Tolv historier som sätter ord på det pinsamma

sep242011
Skrivet av Josefine Ek

Dag Thelander och Andrea Geurtsen från Teater C. Foto: Josefine EkDag Thelander och Andrea Geurtsen från Teater C. Foto: Josefine EkNågra dagar innan premiären för den Uppsalaförankrade fria teatergruppen Teater C:s pjäs Tolv historier besökte jag dem i anslutning till deras repetitioner för ett samtal. Klockan är strax efter elva då skådespelerskan Andrea Geurtsen tar emot mig i trappan upp till Reginateaterns övervåning. Ovanför återfinns också pianisten Per Wickström och textskribenten och estradpoeten Dag Thelander. Thelander som även varit verksam via Dramalabbet och för tillfället arbetar på ett projekt vid Ungdomens hus, utgör tillsammans med Andrea Geurtsen kärnan i Teater C. Med olika medverkande har gruppen sammanlagt uppfört ett tiotal pjäser. Allt från David Hares Vinterkärlek, John Fiskes Locked Up till egenskrivna Hata mig. Sedan 2009 underlättas teaterarbetet något av verksamhetsbidrag från Uppsala kommun.

– Det blir inte så mycket. Vi försöker att göra två produktioner per år. Men vi vill ju gärna kunna betala de som medverkar, åtminstone med en liten slant, berättar Andrea Geurtsen då vi slår oss ned i en bruten cirkel av bänkar och stolar med kaffekoppar i händerna.

Hur resonerar ni när ni väljer vad ni ska sätta upp?

– Det har tidigare varit betoning på att det ska vara nyskrivet. Men sedan jag kom med har jag dragit med massa amerikanska pjäser som inte sätts upp här så ofta, säger Geurtsen som genomgått sin utbildning i New York.

– Vi fokuserar på sånt som är nytt, i alla fall för Uppsala. Och på grund av de begränsningar vi har, ifråga om utrymme och pengar, blir det vi gör åt det enkla, avskalade hållet.

– Det är ju grymt att du har tagit med namn som Lanford Wilson, inskjuter Dag Thelander.

– Wilson har något av en Norénstatusstjärna men spelas inte så mycket utanför USA. Och det är synd när det är så fint.

Allt för nyfiken på nästa uppsättning glömmer jag för ett ögonblick bort Tolv historier med premiär om ett par dagar. Jag frågar på om Wilson och framtiden en stund. Jag får berättat för mig att Andrea Geurtsen också har översatt texter av Wilson. Och att det är ett kärleksdrama av Wilson som utgör Teater C:s nästkommande pjäs. Likt i de flesta av gruppens uppsättningar ligger texten och dramat i fokus. Wilson är en sann mästare på dialog och text. Det senare är också vad Dag Thelander brukar komplimenteras för i recension efter recension.

Det låter ju som det passar er profil då?

– Ja, om den stora grejen i pjäsen är att en enorm ljuskrona som skulle falla och svepa fram över publiken ... ja, det skulle ju inte gå, skämtar Geurtsen.

– Vi måste välja utefter våra förutsättningar och vad vi kan göra bra. Texten är viktig. Vilket i och för sig få dramatiker skulle förneka.

– Och så rör det sig en slags socialrealism. Det är också det vi gör nu med Tolv historier, säger Thelander, kanske för att leda över fokuset till den aktuella pjäsen.

– Däremot är inte formen realistisk – det är ju ett historieberättande – men berättelserna ligger väldigt nära verkligheten. Premisserna för Tolv historier kan sägas vara att historierna kan vara mer eller mindre sanna.

Vad kan mer sägas om Tolv historier?

– Den röda tråd som jag ser i vad Dag skriver är den där småångesten för olika saker, som blir lite löjlig när den sätts på scen, placeras i och mot något mycket större. Man sätter ord på det pinsamma som man vanligtvis inte skulle erkänna.

– Och man känner igen sig. Även om man inte har upplevt exakt samma sak själv, så har man i alla fall upplevt sinnesstämningen, säger Dag Thelander och ger mig vidare en ”intellektuell premiss” som han hade då han skrev pjäsen. Efter att Hata mig haft premiär våren 2010 fick han frågan: ”Är det sant?”.

– Folk är väldigt nyfikna på just detta. Är det sant eller falskt? Det fick mig att undra hur det påverkar ens lyssnande om man går ut med att en av de historier vi berättar är på riktigt. Skapar det kanske en osäkerhet? Förhoppningen är dock att det ska få en att tänka: ”Spelar det egentligen någon roll?”

Vad som spelar roll eller inte återstår att se. Kanske lyckas Teater C med att lura dig väl; få dig att ta samtliga historier för sanna? Pjäsen spelas på Reginateatern i Uppsala fram till den tredje oktober.

Josefine Ek

 

Inline article positioning by Inline Module.