Inrikes nyheter

Prisbelönt pjäs på English Studio Theatre

Kristina Brändén Whitaker spelar Judith och Jack Bannon spelar William. Foto Lina IkseJust nu spelar GEST-Gothenburg English Studio Theatre pjäsen Foxfinder. Det är första gången den spelas utanför sin orginaluppsättning i England.Kristina Brändén Whitaker, konstnärlig ledare och skådespelerska på teatern beskriver det som en spännande satsning som har fått mycket positiv uppmärksamhet.

- Nu spelar vi fram till tionde maj, men Foxfinder har även gått som matinéföreställning och det har varit många intressanta diskussioner med framför allt ungdomar efter dessa tillfällen, säger Kristina Brändén Whitaker, som själv har en av huvudrollerna i pjäsen.

Hon spelar Judith, frun på bondgården. Hon gör, tillsammans med de andra tre skådespelarna, briljanta karaktärsskildringar. Till exempel slår sig Jack Bannon, som spelar William, med sådan inlevelse på ryggen att det efterlämnar ett märke.

Även om pjäsen har ett övergripande tema berörs publiken av de fyra individuella levnadsödena. Varje människa har sin börda att bära och har ett förflutet som gör henne/honom till den hon/han är i dag.

Tidningen Vi firar hundraårsjubileum

Vi:s jubileumsnummerFör exakt ett sekel sedan grundades en papperstidning som från början bara var på fyra sidor. Den var tryckt i tabloidformat och det första numret innehöll endast en bild. Tidningens sidor, märkta av tidens gång är spröda, så spröda att man nu hundra år senare är rädd för att de ska gå sönder om man bläddrar i dem. Tidningen hette ”Konsumentbladet - Tidning för kooperation och huslig ekonomi” och grundades av kooperativa förbundet.

En helårsprenumeration kostade en krona och annonsörerna hänvisades till tidningens sista sida där nyfikna läsare kunde hitta bland annat lutpulver och medicin till salu. Platsannonserna sökte i sin tur med ljus och lykta efter nyktra och skötsamma personer och artiklarna kunde handla om livsmedelsregleringarna i samband med första världskriget.

Tidningens layout bestod av massiv text i flera spalter, där artiklarna smått går in i varandra.

Som läsare känner man sig nästan vimmelkantig av den kompakta mängden information i jämförelse med dagens tvåspaltiga tidskrifter med luftig text och talrika illustrationer. Vi kommer också att tänka på den journalistiska regeln att läsaren först fokuserar på rubriken, sen på bilden och sist på texten – vilket måste ha varit omöjligt 1913 eftersom det knappt fanns några bilder.

Idag har däremot bilden som bekant en central betydelse. Den har också blivit ett kännetecken för tidningens profil och en källa till information samt ett undermedvetet lockbete till människans sinnen. Den skapar dessutom en helhetsbild och gör det lättare att förstå vad som har hänt. En bild kan vara en nyckel till förklaring. En nyckel till en historia.

År 1937 bytte tidningen namn till Vi och blev särskilt uppmärksammad för sina fotoreportage. Den kände fotografen Robert Capa och författare som Wilhem Moberg, Astrid Lindgren, Karin Boye, Moa Martinsson och Sara Lidman har bland annat arbetat för tidskriften. Tidningen säger sig okså ha bidragit till förändring genom Ivar Lo-Johanssons och Sten Lundgrens artiklar om åldringsvården respektive kvinnlig könsstympning vilka föregick införandet av nya lagar om förbud i Sverige.

2013 firar vi en av Sveriges hjältars 100-års jubileum: Svarta nejlikan för sitt mod och sin medkänsla

Harald EdelstamSantiago de Chile, den 24 november 1973.

