Pastellmålningar skapade ur drömmar

Helena Svensson målar, Foto:Rolf Svensson

Inspirationen till att föreverkliga sin konst kommer olika till människor. Vissa föder och förverkligar sin inspiration av fotografier, eller genom möten med olika människor. Andra bläddrar i böcker och finner sin väg genom musik eller litteratur. Många illustratörer får sin inspiration från andra illustratörer. Bloggaren Malin får sin inspiration från den kända illustratören Kelli Murray. Dali fick inspiration av Freud när han skapade en konst som skulle förtydliga det undermedvetnas drömlika fantasier. Hur konsten kommer till en och uppfyller ett begär ter sig olika. Den rena självuppfyllelsen, att finna vägen till sig själv är en resa i sig, genom konsten och så många andra vägar.

Helena Svensson är nu aktuell med sin konstutställning på Mauritz kaffehus i Göteborg. Hon är konstnärinnan som inspireras av sina drömmar och sinnesstämningar när hon skapar sina målningar.

Helenas konst för ens sinne till lättsamhet. Glada, färgstarka färger, och lätta färger i pastell blandas på duken i ett mönster, för ett otränat öga, lätt odefinierbart. Någonting gömmer sig i alla de starka färgerna som leker med varandra och visst kan man ana, men det surrealistiska måleriet dominerar. Målningens budskap talar men är inte konkretiserad.

Mauritz kaffehus är Göteborgarnas egen kaffeinstitution. Som hämtat ur en bakgata i Rom ligger detta anrika kaffehus som grundades redan 1888 av göteborgaren Mauritz Svensson. Fyra generationer senare, driver nu Tord Wetter kaffehuset och med inspiration á la Italien, kan den kaffesugna shoppingfantasten, studenten, journalisten, mäklaren, och den konstintresserade, insupa en espresso, ståendes i kaffehusets rustika lokal och snegla på alla människor som rusar förbi längs Fredsgatan. Just nu pågår en omstridd debatt om kaffehusets höjda hyra. Kanske måste kaffehuset stänga igen. Fastighetsbolaget Hufvudstaden har höjt hyran med 175 procent. Debatten pågår runtom på Göteborgstidningar och även på Facebook. Inne i kaffehusets högra vägg hänger målningar av Helena.

Ofta är det bilder som kan dyka upp i Helenas sinne, när hon börjar måla ett motiv. Hon kan bli tagen av en stämning eller en känsla och så påbörjas en skapelseprocess, som från början fötts ur en händelse i livet. Hon använder sig mycket av naturen. I naturens olika element finner hon inspiration, som i en trädstam, bergets konturer, havets lugn och alla färger som omger henne. Det nordiska ljuset inspirerar henne mycket.

Tjocka klickar av färg bildar mönster som går in i varandra och blandas till en ny färg. Själva målningstekniken är fascinerande och jag står en lång stund och tittar på målningen ”Tjärn”. Det är den största av alla målningar och den sitter lite för sig själv. Färgerna grönt och vit dominerar i starka klickar och man anar en sjö. Målningen ”Utflykt” sitter på den bortre väggen. Ett mindre motiv, med mycket glädje och förhoppningar. Det utstrålar liv och naivitet, sett ur ett barns ögon. Med fiskar som simmar och suddiga fåglar som flyger.

Det är som att snudda vid barnets önskan.

– Mamma, snälla kan vi inte gå till stranden idag? Vi skulle få rå roligt där. Jag vet massa vi kan göra.

UtflyktBredvid ”Utflykt” hänger ett tygstycke. Det är hopknycklat med mycket glitter och med en mängd rosa, gult, rött och grönt och så lite glitter till. Jag pratar med Helena om hennes konstnärskap.

Varför valde du att ställa ut på Mauritz kaffehus?

- Mauritz Kaffehus är ett café med lång, fin tradition och skön atmosfär och här finns stans godaste kaffe och plommonbullar! På 1970-talet var jag här med min mamma och drack rabarbersaft och åt plommonbulle, en smakupplevelse jag burit med mig och delat med mig till andra av under åren. För ett tag sedan, efter att en god vän tipsat mig, var jag i kontakt med Tord Wetter om att få ställa ut och då det just dykt upp en lucka i utställningsschemat fick jag möjlighet att visa en del av mina målningar. Till denna utställning har jag valt målningar i det mindre storleksformatet då utrymmet i lokalen är begränsat. Jag målar ofta i större format men det är alltid motivet och känslan som bestämmer hur jag väljer att uttrycka mig. Ofta känner jag in miljön där jag skall ställa ut och jag målar gärna något verk som stämmer med platsen – en process jag tycker mycket om att gå in i.

