Diktarnas nya vägar in i ditt hjärta

Bild: Hebriana AlainentaloDet sägs att den svenska poesin är svag, svagare, svagast. Att den har svårt att finna sina läsare. Men för en tid sedan startade det trevliga initiativet Podpoesi där en kan ta sig möjlighet att lyssna på våra fantastiska poeter läsa sina egna dikter. För en tid sedan laddade jag hem William-Olssons ”Ingersonetterna” och hade i telefonen, den blev varm av hans röst och hans ord. Det är en fröjd att ha lyriken i sin pendlande vardag.

Sorlet på bussen tystnar när Jönson sedan fräser åt kapitalet. För att inte tala om Helena Österlund som är precis lika kraftfull talad som tryckt.

Och sedan då. Ett nytt projekt kommer. Dikt.se. Nej, inte Poeter.se, som var och är fortfarande ett mycket spännande forum för kamratligt värderande stöd och intensiv lyrik, se bara på Ms. Lovecrafts tidiga diktning.

Att inget förlag plockat upp denna förmåga är för mig helt obegripligt. Google, i sin tur, ger lika många träffar på poesi som det finns inneboende svennar. (Ha! Intertextualiteten i det påståendet går inte av för ishackor.)

Tanken med Dikt.se då, är att den ytterligare ska synliggöra vår – i mina ögon – oerhört starka lyriska tradition och närvaro genom en dikt skickad till din överfulla mailkorg eller som en kil i ditt annars hackande flöde i de egenkärleksfulla sociala forumen. Inte just nu, men snart. I vår.

Det snöar fortfarande.

Hur svag är då den svenska lyriken annars; när Ann Jäderlund, den absurt omdebatterade giganten, blir världsutvidgande månadspoet på Helsingborgs Dagblad; när SR P1:s Dagens dikt har spelats sedan 1937 och alltså precis fyllt 75 år; när förlagen och poeterna växer ravinartat; när alla geografier kan vara utopiska; när du sitter, står, ligger och läser detta bara för dess rubrik; och så oerhört vidare.

Freke Räihä