I en sjukhuskorridor slåss ambassadör Harald Edelstam, hans medarbetare och den franska ambassadören mot en grupp militärer som försöker föra bort den nyopererade Mirtha Fernandez Pucurell, politisk flykting i Chile. Det är sparkar, slag, skrik och dragkamp om den säng där Mirtha ligger. Först när en kapten riktar sin maskinpistol mot Haralds huvud och hotar att skjuta kan militären föra bort kvinnan. Några dagar senare förklaras Harald persona non grata och utvisas ur landet.

Då har han under drygt två månader lyckats rädda cirka tusen människor som jagas av militären.

Högborgerlig uppväxt

Harald föds den 17 mars 1913 och växer upp i en högborgerlig miljö. Han blir reservofficer vid Kungliga Svea livgarde och tar sedan juristexamen, som familjetraditionen bjuder. Han antas 1939 som attaché vid utrikesförvaltningen. Hans första utlandskommendering blir Italien, som strax efter hans ankomst sluter upp vid Tysklands sida i kriget. Han blir 1941 förflyttad till Berlin där han på nära håll ser judeförföljelserna.

”Långa judeköer vädjade om hjälp att undgå koncentrationslägren, men Sverige gjorde ingenting. Jag kände mig upprörd över detta. Judar fördes i tiotusentals till koncentrationsläger” säger Harald.

När den svenska ambassaden inte vill hjälpa judarna agerar Harald på egen hand och gömmer människor i sin egen privatbostad. Ambassaden ser honom som en säkerhetsrisk och han förflyttas till konsulatet i Oslo.

Läs mer: 2013 firar vi en av Sveriges hjältars 100-års jubileum: Svarta nejlikan för sitt mod och sin medkänsla

Det våras för litteraturen i Umeå

Mats Jonsson, Jan Myrdal, Carl Johan De GeerLittfest i Umeå är inte bara den största enskilda litterära händelsen i Norrland, den har också växt fram genom åren till att bli en professionellt arrangerat litteraturfestival av högsta kvalitet, som mycket väl kan mäta sig med sina kollegor söderöver. Dessutom har det blivit ett norrländskt fönster mot världen, med allt fler utländska författare på besök. I skärningspunkten av mötet mellan den norrländska provinsen och den stora världen uppstår de mest spännande samtal.

Det började redan på det inledande seminariet på fredagen, när Jan Myrdal under ett samtal med Carl Johan De Geer om konst och politik, som leddes av Mats Jonsson, lika magistralt som vanligt fastslog den tämligen självklara sanningen att Sverige är ett mycket litet land ute i periferin.

Det behöver givetvis inte vara något negativt. Ola Nilsson med rötter i jämtländska Hammerdal och Pär Hansson, bördig från Vännäs, försvarade båda det lilla samhället, och vittnade om vilken stor betydelse, på ett positivt sätt, uppväxten ute på landet har haft för deras fortsatta liv. Det handlade förstås mycket om trygghet, men också en nyfikenhet på världen, och även en konstnärlig inspiration, som Ola Nilsson benämnde ”norrländsk magi”.

Hasselbladspriset till Joan Fontcuberta

Joan Fontcuberta, Foto: Patrice Josserand, 2012Den katalanske fotografen Joan Fontcuberta är årets mottagare av Hasselbladstiftelsens internationella pris i fotografi. Priset räknas som ett av de främsta i världen och har en prissumma på 1 miljon kronor. Det har tidigare tilldelats legendariska fotografer som Henri Cartier Bresson och Richard Avedon och går till en "en fotograf som har presterat en framstående fotografisk gärning".

Fontcuberta är den förste spanjor som fått priset och tog med glädje emot beskedet. Han känner att förväntningarna kommer att höjas men att det blir en stimulerande uppgift. Han har även förhoppningar om ett nu ökat intresse för landets fotokonst.

