Demenssjukvård i förändring

Stina-Clara Hjulström, Demensförbundets ordförande Fotograf: Ole - Oesten TokleUnder senare år har det skett en kraftig reducering av vårdpersonal för demenssjuka patienter. Den enskilda individen, som behöver vård, har i många fall drabbats, då stora personalnedskärningar har genomförts, vilket fått följder för patienten. I vissa fall, har kommuner låtit demenssjuka vara inlåsta själva nattetid för att personalen inte räcker till. Enligt socialstyrelsen nya regler om bemanning på äldreboenden är det upp till varje kommun att enskilt bedöma varje demenssjuk patients behov.

Utifrån en analys av patienten tillsätts bemanning efter det. Vad som är tydligt här är att varje drabbad patient har olika behov av vård, och skall bli anpassad utifrån detta. Men så har det inte alltid varit. Varje kommun har på sitt ansvar att anpassa bemanningen utifrån patientens behov, men undersökningar och enkäter visar annorlunda. Stor brist på personal finns på många vårdinrättningar i Sverige och skapar en problematik runt att kunna hjälpa patienten på bästa sätt. Stark kritik riktas mot Socialstyrelsen för socialnämndernas utredningar, främst från Demensförbundet som anser att det vore att föredra med en minimibemanning på varje enskild vårdinrättning.

I många år har Demensförbundet diskuterat de stora personalnedskärningarna inom demensvården. En studie av Professor Mats Thorslund (2011) visar att det behövs 10 -20 % ökning av personal inom demensvården. Demensförbundets anhörigenkäter visar också att det är för lite personal på många boenden. 2003 ansåg 2 av 10 anhöriga att det behövdes mer personal. 2011 ökar detta påstående, och 8 av 10 anhöriga anser att det behövs mer personal.

Vem avgör här? Det är upp till varje vårdinrättning att avstämma med rätt antal personal för varje individ. Men kvar blir patienten. Uppstår en felbedömning leder detta till konsekvenser. Enligt Socialstyrelsens föreskrifter ska socialnämnderna utreda och dokumentera vad varje demenssjuk person behöver hjälp med.

Den som driver det särskilda boendet ska ta fram en plan för hur insatserna ska genomföras och se till att bemanningen anpassas efter det. Varje kommun skall fundera ut vad just den tycker är rimligt, tryggt och tillräckligt. Vad som är viktigt att understryka är att varje enskild patient behöver olika typ av vård. Att göra en sådan bedömning en gång per månad kan skapa felaktiga bedömingar.

Syftet med föreskrifterna enligt Socialstyrelsen är att tydliggöra kommunernas ansvar för att varje boende är bemannat, så att de som bor där kan leva ett tryggt och säkert liv. Det skall också tydliggöra den demensjukes rättigheter. Den nya reglerna ställer krav på att socialnämnderna utreder och dokumenterar vad varje demensjuk person behöver hjälp med. De ställer också krav på att det skall finnas personal dygnet runt som kan ge nödvändig hjälp utan dröjsmål.

Det var i april som förslaget till nya regler skickades ut på remiss till myndigheter, kommuner och organisationer. Socialstyrelsen tog ställning till de synpunkter som kom in.

– Vi har gjort några ändringar för att förtydliga. Vi har också skalat bort en del detaljreglering och krav på administration. Till exempel har en blankett för att redovisa bemanningen tagits bort, säger Bitte Fritzson, jurist på Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen bedömer att föreskrifterna kommer innebära ökade kostnader för kommuner och enskilda verksamheter. Uppskattningsvis till mellan fyra och tio miljarder kronor. Några preocent av dessa kostnader är beräknade att behöva gå till handläggning av beslut, oppföljning och genomförandeplan.

– Individanpassad och rättssäker omsorg kräver en viss ökad handläggning. Men för många kommuner blir den stora förändringen att de måste anställa mer omsorgspersonal. Kostnadsökningen beror på att kommunerna i dag inte har tillräcklig bemanning för att tillgodose lagens krav, säger Lars-Erik Holm, Socialstyrelsens generaldirektör.

Reglerna börjar gälla den 1 januari 2014. Men kommunerna har redan i dag ett ansvar för att varje särskilt boende är bemannat utifrån de äldres behov. Det är angeläget att kommunerna redan nu börjar anpassa sig till de nya kraven. Socialstyrelsen har också fått i uppdrag av regeringen att utöka föreskrifterna så att de kan gälla alla äldreboenden.

