Vitrysk poet fast i husarrest när han skulle motta pris

Den vitryska journalisten Svetlana Aleksievitj talade om sina upplevelser av folket och makten i sitt hemland.Den 15 november, på fängslade författares dag, skulle den vitryska författaren och poeten Uladzimir Neklajev ha mottagit svenska PEN-föreningens Tucholskypris på Kulturhuset. Men eftersom de vitryska myndigheterna förbjudit honom att lämna huvudstaden Minsk kunde han inte närvara.

Flera svenska och vitryska författare samlades under tisdagen på Kulturhuset i Stockholm för att hedra de skribenter som har gjort betydande insatser för yttrandefriheten. Temat för kvällen var Vitryssland och inbjudna gäster var bland annat den vitryska journalisten Svetlana Aleksievitj samt poeten och trubaduren tillika ordföranden för vitryska PEN, Andrej Chadanovitj. På scenen uppträdde också svenska författare som Sara Stridsberg, Agneta Pleijel och Jonas Hassen Khemiri. Prisutdelare av Tucholskypriset var kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. 

I år gick priset till den vitryske författaren och poeten Uladzimir Neklajev, som misshandlades svårt under förra årets misstänkt riggade presidentval i Vitryssland. Tanken var att han i samband med ett läkarbesök i Sverige skulle ta emot priset, men de vitryska myndigheterna har förbjudit honom att lämna staden huvudstaden Minsk. ”Den belarusiska regimen har begränsat mig i alla mina rättigheter och gjort staden Minsk till den zon i vilken jag tillåts existera. Under sådana förhållanden, inte riktigt i fängelse och inte heller i frihet, utan i den tillåtna zon som diktaturen ritat upp befinner sig i själva verket hela Belarus”, skrev Neklajev i det brev som lästes upp.

På scenen stod en tom stol som designats av konstnären Liv Due. Här med Neklajevs diplom. Stolen är en symbol för de författare som sitter i fängelse eller i husarrest och inte kan vara tillsammans med sina vänner, berättade kvällens konferencier, kulturjournalisten Kerstin M. Lundberg.Under kvällen talade också Maria Söderberg, redaktör för antologin Språket som svalan bor i dess hjärta med vitryska texter, om vad Neklajev berättat för henne under ett möte i somras, hur Neklajev redan som femtonåring på sextiotalet lånade böcker av oppositionella författare som Anna Achmatova. Regimen betraktade handlingarna som ickesovjetiska och polisen bestraffade Neklajev genom att hota honom med att bli ifråntagen sin studieplats. En tillsynes mild reprimand i förhållande till boklånarens, som blev dömd till fyra års fängelse och som senare slutade sina dagar på mentalsjukhus.

Vitryssland kallas ofta för Europas sista diktatur och makthavarna håller folket hårt i sitt grepp. Fler än åtta hundra personer arresterades under demonstrationerna som föregick förra årets presidentval, varav fem av de arresterade var presidentkandidater. Det är till och med förbjudet att samlas på en plats under tystnad eller att stå stilla på en plats och applådera, eftersom det ses som en så kallad icke-handling och är olaglig. 
Journalisten Svetlana Aleksjevitj talade under kvällen om sin upplevelse av folket och presidenten i Vitryssland.

– När Lukasjenko pratade inför polishöjdare så citerade han Hitler. Han sade: ”tänk inte på om ni gör något bra eller fint, det är jag som tänker i stället för er” och Hitler har sagt ”tänk inte på samvetet, det är jag som är ert samvete”, citerade hon.

Sara Hjalmarsson