Fontcburtas fotografi har under mer än 30 år utmanat den traditionella fotgraferingen, vidgat och ifrågasatt det klassiska fotografiet, hämtat från grekiskans phos (ljus) och graphis (pensel) det vill säga att måla med ljus. Bilderna beskrivs ofta som postmoderna illusioner, mer fiktiva än verkliga och skapade av en konstnär som med uppfinningsrikedom angriper fotografins koncept med lekfullhet, humor och ett sätt att vända in och ut på dess konventioner.

Han inspirerades väldigt av kampen mot diktatur i Spanien, på slutet av 1960-talet, där studenter protesterade och grafittin täckte ändlösa murars väggar. Dessa väggar vilka speglar illusioner och drömmar om en annan verklighet, en slags styrka, som Foncuberta aspirerade att nyttja inom fotografins bottenlösa korridorer. En förhoppning fanns att hans generation skulle konfrontera diktaturens information och kunna läsa mellan dess rader. En sanning som ofta återspeglas i Fontcubertas konst.

Så fortgår Foncubertas fotografiska resa. Med en början i reklambranschen, övergick han tidigt till att arbeta mer konstnärligt. År 1980 var han med och grundade den spansk/engelska tidskriften för bildkonst PhotoVision, där han fortfarande är chefredaktör. Sedan 1993 har han varit professor i audiovisuell kommunikation vid universitet Pompeu Fabra, i Barcelona. Han har även curator erfarenhet och har bland annat tjänstgjort som konstnärlig ledare för Rencontres d' Arles, 1996, en internationell fotografifestival.

Nycirkus snärjer publiken i sitt garn

Knitted Piece, Aino Ihanainen, Foto: Mats BäckerEn vitklädd ung kvinna står längst fram på scenen och donar omsorgsfullt med ett garnnystan till stämningsfull fransk 20-talsmusik. Garnet förvandlas till först en kofta, sedan ett par vingar och därefter en docka – och när hon slutligen drar av tråden faller duken. Så inleds Cirkös Cirkörs musikaliska föreställning ”Knitting Peace” med cirkusinslag, som precis gästat Stora Teatern i Göteborg och nu fortsätter sin turné. Urpremiären sattes för en tid sedan upp i Marseilles och den svenska premiären ägde rum den 15 februari i den nyinvigda cirkushallen i Alby, utanför Stockholm.

Sedan starten år 1995 i samband med Vattenfestivalen har Cirkus Cirkör spelat en avgörande betydelse för att introducera nycirkusen i Sverige. Det handlar om en underhållningsform där bland annat akrobater, jonglörer och clowner, utför sina konster inom ramen för ett dramatiskt, ofta bisarrt, händelseförlopp. Det har vidare beskrivits hur den sprängde gränserna för den klassiska cirkusen och etablerade nycirkusen som en del av scenkonsten tillsammans med dans, performance och teater. I sin strävan att vitalisera den traditionella cirkuskonsten använder den sig också av avancerade ljuseffekter och musikinslag.

I föreställningen ”Knitting Peace” handlar det om hisnande balanskonster och akrobatiska loopar till tonerna av stråkar, folkmusik och pulserande bastrummor. De forntida figurerna, ljudet från vattendroppar som i en kalkstensgrotta, och det suggestiva skuggspelet leder i sin tur tankarna till en uråldrig myt. En stark scen uppstår då det stora sjoket av trådar, rep och linor i taket faller ned och bildar ett hängande nät. Den efterföljande klättringen kan därefter, liksom dansen, sägas rikta uppmärksamhet på de krafter som styr människan samt hennes delaktighet i och strävan efter att behärska det kosmiska världsförloppet.

En annan stark scen inleds med att fiolspelaren symboliskt för stråken mot den uppspända linan. När han sedan balanserar fram och tillbaka, likt en dansande teaterdocka i en mekanisk speldosa, uppstår krafter, spänningar och töjningar. Det skapas resonanser och dämpningar. En akustisk våg sprider sig långsamt och omfamnar rummet, varpå det slutligen infinner sig en harmonisk känsla av att trådarna, som noggrant tvinnats samman till rep och linor, blir en del av instrumentet och förvandlas till dess strängar.