Hur använder du dig av tygbitar i ditt målande? Kan du beskriva din måleriteknik?

- Min teknik är att måla med tyg i olja och akryl. När jag började måla använde jag penslar men upplevde att avståndet till målningen var för stort och jag kände att jag ville vara mer närvarande i födelsen av målningen. Trasorna som jag torkade av penslarna på blev vackra små konstverk i sig. Det var i det här det hela började och jag prövade med att ta färg på trasan och stryka ut den direkt på duken. Jag kände genast att detta var helt rätt för mig så jag började dutta, dra och forma tyget på ett adekvat sätt. Med tyget får jag fram de strukturer jag vill ha och det känns mer sensuellt att känna tyget och färgen i handen än vad det gjorde med penslarna. Ibland kan jag använda pensel och då för att rista med spetsen. Tyget jag använder är för det mesta gamla lakan men en och annan gammal T-shirt och strumpa har det också blivit under åren. Jag gillar idén med att återanvända material för miljöns skull.

Det känns som om du spelar ut det konkreta mot det abstrakta i dina målningar, har jag rätt?

- Det uttrycket som du ser i mina målningar är landet mellan fantasi och verklighet.

Vad var det som inspirerade dig till att bli konstnär, hur började allt?

- Jag har alltid varit intresserad av färg och form. Ända sedan jag var liten har jag tyckt om att titta på molnformationer, sitta länge och se ut genom fönstret eller ut över havet. Ett slags meditativt studerande. Jag kan säga att jag älskar färg och att jag älskar att gå i naturen. Där hämtar jag mycket av min inspiration. Jag ser hur en trädstam förändras i olika ljus, hur vattenytan skiftar och hur molnen tar sig över himlavalvet. Naturen är fylld av färg. Jag kan stå och titta länge på en vattengöl mellan bergsskrevorna vid havet och hur växternas starkt gröna färg inramar ett vatten som skiftar i gulröttblåttbrunt beroende på hur solen möter vattnet. När känsla och färg stämmer överens hamnar jag i lyckorus. Helst står jag ute i trädgården och målar. Jag är en konstnär som genom färg, form och fantasi vill förmedla och ge känsloupplevelser till inte bara mig själv utan även till andra.

TomorrowJag såg att du utbildat dig i Frankrike? Hur var det? Vissa av målningarna har ett speciellt ljus, är de kanske inspirerade från din tid i Frankrike?

- Jag bodde i Paris på 1980-talet. Jag ville få fatt i drömmen om staden där så mycket konst, litteratur och annat kultur fötts. Jag läste franska på Sorbonne och 1800-1900-talts konst på Louvrens konstskola, École du Louvre. Det var roligt och intressant med studenter från hela världen, duktiga lärare och bra upplägg. Jag minns att jag var imponerad av skolans konservatorsateljé – det var som att gå in i en fransk 1800-tals mästares målning av en ateljé – konstnärer, stora målningar, penslar och balsamterpentin. Där fanns skickliga konservatorer som visade sitt arbete.

Jag blev inspirerad av atmosfären, den vackra arkitekturen, caféerna och det stora utbudet av konst och annan kultur. Jag hade också möjlighet att flera gånger besöka konstnären Bengt Olsons ateljé, vilket var mycket inspirerande. Ljuset i Paris är vackert men det är ändå det nordiska ljuset som ger mig mest och det är i det jag hämtar kraft.

Vad är ditt nästa projekt?

- Jag har några projekt på gång efter Mauritz och min andra pågående utställning i Partille församlingshem. Bland annat har jag kontakt med en restaurang i Göteborg om att få ställa ut där och under Furulundskyrkans 10-års jubileum nu i november kommer jag att ha med en målning som jag målat speciellt för kyrkan, utefter hur jag upplever dess arkitektur och atmosfär. Eventuellt kan det bli det en samutställning i Norge eller i Sverige längre fram med en kollega som målar akvarell. Jag har även kontakter i New York, Wien och Paris om tänkbara utställningar.

Linda Johansson