Nordisk filmhelg på Bio Rio

Sandheden om maendMellan fredagen den 30 september och söndagen den 2 oktober visas det bästa som norden har att erbjuda i filmväg. Under tre dagar finns chansen att se de fem filmer som nominerats till Nordiska rådets filmpris 2011. Visningen, som äger rum på Bio Rio, ger en dyster bild av vår samtid och på samma gång ett hopp om en ljus framtid.

Nordiska rådets filmpris utdelades första gången år 2002 till den finska regissören Aki Kaurismäkis ”Mannen utan minne”. Tre år senare blev filmpriset permanent och sedan dess har Sverige kammat hem två vinster, med ”Zozo” (2006) av Josef Fares och med Roy Anderssons ”Du levande” (2008). I toppen av ligan ligger, inte helt oväntat, Danmark med sina fyra segrar, däribland förra årets vinnare ”Submarino” av Thomas Vinterberg. I år har den svenska juryn, bestående av Fredrik Sahlin, Pia Lundgren och Bertil Sandgren, nominerat Pernilla Augusts regidebut ”Svinalängorna”.

Filmhelgen sparkar igång med den mest lättsamma bland nomineringarna, ”Truth About Men” (Sandheden om maend) regisserad av dansken Nikolaj Arcel. Här får vi följa livskrisen hos manusförfattaren Mads (Thure Lindhardt). Filmen kan närmast beskrivas som en krock mellan ”High Fidelity” (2000) och ”Adaptation” (2002). En sorts feelgoodfilm med bitter eftersmak som brister något i originalitet. Medan Arcel har ett lättsamt förhållningssätt till den trettioåriga mannens sökande så serverar Joachim Trier en mer svårmodig version i sin ”En dag i Oslo” (Oslo, 31. august). Här får vi följa Anders (Anders Danielsen Lie) som har alla förutsättningar att lyckas, men ändå inte kan bli kvitt känslan av att livet redan är förbi. Filmen är tröstlös från början till slut, utan någon större vändning eller utveckling. Det som gör att jag inte tappar intresset, ens för ett ögonblick, är att varje scen känns ”på riktigt”. Äktheten är till stor del Danielsen Lies förtjänst, som gör ett nästan obehagligt trovärdigt porträtt av drogmissbrukaren Anders.

Lördagen inleds med Finlands bidrag, ”The good son” (Hyvä poika). Här skildras ett oidipalt förhållande mellan mor och son av Zaida Bergroth. Regissören som gjort sig ett namn med ”Skavabölegrabbarna” (2009) låter karaktärerna driva historien med allt vad det innebär av oberäknelighet och obehag. Möjligen har filmens experimentella karaktär fått lite väl mycket utrymme vilket gör den en aning pretentiös. Islands ”Undercurrent” (Brim) av STARmeter Down 9,015 this week View rank on IMDbPro »

Árni Ásgeirsson har mycket potential. Ett gäng intressanta karaktärer sitter i en fiskebåt på ett stormigt hav. Ute på däck hotar livsfara, inne i hytten lurar galenskap. Allt de har är varandra. Tyvärr inramas denna potenta historia av en seg start och ett snöpligt slut. Sist på programmet står Sveriges ”Svinalängorna”, baserad på Susanna Alakoskis roman med samma namn. Leenas (Noomi Rapace) uppgörelse med sitt mörka förflutna är precis som juryn beskriver i sin motivering, ”ingen picknick att se”.

Jag ser inte fram emot att fylla 34. Det är min spontana tanke efter att ha tittat igenom Nordiska rådets nomineringar. I tre av fem filmer konfronteras den 34-åriga huvudkaraktären med det förflutna, där han/hon tvingas reflektera över nuet för att ta det där avgörande beslutet som bestämmer framtiden. Oavsett om det slutar lyckligt, tagiskt eller bitterljuvt så är det skrämmande att tänka sig att den existentiella krisen lurar på andra sidan 30-strecket. I ”En dag i Oslo” har huvudkaraktären Anders en teori om att den dumma människan är en lycklig människa. Att ångesten kommer med tanken och reflektionen går igen i ”Truth about men” där ifrågasättandet gör att Mads gräver sig djupare ned i hopplöshetens avgrund. Är det detta som är sanningen om människan, att vi tänker för mycket? Gör det ständiga sökandet efter mening, efter lycka, efter den ”enda rätta” att vi glömmer bort att leva? Jag vet inte… Jag vet inte ens om jag ska bli lättad eller bedrövad över filmens kontenta: Att om man inte hittar det man söker, får man nöja sig med det man får.

Detta är ingen livad tillställning. Så vill man ha en munter och bekymmerslös helg bör man göra något annat än att besöka Bio Rio. Trasiga figurer med trassligt förflutet och tragiska öden trängs på bioduken. Men, mitt i all hopplöshet kan jag inte låta bli att känna mig lite hoppfull. I ett filmklimat övervattnat med kriminalare och uppföljare blir filmhelgen på Bio Rio en påminnelse om att konstnärliga ideal fortfarande existerar. Att samtliga av dessa regissörer bara börjat sin karriär gör den framtida nordiska filmprognosen ljus. Den 17 oktober tillkännages vilket team (regissör, manusförfattare och producent) som får dela på vinstsumman om 350 000 danska kronor. Helt chanslös är inte ”Svinalängorna”, den står sig riktigt bra i konkurrensen. I mitt tycke finns det bara ett bidrag som rår på det svenska. Jag vill inte måla fan på väggen, men jag tror att vi kan åka på stryk av vår granne i väst.

Veronica Zacco