Programpunkterna klara för Umeås 7:e Internationella Litteraturfestival. Tema Norrland

Littfest på gång igenDet är återigen dags för Umeå att husera sin årliga litteraturfestival, Littfest 2013. Festivalen blir en avspark inför kulturhuvustadsåret 2014. Årets festival främjar litteratur och kultur, inte bara inom de nordiska ramarna utan med internationella gäster och författare som föreläser. Festivalen går av stapeln den 14-16 mars i Folkets Hus i Umeå och runtomkring i staden.

Årets program som presenterades den 22 januari innehåller ett varierat utbud av seminarier, författarsamtal, workshops och konserter med olika teman som speglar dagens aktuella litteraturklimat och viktiga ämnen att diskutera. Ett urval av dessa är identitet och utanförskap, feminism, barnlitteratur, kvinnliga kulturaktörer, översättningsproblematik och självklart norrländsk litteratur i dess olika former.

Littfest känns som ett givande alternativ för Umeå som kultturstad att dela med sig av sin egen norrländska litteratur men även erbjuda ett stort utbud av internationell litteratur och intressanta seminarier för stadens invånare och för besökare till festivalen. Sannolikt engagerar och intresserar festivalen umeåborna och ökar intresset på internationellt håll, faktorer vilka bådar gott för Umeå och kulturhuvudstadsåret 2014.

Kända författare som kommer att gästa festivalen är bland andra den rumänienfödde författaren och Andrei Codrescu. Codrescu – vars roman Tzara och Lenin spelar schack som gavs ut 2012 – gästar Littfest för att tala om sitt författarskap, och om anarkism i en tid som är strängt reglerad av pengar.

Gatukonstnärer tar återigen över Röda Stens Konsthall

Framför Blues verk Mynningsladdare 2013. Foto Simone FrankelMellan den 9/2-7/4 2013 pågår utställningen "Mynningsladdare" på Röda Stens Konsthall. Här finns några av de största och mest betydelsefulla namnen på street art-scenen representerade. Vernissagen öppnades med ett performance av konstnären och tillika utställningens kurator Carolina Falkholt, och följdes av ett konstnärssamtal där frågor om såväl graffitins roll som arkitekturens betydelse berördes. Ett smakprov på den konstnärliga bredd som utställningen visar sig innehålla.

Att ställa ut graffiti eller gatukonst är inget nytt fenomen. Redan på 1980-talet började konsthallar, framförallt i USA, att uppmärksamma denna vid tiden relativt nya konstform som hade spridit sig under 1970-talet. Till Sverige kom gatukonsten något senare, och i städer såsom Stockholm och Göteborg intog man snabbt en hållning i form av nolltolerans mot all typ graffiti.

Redan under denna tid träder Röda Sten fram som en betydande aktör för Göteborgs gatukonst, trots att lokalerna för tillfället står tomma. Pannhuset, som idag har omvandlats till konsthall och restaurang, fungerade under 1980-talet som ungdomstillhåll, och i en stad som tydligt hade visat sitt motstånd mot den nya gatukonsten kom dessa lokaler att vara av stor vikt för tidens konstnärer som huserade och skapade i det övergivna huset.

Då Röda Sten som kulturförening började ta form under 1990-talet behöll man platsens historiska anknytning till konstformen. När man år 2004 presenterade gatukonsten och graffitin i utställningen "Everwanting Streets" var det inte utan att det väckte debatt. Kritikerna ifrågasatte finansieringen av ett projekt som man menade presenterade vandalism, och man fruktade att detta skulle uppmuntra fler personer till denna typ av olagliga skadegörelse på offentliga platser och byggnader.

