Det fria ordet inlindat med glädje och allvar på Bokens Dag

Författarinnan Viveca LärnBokens dag firades den 14 november på Artisten i Göteborg. Fem av årets mest omtalade författare hade bjudits in för att läsa och tala om böckerna de är aktuella med. Bakom arrangemanget stod Göteborgsposten. Kulturchefen Gabriel Byström medverkade hela kvällen som konferencier. Han tycker att Bokens dag är en fin och viktig tradition, men att vi heller inte får glömma stundens allvar.

- Vi lever i en tid då det inte är självklart med yttrandefrihet. Till exempel de fängslade journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye i Etiopien. Och Dawid Isaak i Eritrea.

Eftersom jag tillhör press släpptes jag in lite tidigare i salen. Jag tog kort på författarna och iakttog deras förberedelser. De verkade en smula nervösa. Vissa förberedde sig in i sista stund. Så äntligen slogs dörrarna upp och åhörarna kom in. Sorlet av finklädda människor som förväntansfullt riktade blickarna mot scenen. Där, snart, skulle de komma, kvällens huvudattraktion. Författarna de väntat på.

Jag undrade vem som längtat mest. De som köpt biljetter eller författarna. För det är ju helt klart en ära att få tala här - och bidrar ju också till att de kommer att sälja fler böcker. Jag rycktes ur mina funderingar när skådespelare Henric Holmberg framförde texter från gäster som tidigare år deltagit i arrangemanget. Den litterära aftonen hade börjat.

Tomas Bannerhed, Malte Person och Horance Engdal var några av de författare som medverkade i årets upplaga av Bokens dag. Bannerheds debutroman Korparna har redan gjort honom till ett välkänt namn. När jag försökte låna boken på biblioteket var den utlånad överallt; det är kö på att få läsa den. Boken handlar om en bonde som bryts ner av psykisk sjukdom för att han inte kunnat stå emot traditionens makt. Bannerhed som numera bor i Stockholm har sina rötter i landsbygden i Småland. Han ser skrivandet som ett sätt att söka sig själv.

Han berättade att han rest mycket i sitt liv och att han på Nyårsafton 2000 i Mexico City insåg att han som kom från landet inte visste namnet på de träd och fåglar som fanns där han vuxit upp. Det gjorde att han började ändra sin syn på livet, söka sig inåt sig själv och sitt ursprung. Och han lärde sig namnet på träden och fåglarna. Han berättade om naturens betydelse, hur viktig den är för människor. Ett syfte med boken har varit att lyfta fram just naturen.

-Genom naturen kommer vi närmare livet.

Litteraturens utgångspunkt är som barägarens

Malte Persons nya bok Underjorden är något så ovanligt som en samling sonetter från Stockholms tunnelbana. Han berättade att han fick idé till boken när han såg en duva flyga upp ur rulltrapporna på Stockholms central. Boken är liten och lätt att ta med i lokaltrafiken. Vilket förstås är meningen.

Efteråt pausen var det dags för Horance Engdal att presentera sin nya bok Cigaretten efteråt. Ett sus av förväntan gick genom publiken. Engdal läste högt och valde texter som bland annat handlade om hur det är att inte känna sig välkommen i vissa sammanhang, den ovälkomnes hej. Han avslutade med de tänkvärda orden:

-Litteraturens utgångspunkt måste vara som barägarens, att vi ska akta oss för att förbättra människosläktet.

Författaren Tomas BannerhedGöteborgspostens Gabriel Byström var märkbart tagen av journalisterna Johan Perssons och Martin Schibbyes situation. Han berättade hur han själv åkt ner till Etiopien för att närvara vid rättegången och att de båda svenskarna sitter i Kalityfängelset i väntan på dom. När domen avkunnas är det ingen som vet. Själva ovissheten, om det blir om någon vecka eller ett år, är i sig väldigt påfrestande för Persson och Schibbye, menade Gabriel Byström och betonade att det var extra viktigt att tänka på yttrandefriheten en dag som denna.

