Crowfunding – den nya tidens kulturfinansiering?

Crowfunding är ett nytt sätt att finansiera olika kulturprojekt. Foto: Fabel.seDet finns ett nytt sätt att finansiera kulturprojekt på som heter Crowfunding. Det startades 1 januari 2012, ska hålla på i två år framöver och växer bara mer och mer. Hjärtat i systemet är en hemsida där man, som medlem, kan lägga upp ett kulturprojekt som man vill ha finansiering för. Man kan enkelt via hemsidan donera pengar till projekt.

Landstinget (eller kommunen eller regionen) lägger genast lika mycket i bidgrag till de valda projekten. Det man donerar får alltså omedelbart en offentlig motfinansiering, så att det blir en hävstångseffekt.

Alla har möjlighet att lägga upp ett projekt, som man vill ha stöd för på hemsidan. För att det ska godkännas måste projektet uppfylla tre kriterier: det ska komma länets medborgare till del, vara ett nytt projekt, och innebära nya samarbeten.

När iden lanserades för några år sedan möttes den av stor misstro. Skulle verkligen medborgarna själva vara med och styra fördelningen? Några menade att det var moderat rikemanspolitik för de få, medan andra såg de som en anarkistisk attack på demokratin.

Flera kommuner i Gävleborg erbjöds plattformen i ett tidigt skede, men tackade nej, vilket de förstås har anledning att ångra.

Bakgrunden till Crowd Culture finns i nobelpristagaren Eleonor Ostroms tankar om självorganiserade nätverk. Hon har undersökt hur människor tillsammans organiserar ekonomiska system för en vardaglig rättvisa.

I dag är några tusen svenskar med och styr små flöden av kulturpengar via Crowd Culture. De projekt som hittills finansierats är ofta ganska små, 25 000 eller 50 000 kronor

– Det vore inte bra om all kultur finansierades på det här sättet. Men nu är det ju bara en liten pott, påpekar Ida Qvarnström som jobbar med att ge stöd och resurser till unga som vill göra film.

– Det är viktigt att inte all kultur är det som publiken redan vet att den vill ha, fortsätter hon.

En annan risk med crowfunding är att de privata finansiärerna kan kräva ett inflytande över kulturen i form av reklam eller genom att vilja styra innehållet. Det är farligt om kulturen blir beroende av sponsring och privat stöd.

Och ska man verkligen behöva betala ytterligare för kulturen när man redan betalar skatt och ibland även inträde?

Jonas Lindman