En mötesplats för alla former av litteratur

En mötesplats
för alla former av litteratur

littfest_1-1

Full huggning vid ett av bokborden på Littfest.  Foto: Gregor Flakierski.

Littfest i Västerbotten, 2-3 feb, 2007. Gregor Flakierski rapporterar från en bok- och litteraturfestival som  kom till Norrland för att stanna.

Den litteraturintresserade norrlänningen som vill besöka en bokmässa eller en litteraturfestival har alltid fått bege sig söderut, utom ett par år på 90-talet då Nordlitt ordnades i Skellefteå. Nu har några eldsjälar med stöd av ett antal kulturinstitutioner - och EU-pengar så klart - tagit upp den tappade pinnen, och startat en litteraturfestival, Littfest. Ambitionen är att vara en mötesplats för alla former av litteratur, ett forum som sammanför branschfolk och den litteraturintresserade allmänheten.

Premiären ägde rum första helgen i februari, och valet av tidpunkt är att betrakta som en tydlig norrländsk markering, på Norrlandsoperan i Umeå, en ganska trist och rörig byggnad, vars personal skulle behöva gå en gammaldags charmkurs. En del av problem berodde antagligen på organisatoriska barnsjukdomar, uthämtning av redan förbeställda biljetter där folk fick vänta ända upp till en halvtimme verkade inte särskilt genomtänkt.

Tidningen Kulturen

I samband med invigningen av Littfest presenterades det första numret av Tidningen Kulturen i pappersformat, nummer noll. Det ska användas huvudsakligen i marknadsföringssyfte inför utgivningen av det första egentliga numret som kommer i slutet av februari. För oss som har varit inblandade från början i tillkomsten av TK var det en fantastisk känsla att hålla i tidningen, det var en dröm som har blivit verklighet. 

Chefredaktören och den ansvarige utgivaren berättade under ett seminarium om hur denna dröm började och tog form. Man redogjorde för tidningens syfte och ambitioner, och man belönades av publiken med mycket varma applåder.

elsie_anneli

Elsie Johansson och Anneli Jordahl på Littfest. Foto: Gregor Flakierski.

sem_om_vers

Seminarium om översättningar med Maria Ortman (översättare), Daniel Gustavsson (Svenska institutet), Signe Westin (Kulturrådet) och Harald Hultqvist (Ruin förlag). Foto: Gregor Flakierski.

Själva upplägget av Littfest var helt konventionellt med uppläsningar, författarträffar, seminarier, öppen scen och bokbord. Festivalen är i Norrland, men är inte en norrländsk litteraturfestival, vilket märktes tydligt på vilka författare som var inbjudna, där ett flertal var från södra Sverige, mest Stockholm. Dessutom drabbades Littfest av två återbud av norrländska författare, och till publikens stora besvikelse dök varken Ronny Ambjörnsson eller Mattias Alkberg upp. Bokborden, som var drygt tio till antalet, ockuperades av enbart småförlag, de flesta med lite udda utgivning av hög kvalitet. Under en paneldebatt med det talande namnet "Bokbranschens vånda" fick några av förläggarna lufta sina åsikter om bokbranschen och de små förlagens roll i densamma. Dessa besjälade entusiaster som ofta helt utan ersättning utför en enastående kulturgärning berättade om sina svårigheter. Mest gnälldes det på kultursidorna, fega bokhandlare, dyr distribution och marknadsföring. En intressant tanke framfördes av Harald Hultqvist från förlaget Ruin. Han menade att det kulturbärande skiktet i Sverige är i upplösning, vilket på ett dramatiskt sätt minskar underlaget för utgivning av kvalitetslitteratur.

Agneta Klingspors författarskap

Det mest givande under en litteraturfestival, och Littfest i Umeå var inget undantag, är seminarierna. Maria Jönsson som har disputerat på en avhandling om Agneta Klingspors författarskap samtalade med författaren själv. Det var deras första möte någonsin. Maria Jönsson berättade om svårigheterna med att arbeta med ett spännande men besvärligt författarskap, där författaren dessutom är nu levande och har svarsrätt. För Agneta Klingspor värjde sig länge för att bli studerad, hon var rädd att fastna i en föreställning om sig själv, men när hon väl läste avhandlingen blev mycket tydligt, på gott och ont. Ett försiktigt och trevande samtal utvecklade sig till en skoningslös kritik av samtiden, "Nuet är bara skit", sa Agneta Klingspor.

Samhällskritik utmärker också Elsie Johanssons författarskap, även om hon föredrar att inte kalla sig arbetarförfattare. Hon samtalade med Anneli Jordahl, som ju fick Lubbe Nordströmpriset för några år sedan, om hennes senaste bok "Att besegra fru J". Den är mycket öppen i formen, och består av intervjuer, reportage och samtal. Boken är en tidsskildring, en historia om Sveriges moderna utveckling, där Jordahl pekar också på välfärdsbyggets skuggsidor. Elsie Johansson själv sa sig vara mycket nöjd med boken, som hon menade ger en helhet åt henne både som författare och person. Det var otroligt medryckande att lyssna på den fantastiska kvinna, som drivs av ett sådant sanningspatos i sitt författarskap, och fascinerar med sitt mod.

Ett lite märkligt seminarium handlade om översättningar av litteratur till och från svenska. Maria Ortman som i trettio års tid har översatt kvalitetsböcker från ungerska språket berättade om storförlagens tilltagande ointresse för litteratur från andra språk områden än de stora, främst engelska. Småförlagen har tagit över kulturansvaret, men de saknar resurser. Så långt var det visserligen upprörande, men i sak inget nytt. Däremot när Daniel Gustavsson från Svenska Institutet redogjorde för hur svenska skattemedel satsas på att stödja spridning av svensk populärlitteratur i utlandet, trodde åtminstone jag att det skulle väcka ilska och debatt. Men ingen sa något, svensk konflikträdsla är kanske trots allt inte bara en fördom.

ernst_brunner

Ernst Brunner på Littfest. Foto: Gregor Flakierski.

Carolus Rex

Lördagens stora behållning var Ernst Brunner - som berättade bland annat om sin bok om Carolus Rex, och alltså inte Carolas ex - var berättarbegåvning enligt min mening vida överträffar hans författartalang.

Littfest samlade ungefär 350 besökare på fredagen och lika många dagen efter, vilket enligt arrangörerna var över förväntan. Nästa år flyttar festivalen till Norrbotten, och att det blir i Luleå är väl ingen djärv gissning.

Det är alltså meningen att Littfest ska alternera mellan de två nordligaste länen. Det finns en uppenbar risk med ett delat arrangörskap, men också klara fördelar med en mindre belastning för de arrangerande entusiasterna, bättre spridning, och möjligheter till lokal profilering.

Norrland behöver Littfest, och vi hoppas att den är här för att stanna.

Gregor Flakierski