbrytare? 

Här följer några exempel från mitt dagliga arbete.  En asylsökande söker som statslös palestinier från Västbanken. Två år senare uppger han att han är irakisk medborgare och uppvisar ett irakiskt hemlandspass. "Jag var rädd att erkänna min rätta identitet från början". 

Många som påstått att de har hemvist på Västbanken eller i Gaza har visat sig vara jordanska medborgare.  

Språktestresultat har visat följande. "Troligtvis är den språkliga bakgrunden inte i Jordanien utan i Nordafrika eller Egypten". Samma band analyseras  av annan analytiker som anger  "Jerusalem". 

En sökandens dialekt analyserades av olika analytiker, följande svar inkom:  "Nordafrika eller Egypten", två analytiker sa "uppenbart östra Jerusalem" och en annan "stor sannolikhet Syrien". Asylsökande söker asyl under flera identiteter. Det här blir besvärligt under den nya asylprocessen där migrationsverkets ledning tänker sig att våra ärenden ska handläggas ungefär som bygglovsärenden, där den sökande ska lägga fram sina skäl och nämnden ska fatta beslut utan specifika länderkunskaper.

Ledningen har monterat ned länderkunskaperna, vilket gör till exempel en riskbedömning angående tortyr i stort sett omöjlig att genomföra om den sökande inte håller sig till sanningen.

Vi kan inte längre skilja på en person från Indien och en från Pakistan. Vi avvisar personer med verkställighet till flera länder. Hur går det med återvändandet om personen inte tar fram handlingar. Hur många återvändandesamtal skall verket lägga ner på de som inte är villiga till att medverka till att klarlägga sin identitet. 

Vi har under åratal bedömt att personer som konverterat från islam till kristendomen kan behålla detta för sig själv för då händer det dem inget om de återvänder till sitt hemland. Jag vägrar godta detta resonemang. Vad är det för religionsfrihet då? Samma resonemang har förts då det gäller homosexuella. Kvinnor som är utsatta för hedersrelaterat våld kan sitta i ett kvinnohus i hemlandet så händer det dem inget. Så har det resonerats tidigare i vart fall. Vad är det för rörelsefrihet och var är rätten till liv?

Vi måste kunna bedöma om människor som åberopar dessa skäl verkligen är utsatta för risk om de blir avvisade.

Vad vill egentligen Regeringen och Migrationsverkets ledning att vi skall fokusera på?  Det måste vara att ge uppehållstillstånd till den som är förföljd eller har behov av skydd i övrigt. Då måste vi också ha relevant kunskap. Det känns som om dolda kameran finns hos oss för att testa hur vi tacklar problemet med identitetslöshet och vår brist på kunskap om andra länders kultur, politik och religion med mera. 

Asylprocessen har spårat ur. Vem kan dra oss upp på spåret igen? 

Birgitta Elfström
Beslutsfattare på Migrationsverket