Polsk migration

pias_illu_1

Illustration: Pia Berglund

Polsk migration

Tema: Migration.

Tidningen Kulturens Gregor Flakierski har träffat Krzysztof Perlicjan, en av de som valde att stanna hemma och inte sökte lyckan och rikedomarna utomlands. 

- Ska man åka blir det ju för en längre tid, säger Krzysztof, och det vet man hur det kan bli, flinar han, vill det sig riktigt illa kan det sluta med skilsmässa.

Krzysztof Perlicjan är 38 år gammal, han är gift och har två barn, 15 och 11 år gamla. Familjen bor i Wagrowiec, en liten stad i västra Polen, nära Poznan. Han är utbildad bilmekaniker, men har inte arbetat inom sitt yrke, utan jobbar för Vägverket. Arbetet varar i ungefär åtta månader varje år, resten av tiden går han antingen arbetslös eller sjukskriven - ryggen krånglar. Och ja då, han har övervägt att sticka utomlands, har faktiskt haft konkreta förslag. Men familjen fick gå före.

Han har många bekanta som har prövat lyckan utomlands, och de har berättat att det ofta är svårt i början. Dåliga språkkunskaper är ett hinder, och Krzysztof kan inga främmande språk.

   - Många har återvänt med svansen mellan benen, berättar han, och deras situation blir ofta sämre än innan de åkte iväg.

Men han har full förståelse för dem som ändå försöker, alla vill leva, säger han. Han är visserligen lite bekymrad över den stora emigrationsvågen. Vem ska jobba ihop till min pension, frågar han, och det går inte att ta fel på oron i hans röst. Krzysztof är dock ganska optimistisk. Det är bra konjunktur i Polen just nu, säger han, man märker en klar förbättring, det är bättre med jobb, och förhoppningsvis kommer också lönerna att ta ett kliv uppåt. Då kommer fler att stanna hemma, säger Krzysztof förhoppningsfullt, och kommer inte att behöva sälja sig billigt utomlands. Men framför allt hoppas Krzysztof på att den förbättrade situationen på arbetsmarknaden kommer att leda till att de anställda i Polen ska behandlas på ett värdigare sätt.

Dagens Polen har en befolkning på ca 38 miljoner människor. Under landets ofta dramatiska historia har stora emmigrationsvågor rullat iväg till andra länder av politiska och ekonomiska skäl. Statistiken är inte helt tillförlitlig, då definitionen på vem som är polack är oklar, inte minst när det rör sig om utvandrare i tredje eller fjärde generationen, men den vanligaste siffran är att mellan 15 och 20 miljoner människor av polskt ursprung bor utanför landets gränser (en del uppger än högre antal). Ett specialfall är de ca 5 miljoner som lämnade det av Sovjet annekterade området i öster - som utgjorde en tredjedel av Polens territorium före kriget, och flyttade västerut, inte sällan till de forna tyska områden i Schlesien och Pommern som Polen fick som kompensation.

Bland de mer bemärkta polska emigranter finns inom kultursfären Józef Korzeniowski, känd som Joseph Conrad, och inom politikens värld Zbigniew Brzezinski, för att nämna några.

Polens inträde i EU i maj 2004 har öppnat helt nya möjligheter för polacker att resa och arbeta utomlands, vilket var mycket tacksamt i ett land som vid den tiden led av en arbetslöshet på närmare 20 procent. Visserligen har många polacker redan tidigare sökt sig utomlands, men då oftast arbetat illegalt, något som för övrigt kan intygas av flera av våra egna statsråd. Europeiska Unionen bjöd förvisso in de nya medlemsländerna med armbågen och skaffade sig undantag med varierande längd från regeln om frihet att arbeta var som helst inom unionen, men några länder, bland dem Sverige, Storbritannien och Irland öppnade sina gränser med en gång. Siffrorna är osäkra, men man uppskattar att runt en miljon polacker arbetar idag på de brittiska öarna.

Det är en utveckling som har väckt starka känslor i Polen, och uppfattningarna är delade. En del menar att emmigrationen åtminstone delvis avhjälper den svåra situationen med den höga arbetslösheten, och minskar kostnader för landets redan ansträngda budget. Den ger också människor en möjlighet att komma ut i världen, skaffa nya erfarenheter, förkovra sig, och förhoppningsvis återvända hem till Polen och till exempel starta egna företag. Dessutom skickar utlandspolackerna hem avsevärda summor pengar, vilket utgör ett välkommet bidrag till landets ekonomi.

De flesta är dock kritiska, och oroar sig för att de som åker iväg är ofta de duktiga, välutbildade och företagsamma. Landet dräneras på kompetens, och man varnar för en utveckling där det vid sidan av arbetslösheten kommer att råda brist på lämplig arbetskraft. Det bör tilläggas att Polen har en mycket låg nativitet, och det finns en oro för befolkningsutvecklingen.

Tidningen Kulturen har samtalat med två personer som valde att stanna hemma i Polen, och inte söka lyckan och rikedomarna utomlands.

Den andre är Andrzej Nadgrabski, som kommer från Gdansk. Han är 42 år gammal, gift, har en son på drygt två år, och ett barn till på väg. Han är civilingenjör, med skeppskonstruktion som sitt gebit, och han har fast jobb som dessutom nästan motsvarar hans utbildning. Han är språkkunnig och tillbringade under 1990-talet flera längre perioder i Sverige, och hade diverse arbeten, både vita och svarta. Han beskriver det som mest ett ungdomsäventyr. Han har nyligen fått ett erbjudande om ett jobb i Köpenhamn, men tackade nej. Vi skulle givetvis tjäna på det finansiellt, säger Andrzej, men hänsyn till familjen, och då framför allt till sonens mor- och farföräldrar, vägde tyngre. Han förstår den oro som folk känner inför att så många lämnar landet, men delar den inte. Det demografiska gapet, säger han, som är ett faktum, kommer att fyllas igen genom invandring. Redan nu, påpekar han, har vi ett stort inflöde av arbetskraft från Ukraina, och immigrationen österifrån kommer att fortsätta. På min fråga om vad han anser om att polacker arbetar för mindre än de inhemska arbetarna, skrattar Andrzej.

- Jag tycker naturligtvis inte om det, säger han, men min åsikt är helt irrelevant. Det är ekonomin som styr, fortsätter han, och de lägre lönerna är polackernas trumfkort, deras inträdesbiljett till arbetsmarkanden i väst. Om han var själv i den situationen skulle han utan att tveka acceptera den, men, är han noga med att tillägga, han skulle självfallet kämpa för att få det bättre. Och så är det för de flesta, tror han.

- Många av dem som åker utomlands nu är bra utbildade, självmedvetna och kan språk, säger Andrzej. De börjar kanske längst ner, men arbetar sig uppåt. Jag tror säkert, säger han med övertygelse, att många av dem kommer att vara till stor nytta för Polen. Problemet är inte emigrationen, inte heller ekonomin, avslutar Andrzej, utan politiken, som är en katastrof och en skam.  

Två livssituationer, två röster i en värld som benämns globaliserad, där stora migrationsströmmar löser en del problem och skapar nya.

Gregor Flakierski