-Det är inte något som är självklart överallt i världen.

I år är det 70 år sedan Göteborgsposten arrangerade Bokens dag för första gången. Liksom vid andra litterära tillställningar runt om i landet var det fria ordet det man ville värna om, som en motreaktion till de kalla vindar som blåste från Tyskland på 1930-talet.

Augustprisnominerade Elisabeth Åsbrink knöt också an till detta tema med sin faktabok Och i Wienerwald står träden kvar. Boken handlar om den judiska pojken Otto Ullmann som kommer till Sverige som flykting i slutet av 1930-talet. Boken växte fram ur alla de brev Otto Ullman fått från sina föräldrar. Det var över 500 brev som Elisabeth Åsbrink fått översätta från tyska till svenska.

Breven hade legat orörda i många år innan Åsbrink tog sig an dem. De handlar om föräldrarnas vardagsliv i Wien och saknaden efter sin son. Till en början blev hon besviken och tyckte inte att det stod något intressant i breven som var fyllda av familjeangelägenheter. Men så insåg hon att det som stod i breven egentligen var det som de hade lämnat ut. Det som gjorde för ont att skriva.

Hon berättade att ämnet låg henne nära och att hon blev väldigt arg när hon satte sig in i breven.

-Jag har själv förintelsen i min familj, inte från Tyskland men från Budapest.

Elisabeth Åsbrink läste inte ur boken utan valde att berätta om den och arbetet runt omkring. Till exempel hur folk reagerade när hon skrev om Otto Ullmans vänskap med Ingvar Kamprad och det kom fram att Kamprad i sin ungdom haft nazistsympatier.

GP:s kulturchef Gabriel Byström och skådespelaren Henric HolmbeNy serie på gång

Göteborgs egen Viveca Lärn avrundade kvällen. Hon var den författare som fick publiken att skratta mest när hon läste ur Öster om Heden. Hon har precis avslutat denna bok och den kommer ut i början av nästa år. En uppföljare är redan planerad. Hon avslöjade hon börjat skriva de första raderna på fortsättningen under morgonen.

Handlingen till Öster om Heden är förlagd till Kenya och Göteborg. Det handlar om ett gäng göteborgare som bor i ett hyreshus öster om Heden i Göteborg. De beger sig ut på en bussresa till Kenya och efter det blir ingenting sig mera likt. Viveca Lärn har själv bott på Heden för femton år sedan och känner därför till området mycket väl.

Historien till boken kom till henne när hon förra hösten var på safari i Kenya med sin man. Hon kom på idén just när taket på bussen öppnade sig och de skulle fotografera de vilda djuren. Hennes man undrade varför hon inte ställde sig upp och tittade och tog kort på djuren som alla andra. Men hon kunde inte släppa berättelsen. När de andra turisterna tittade på vilda djur satt hon försjunken i tankar om hur det såg ut hemma i Göteborg i november. Hon satt med ett kollegieblock och antecknade men det var svårt att få ner allt eftersom bilen skumpade så mycket.

Det är inte första gången Viveca Lärn medverkar vid Bokens dag. När jag frågade henne vad hon tycker om arrangemanget sa hon att det är underbart att både få träffa sina läsare och umgås med andra författare. Att vara författare kan annars vara ett ganska ensamt yrke.

Hon kommer resa till Maldiverna i början av det nya året och kommer hem den 25 januari - dagen innan boken släpps. Hon ser fram emot att få sitta på en strand med fötterna i sanden och skriva på uppföljaren.

Viveca Lärns läsning drog ner rungande applåder. Kvällen lockade till många skratt och åhörarna gick hem med en stor dos av läsinspiration. Men det som många säkert uppskattade mest var möjligheten att få träffa författarna och få sina böcker signerade i pausen.

Lena Andersson