Poeter säljer ut

Sara Stridsberg Foto Helén KarlssonUppenbarligen finns det ett stort intresse för svenska engagerade författare. Inne på Inkonst är det kvavt och varmt. Fullsatt. Så här många besökare har det tydligen inte varit sedan Kristina Lugn uppträdde för några år sedan. Jag är själv en av de få som kom in utan förköp, men min kompis fick besviket vända i entrén. Sara Stridsberg, Mattias Alkberg, Jenny Tunedal och Linus Gårdfeldt uppträder på Stanza i Malmö.

Linus Gårdfeldt framför ett par dikter från sin nya bok, med en mässande röst som påminner om en böneutropare. Dikterna handlar om staden och hur den har tagits över av naturen, att den inte är så urban. Hans framförande utmynnar i en dialog som är motsägelsefull och absurd. Ett imponerande framträdande.

Bara några veckor tidigare hade Alkberg stått på KB:s scen snett över gatan och gjort en bejublad konsert. Jag vet inte riktigt i vilket sammanhang han gör sig bäst, musik eller poesi, men i båda fallen utstrålar han både envishet och vankelmod. Listan med vilka dikter han ska läsa har skrivit i telefonen och han säger att han ändrade sig i sista stund. Alkberg tycks ha ett särskilt förhållande till Malmö. De senaste gångerna han har uppträtt här så har det kommit mycket folk. Och ofta säger han att han skiter i vad vi tycker samtidigt som han verkar vara berörd av att bli så uppskattad; både försynt och tjurskallig. Och som vanligt är han som bäst när han gestaltar vardagens förtretligheter, oron för hur fan man ska få ihop det och hatet mot andra människor. Han berättar att han först tänkte skriva en bok med bara hatdikter men att det förmodligen skulle bli olidligt att läsa. Antagligen har han rätt men samtidigt är ett satiriskt och politiskt hat något som han är bra på.

Krig, kroppar och släktskap är tre teman som ständigt återkommer i dikterna som Jenny Tunedal läser upp från sin senaste bok. Det är en grå och nästan karg värld som hon gestaltar. Tunedals monotona röst tog tyvärr bort udden från hennes dikter. Det blir svårt att koncentrera sig på orden när frasering inte ger någon antydan till nyanser.

Sara Stridsberg var antagligen den som lockat dit mest människor. Även hon bidrar till att sätta tonen för en generation som kommer att fortsätta att påverka mer och mer i svensk litteratur. Hon är sist för kvällen läser upp inledningen till Darling river när många förmodligen är trötta av värmen och sen kväll. Men berättelsen om flickan som är ute på en depraverad bilresa med sin pappa berör och får en att lyssna uppmärksamt. Det blir en bra avrundning på en kväll som lockat ut och visat upp ett intresse för ny litteratur i Malmö och Stanzas relevans.

Daniel Svederud