Demensförbundet riktar skarp kritik mot Socialstyrelsens nya regler och yrkar på minibemanning. Denna bemanning skall enligt förbundet lagstiftas och en vårdinrättning aldrig får aldrig gå under dessa siffror. Förbundet fastställer ett krav på minst tre stycken vårdare morgon, dag och kväll som tar hand om åtta demenssjuka. Minst en vårdpersonal skall finnas på nattetid som tar hand om åtta demenssjuka. Det skall också fungera utifrån en möjlighet till förstärkning. Införs denna typ av bemanning blir det crika 20 % ökning av vårdperonal inom demensvården.

-Demensförbundet hoppas verkligen att något parti ska reagera och driva frågan om bättre bemanning, för annars sitter vi där med Socialstyrelsens skrivbordsprodukt - bemanningsföreskrifter som kostar pengar utan att ge mer personal kring den demenssjuke, säger Stina-Clara Hjulström, Demensförbundet.

Demensförbundet fastställer även krav på Geriatriken. Sedan Ädelreformen införds 1992 har 2/3 av landstingets geriatriska platser försvunnit. Detta har lett till att äldre patienter som är färdigbehandlade och som inte anses behöva akutsjukvård då skrivs ut trots att de kan behöva akutsjukvård och ofta kan vara multisjuka. Ofta får pateinten inte den vård de behöver då de kanske hamnar hos en äldre anhöig eller hos hemtjänsten. Oftast får dessa patienter vård i ett tumultiskt schema av akutklinik och boende och i “taxin däremellan”. De får ofta beteckningen “Svarte Petter” då ingen vill ta hand om dem. Enligt förbundet krävs fler geriatriker och fler geriatriska vårdplatser.

En annan punkt som vårdförbundet fastställer nödvändig är kravspecifikation. Demensjuka måste kunna lita på den vård som de får och betalar skattepengar för, håller en god och säker kvalitet. Återigen kommer man nära minibemanningen och problematiken kring detta. En demenssjuk, gammal, svag och döende person orkar inte välja och kan inte själv fatta rätt beslut för att säkerhetsställa sin överlevnad. Detta beslut tas åt dem. De är i händerna på någon annan. Och bara den personen har ansvaret för utfallet.

Äldreauktionen som startade i början på 90-talet, är fortfarande aktiv och innebär att den vårdgivare som ger lägsta eller näst lägsta budet för äldreboendet får driva verksamheten. Detta har i sin tur skapat stora riskkapital, vilket har pressat ner priserna och vårdgivarna har kunnat tjäna stora summor i vinst, Det har i sin tur lett till en sjunkande kvalitet på vården på flertalet vårdinrättningar. Vad som sägs vara en av de mer betydande orakerna är att många kommuner inte gjort ordentliga upphandlingar, med tydliga kravspecifikationer. Det finns bra och dålig vård hos både privata och kommunala vårdgivare, men oavsett vilken vård som patienten väljer, saknas tydliga krav på vilken vård som skall ges. Demensförbundet har då tagit fram en kravspecifikation för vård och omsorg vid demenssjukdom. Specifikationen utgår ifrån ett kompendium på 80 sidor med noga specificerade poster som måste ingå i ett vårdavtal. Den är baserad på Nationella riktlinjer för demensvård, Värdegrunden, Äldreguiden samt Demensförbundets informationsmaterial och demenssjukas och anhörigas önskemål. Specifikationen kan ses som en manual för upphandling av vård och riktar sig till kommuner som skall upphanla äldrevård, både kommunalt och privat.

Vad som sker i slutändan är att pengar läggs på administrativa tjänster, snarare än bemanning nära den demensjsjuke. Flera adminisrativa handläggare på socialkontor måste anställas, och pengarna går inte till att öka bemanningen nära den demensjuke. Flertalet vårdinrättningar vittnar om stress och tunga dagar. En minimibemaninng hade kunnat underlätta mycket för personalen på dessa ställen. Framförallt kanske de administrativa bedömningarna kunde blivit gjorda av personalen på vårdinrättningarna. Och då skulle mer pengar kunna gå till att anställa mer personal till de demenssjuka. De som verkligen behöver hjälp.

Linda Johansson