Fortsatta protester mot Ikeas urskogsskövling

Skövlad urskog i ryska Karelen. Foto: Skydda SkogenTidigt i december förrra året slöt en rad miljöorganisationer upp bakom varandra i ett försök att kommunicera med en av världens största möbeltillverkare och trävavaruföretag Ikea. Det var på ett möte med Ikea och Swedwood den 7 december 2012, då föreningen Skydda Skogen överlämnade 180 000 namnunderskrifter som samlats in tillsammans med partnerorganisationerna SumOfUs och Rainforest Rescue. De undertecknande ställer krav på att Ikea skall hålla sina miljölöften till kunderna och omedelbart upphöra att avverka skyddsvärd skog i ryska Karelen. På mötet deltog Skydda Skogen, Jordens Vänner Sverige, ryska Greenpeace och SPOK samt WWF med observatörsstatus – enligt önskemål från Ikea.

Ryssland är en av de länder som möbeljätten har som främsta träleverantör. Mötets syfte var att uppmärksamma möbeljättens skövling av urskogar och andra skogar med höga naturvärden i ryska Karelen. Dessa skogar är viktiga för den biologiska mångfalden, och är på Europanivå unika genom sina stora sammanhängande arealer.

Ett flertal miljöorganisationer i Ryssland och Sverige motsäger sig skövlingen och vill nu stoppa den så att naturvärdena i skogarna kan skyddas. Miljöorganisationerna föreslår att Ikea ska flytta sitt skogsbruk till av människan redan påverkade skogar, samt att en ordentlig kartläggning ska göras av de skogar som är planerade för avverkning. Ikea hävdar dock att skogarna som avverkas i Karelen är 160 år gamla produktionsskogar. Men föreningen Skydda Skogen och även SVT:s Uppdrag Granskning har dokumenterat avverkning av urskogar med träd som är så gamla som 600 år, som dessutom ligger inom områden som forskare och myndigheter klassat som mycket skyddsvärda.

Hon är först med att ställa ut på Clarion

Hanna Ekegren är den första konstnären som ställer ut på Clarion Hotel Post i Göteborg. Foto: Hanna EkegrenMellan den 14 januari och tredje februari ställer Hanna Ekegren som första konstnär ut på Clarion Hotel Post. Utställningen går under namnet Moi och kommer att ha omvänd vernissage. Det vill säga den blir inte förrän den sista helgen, den andra och tredje februari. Då kommer alla 20 målningarna att vara på plats. De flesta är stora. Mycket färg och form.

Hanna beskriver dem så här:

- Abstrakt i sin tydlighet på något vis...typiska Hanna-målningar där cirklar, ansikten och ögon blir fält att lyckligt fylla med härlig färg! Betraktaren får bestämma motivet, men i var föreställande bild låter jag ‘Hanna-ansiktena’ förmedla budskapet om alltings dubbelsidighet. Vi alla har sidor att älska och sidor att jobba mer med. Alla bär de en sak gemensamt, de bör accepteras och omfamnas som en helhet av den egna individen. För mig gäller samma syn på de val man gör i livet, allting har en framsida och allting har en baksida.

Även tro är ett stående tema i Hanna Ekegrens målande. Tron på sig själv, andra och framtiden. Även livstron, vilken den nu är.

- Det finns nog lika många funderingar kring liv, död och andlighet som det finns människor, kan jag tänka mig. Utställningen har jag döpt till "Moi!", för det känns verkligen som jag, målningarna där på väggen. Jag har absolut hittat mitt eget språk. Det behövs sällan någon namnteckning för att mottagaren skall se vem som är avsändare, förklarar Hanna Ekegren.

Förhoppningen med utställningen är att den kommer att nå ut till fler människor som kanske annars inte rör sig i de miljöer tavlorna annars hänger. Det bästa hon vet är när någon berättar för henne vilken skillnad en av hennes målningar gjort för vederbörande. När någon finner styrka, glädje och mod av att titta en stund på målningen. Hon tror att färg är läkande och i utställningen finns färg och eftertanke i en bra mix.