Musik: The je ne sais quoi, Transparent for you all

feb182011
Skrivet av Carl Abrahamsson
PDFSkriv ut

Intelligens och energi passar bra ihop

The je ne sais quoi. Foto: Åsa StaffanssonThe je ne sais quoi. Foto: Åsa StaffanssonThe je ne sais quoi
Transparent for you all
Family Affair

Svenska The je ne sais quoi är ett osannolikt popband. Inte för att det vanligtvis saknas talang i det unga popslamriga Musiksverige. Vi har ju sett (och hört) många Ersatzpopaspiranter under det senaste decenniet som fått gehör i utlandet och därmed tilldelats respekt även hemmavid (Concretes, Shout Out Louds m.fl.). Men det krävs naturligtvis något mer för att få det hela att bli riktigt intressant, bortom den efemära NME-MTV-reklamfilmsaxel som förfört och förstört så många svenska talanger.

I TJNSQs fall tror jag denna extrakvalitet handlar om två saker: intelligens och energi. Materialet på albumet "Transparent for you all" är genomgående finemang, av absolut bästa kvalitet - ett stökigt potpurri av New York-slammer, amerikansk no wave, engelsk new wave, Pauline Murray, X-Ray Spex, och ibland till och med vissa spår av B52s. Men vad som får det att lyfta bortom svensk Ersatz är själva drivet i det hela. Det är maniskt. Det finns ingen låt på denna platta som känns inkonsekvent eller icke-perfekt i själva denna energi.

Låtarna startar, öser på och tar slut. Varje stycke är som ett extatiskt hundrameterslopp en angenäm sommardag. Aldrig på en töntig idrottsarena, utan snarare över en sommaräng, genom en betongförort eller i zigzag på en strand mitt i natten. Arrangemang och produktion kompletterar de frenetiska framförandena och helhetsintrycket blir ett av (ofrivillig?) storslagen ungdomlighet. De beskrivna ögonblicken passerar mycket snabbt förbi i livet, men känslan och minnena av dem kvarstår klart och tydligt i alla dessa sympatiska TJNSQ-låtar.

Bandet tar IQ-poppens allra bästa element (stolt musikhistorisk nördtransparens - är det den de åsyftar i albumtiteln? - energi, glädje, kvalitet, lekfullhet) och blandar dem med infallsrika injektioner av den egna hemliga ingrediensen: "je ne sais quoi". Med svenska mått mätt rinner bägaren över och festen fortsätter i några timmar till.

Carl Abrahamsson
Inline article positioning by Inline Module.

Musikkritik

Musik: Bengt Berger, Roland Keijser, Kjell Westling; The Vedbod Tapes Publicerad i Musikkritik

Musik för Människan

Bengt Berger, Roland Keijser, Kjell Westling
The Vedbod Tapes
Country & Eastern/Naxos

”Woodshedding” är jazzspråk för att jamma tillsammans. Att det finns en direkt motsvarighet till det uttrycket i svenskan håller jag för osannolikt; jag har hur som helst ...

Musik: Iskra; Liberté Egalité Humanité Publicerad i Musikkritik

Tystnaden skärskådad och förstådd

Iskra
Liberté Egalité Humanité
Country & Eastern/Naxos

 

Det måste först och främst erkännas att jag kände mig lite ertappad när det plötsligt dök upp en helt ny skiva med Iskra. Ertappad, därför att jag insåg att jag plötsligt ...

Musik:Fire! with Oren Ambarchi In The Mouth – A Hand Publicerad i Musikkritik

Synestetisk sensation

Fire! with Oren Ambarchi
In The Mouth – A Hand
Rune Grammofon

Mats Gustafsson är en superstjärna på områden som till sin natur inte tillåter några superstjärnor. Varken frijazzen eller avantgardet är tillräckligt stora fält för att någon ska kunna ...

Musik: 67 Purple Fishes Publicerad i Musikkritik

Psykedelisk rock

67 Purple Fishes
67 Purple Fishes
Doghowl records

 

Att det sena 60-talet har påverkat många musiker är inte speciellt underligt, otaliga band från den här tiden är både bra och känns många gånger mycket mer innovativa än dagens relativt slätstrukna ...

Musik: Rufus Wainwright, Out Of The Game Publicerad i Musikkritik

Spelglädje

Rufus Wainwright
Out Of The Game
Decca/Universal Music Group.

När Rufus Wainwright debuterade 1998 med sitt självbetitlade album kändes den typiska 1990-tals-singer/songwritern genast pasé. Här kom en väldigt fåfäng singer/songwriter som föredrog stora smycken, färgglada kostymer och att uppträda i tomtedräkt ...

musik: Gitarrist: David Russell, The Grandeur of the Baroque Publicerad i Musikkritik

 Bach/Händel med flera

The Grandeur of the Baroque
Gitarrist: David Russell
Telarc International/ Naxos

David Russell är förvisso född i Storbritannien (ett land som genererat flera stora gitarrister) men har sedan fem års ålder bott och levat i Spanien. Jag vill påstå ...

Musik: Winglord Heroica / The Chosen One Publicerad i Musikkritik

Midgårds mäktiga musik

Winglord
Heroica / The Chosen One
Arktos

Redan de allra första ackorden i Heroica träffade recensenten som ett akustiskt, upplyftande klubbslag. Detta är mäktig musik som höjer lyssnarens själ till en högre nivå. Det är idealiska toner att konsumera ...

musik: Tugga Terrier, Tugga Terrier 1983-1991 Publicerad i Musikkritik

Bra för att va tjej

Tugga Terrier
 Tugga Terrier 1983-1991
Massproduktion

Mer än två decennier har gått sedan 80-talsbandet Tugga Terrier upplöstes. När de nu kommer ut med en samlingsskiva så är dess främsta kännetecken en nostalgi som inte bara återfinns i ...

Musik: The Lord of the Rings Symphony Howard Shore Dirigent: Ludwig Wicki Publicerad i Musikkritik

Ringens herre

The Lord of the Rings Symphony
Howard Shore
Dirigent: Ludwig Wicki
21th Century Symphony Orchestra & Chorus
Howe records/ Naxos


Den brittiska professorn och författaren J.R.R.Tolkiens populära fantasyklassiker känner de flesta till utan någon närmare presentation. Bokverket Sagan om ...